I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Ninnis! Hej! Hur mår du

Tack

Jo, jag har väl själv alltid tyckt att min styrka sitter i att jag vågar vara svag ibland. Eller att jag inser när det är dags att be om hjälp.

Jag tror faktiskt att en hel del av min stress också är jobbrelaterat, den situation som är på jobbet nu och med hon "mellanchefen" som jagar livet ur mig och kollegorna, bossar och härjar och har oss som sina "assistenter". En enorm frustration har byggts upp inom både mig och mina kollegor. Klart att det i kombination med situationen hemma förr eller senare utlöser någon form av stressyndrom.

Har pratat med maken imorse och det var skönt att höra honom berätta hur kul de haft på sitt äventyr. Han verkar ha "hållit sig i skinnet" något så när och jag sa åt honom att jag mår dåligt och vill att han skyndar sig hem.

Jag har pressat mig in i kön och fått en läkartid imorgon då de ska ta prover (nåt litet ekg, blodprov och ämnesomsättningsprov), så de inte missar något, och så skriver de remiss till kuratorn. Henne har jag också pratat med, så hon vet att jag är på G.

Sådär, dagens mentalt och känslomässigt jobbigaste punkter har jag klarat av och klockan är inte ens 11. Alltid något

*noterar B12, Zink, Magnesium, Järn* 4 saker, det ska jag väl komma ihåg...?

Lanovia: Ring genast VC och om de inte kan hjälpa snabbt så tror jag också det är Psykakuten. Det borde gå att ringa dit. Oj, oj, vad jobbigt! Både för dig och maken. Skickar massor med styrkekramar!

Villemoa ! Ligger du och föder nu månne, eller håller ni på och knuffa på Puerto så hon ska vända sig Hoppas allt går bra i vilket fall som helst. *nervöööööst*

Men Bruttan, så härligt
Undrar om min blir from som ett lamm när han börjar sin medicinering Men först måste han klara besiktningen bara... Oroar mig för kolesterolet och blodtrycket. Han har lite högt blodtryck.
Och sen ska man få honom att TA tabletterna...

Skit också, försökte länka bilder från Fejjan till er här i tråden som inte har Facebook, men misslyckades
Det fanns ju dom som ville se mig som långhårig, svarthårig häxa
 

Hej,hej Daa! Hur blev det nu, ska du vara sjukskriven eller jobba deltid? Du behöver verkligen vila upp dig nu inför det som komma skall.

Bobou: kul att se dig *vinkar*

Villemoa: Bra att Puerto intagit rätt läge. Hoppas hon hålls där tills det är dags. Synd att det inte var någon trevlig upplevelse för dig det där *funderar på hur man egentligen gör när man vänder ett barn inne i magen...hmm....*

Och med risk för att låta ännu dummare: Varför är det större risker om man blir gravid med tvillingar via IVF?

Min kompis fick tvillingar nu när hon var över 40 och det var himla överrumplande för dem. Från att hon levt singel och så helt plötsligt, sambo, barn 1 och sen innan det barnet fyllde 2 så födde hon tvillingar. Allt inom loppet av ca fyra år.

De var ju tvugna att byta bilen som de nyss köpt, för det gick ju inte. Tre bilbarnstolar tar PLATS! Men allt gick jättebra för dem, och jag tror att pojkarna är enäggs (det är ingen som riktigt vet tydligen), för de är lika som bär.

Maken har ringt och vi hann börja bråka lite på telefon. Han började tjafsa lite med sin hårda jargong. Nu har jag blivit så himla känslig helt plötsligt att jag går igång på alla cylindrar direkt. Jag börjar låta som honom och bete mig som honom ! Kanske det är jag som har ADHD?? Jag känner mig bara så ARG på honom. Vet inte varför. Så många år som gått... som jag tagit så mycket skit. Tänk om han hade kunnat fatta tidigare att han inte beter sig "normalt" och gå till läkare och få hjälp. Då hade det besparat både honom och mig en massa bekymmer. Jag hade kanske sluppit allt tjaft och ständig gråt och förtvivlan när jag var gravid med K eller mammaledig med henne. Vi hade kanske kunnat skaffa ett tredje barn t o m.

Jag VET att det är FEL, FEL FEEEEEL att tänka så. Särskilt som vi inte vet ännu hur han kommer reagera på medicinerna.

Men det är ialla fall såna tankar som far runt i huvudet. Jag vill hämnas och låta honom få känna på sin egen medicin på nåt sjukt sätt. Fula, mörka tankar m a o i Flammans förvirrade hjärna just nu Samtidigt så älskar jag ju karlsloken, för han har många jättefina sidor också, men just nu förmår jag inte minnas och se dem. Och det är orättvist av mig. Men jag orkar inte vara rättvis just nu. Vem har varit rättvis med mig de senaste jävla femton åren?

Nog om detta, ni har väl sår i ögon och öron redan i detta ämne så nu lämnar jag det för ett tag.

Jag gick in i den här tråden med vetskapen om att det var en bebistråd. Och jag berättade genast att jag förmodligen inte kommer att hamna i bebissvängen nå mer. Men som småbarnsmorsa så känner jag ändå att jag kan komma ihåg många funderingar kring graviditeter och även uteblivna graviditeter (det var ju inte bara tjong i medaljongen för mig heller att bli gravid.) Det var jag som fick kastat i ansiktet på mig när jag var 34 att jag var alldeles för gammal för att mitt landsting skulle hjälpa mig med IVF eller något sådant. Jag blev rådd att genast kontakta en privat klinik. Minns ni?

Det glömmer jag aldrig!!

Och jag känner att jag verkligen är genuint intresserad av alla IVF:ar och ÄP:ar och eskimåer och trådbebisar och både gläds och gråter med er alla.
Jag hoppas att ni känner det och att ni känner mitt stöd genom cyberrymden.

Tyvärr har väl de senaste veckorna varit lite mindre snack om barn från min sida, men jag ska försöka skärpa mig där. Ska inte låta min make ta för stor plats här. Samtidigt så känner jag att jag har fått så fina vänner här som i sin tur är genuint intresserade av hur JAG mår och har det och lever, även om jag inte är i bebisverkstad eller bebissvängen, utan "bara" småbarnsmorsa och medmänniska med vanligt familjetrassel.

Jag tycker den här tråden är jättemysig med härliga personligheter Och jag glömmer INTE dess ursprung, det vill jag poängtera.

kram till alla!