I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Jag har en annan inställning än Villemoa.

Wo-haa! Är det imorgon?
Ja, det är imorgon och vi tänkte väl försöka ta reda på parvlarnas kön. Jag är mest ivrig att se att allt ser bra ut och sedan om det är enäggs- eller tvåäggstvillingar (men det kan visst vara klurigt att ta reda på med UL, om det inte är en av varje förstås).

Undrar om vårt landsting ger oss möjligheten till en elektronisk bild... Vi får väl se.

Det blev verkligen ett drama, Blommis. Men bra hanterat.

*gäspar så det knakar*
Det är dags.
Sov gott, vännerna.

Trist med alla värkande huvuden.
Jag har inte ont i huvudet, men i magen. Två 18-cm-bebisar som tydligen har gott om plats i den ännu inte sådär jättestora magen: då kan det nog göra ganska ont i stackars hopklämda inälvor...

Jo, förresten, det gick bra.
Inga tecken på något onormalt och de två aktiva bebisarna (hur är det möjigt att det känns så lite när de härjar runt på det där viset? Busungar ♥) har varsin moderkaka och är åtskilda av en tjock hinna. Det innebär att det inte är någon risk för att de snor näring av varandra och att det inte blir fullt lika många kontroller som det hade blivit om de haft det mesta gemensamt. Skönt.

Jag var vansinnigt nervös inför undersökningen och det begriper jag inte. Precis som om jag inte för mitt liv skulle kunna tro att det skulle gå bra. Efteråt var jag alldeles matt. *pustar ut*

Barnmorskan försökte kolla, men det var inte så lätt när de tumlade runt. Det hände några gånger, när hon koncentrerade sig på den ena, att den andra från till synes ingenstans ramlade in framför och lade sig i vägen, alternativt viftade runt med en liten arm och störde. "Kolla mig!"
Hon tror, med betoning på tror, att det kan vara en av varje.
Oj, plötsligt blev allt så verkligt.

Och tänk, så rätt du hade.

Flamman: jag tror också att det blev ökning "because you're worth it". Hoppas nu att den där fördärvade huvudvärken far all världens väg!

Fru Sy: Jag hade hela tiden svullen mage innan den började växa på riktigt och många var de kvällar då jag kände mig som en enda stor gasboll. Då var det inte så kul att äta mycket heller. Annars har jag haft mycket ont av och till av varierande karaktär, molvärk, skarp punktsmärta och så vidare. Många är också de gånger då jag varit säker på att det varit kört och hittills har jag ju haft fel. Så då antar jag att det kan kännas ganska mycket i och med att det händer ganska mycket.

Heloise: ååååh, läsken! Jobbigheter.

*slår mina armar om dem som håller varandra i handen och bara kramar*

Jaja, det är väl så då.

*viskar åt andra hållet* Men det är i alla fall Axel och Fälga.

Jaa!