HeliPanzer: Jag glömde ju säga att: ÅÅÅÅÅÅÅ vad jag önskar att ni snart snart snart får åka hem! Det ni beskriver av allt som händer er och runt er så får man ju för bövelen ångest bara av att andas in stämningen textledes så att säga.
Bort bacilurer och virus, BORT och leve läkandet och återhämtningen!
Men shit! Här kommer man hem från VUL och hittar jordens hemskaste ångestrop i tråden! 
Heloise vännen!
Jag fick sms i bilen där det stod:
"Har pratat ordentligt med läkaren. De är inte oroade för hjärnskada-utv.störning, utan i första hand muskelsjukdomar. Han tyckte även att hon var starkare idag och att hon protesterade med både kropp och röst."
När jag läste det så hade jag ju alltså inte sett nattens inlägg. Alltså tyckte jag det var så positivt. Nu fattar jag ju vidden av alltihop på ett annat sätt.
Om jag kunde hålla er alla tre, bära er en bit, göra något, hjälpa till, ta lite av all oro, skänka lite vila i allt....
Men nej, det kan jag inte. *skickar ytterligare en kram i all minhjälplöshet*
Heloise behövde inte ta uppsåret, men skulle kolals idag igen om jag inte minns fel från gårdagens mess.
VUL gick bra "allt såg perfekt ut"
Jag tycker inte det är alls konstigt att du mår bra i ruvningen. Du vet ju nu att ni för en end jäkla gångs skull har chansen på riktigt, till skillnad från när ni bara trodde det, eller hur?
Första inseminarieväntan var mest spännande minns jag det som. Det var med tiden som allt blev tyngre och mer ångestladdat. Och ingenting slår IVF-ruvningen, fast jag väntat fem gånger efter inseminarium innan dess och för det i flera år hemmavid.
För dig är ju nu detta första chansen. För mig är det bland de absolut sista. Så jag vågar inte ens tänka klart tanken "OM det skulle lyckas" Jag jobbar mest med tankeprocessen att jag kommer att vara tvungen att klara av att hantera ännu en besvikelse och därmed också gå in i fasen att "nu är det här över och det var ett barn det blev"
Fast nu är det ett steg i taget, precis som förra gången. Först ska vi se om där kommer att bli några folliklar alls den här gången.
ja VERKLIGEN skönt att komma igång med något mer än bara klimakteriedelen.
Kursen på nya preparatet ggick bra. Jag sa till sköterskan när vi gick igenom blandandet att "det känns ju bra att det vita pulvret åtminstone levereras i glasampuller och inte i små plastpåsar och att man slipper blanda det i en tesked" "Just det, sa sambon, då kunde man ju annars fått en tändare med sig i kittet"
Och så garvade vi så som bara två ufon som jobbat för länge i Stockholmsnatten kan.
Tur att åtminstone just vi två själva förstår oss...
Hejja Axel och Fälga också! Vad jätteskönt att allt såg bra ut!
EA, LYCKA TILL säger jag även i den här tråden så det blir ordentligt gjort!
Hörni, kommer ni andra ihåg Mulle? Det måste ni. Om ni träfffat henne glömmer ni henne inte, det är jag säker på...
iaf, hon brukade ju äta sig sprickfärdig på sin kräftsoppa om ni minns? Om ni inte tog det receptet så GÖR DET NU!
Jag gjorde den precis och vi åt massor. Den är verkligen plättlätt och snabb och GOD.
(fast jag tog hummer/krabbost i min för jag hittade ingen kräft-dito i butiken, och så hade jag egenkokt kräftfond i frysen och hackade i en liten scharlottenlök förutom morötterna.)
Mulles Kräftsoppa
Jag skriver receptet här!
2 stora rivna morötter
En knippe dill
2 fiskbuljongtärningar
400 gram kräftost
1 burk kräftstjärtar i lake
ca 400 gram Cremefraiche
svartpeppar
1 msk vetemjöl
en klick smör
1 Liter vatten
Lägg i smöret i en stor kastrull/wokpanna. Fräs morötterna så dom mjuknar. Strö mjölet över.
Smula i buljongtärningarna i 1 liter vatten och häll sen i det i kastrullen och blanda runt.
Lägg i all kräftost och cremefraiche, svartpeppar och hackad dill. Rör om. Låt puttra en stund.
Går ganska snabbt. men låt småputtra i ca 15 minuter bara.
När du ska ta bort den från plattan så lägger du i kräftstjärtarna som du också hällt bort laken från.
KLAAAAART!!
Gott med vitlöksbröd till.
Ingen aning! Har inte pratat med henne på länge. Hoppas allt är bra.
Det gör man inte!
♥
Premiärhjärta från PB. Det får du Mugglan! 
