passionsblomman skrev 2010-11-16 14:12:52 följande:
Flamman, du hade sådan här julångest förra året också. Kommer du ihåg det?Jag tror att du slits ganska mycket mellan vad du tycker att julen borde handla om och samtidigt att du faktiskt själv tycker att det är roligt med prestenter och VILL ge saker-för det är sådan du är, och pyssla och göra fint för det är ju mysigt. Och så ska man som heltidsarbetande kvinna få ihop det där med julefrid och stilla natt...Prestenter är ju uppenbart en kulturellt jätteviktig sak för din man och hela den delen av släkten eller hur? Och visst har du också präglats en del av det? OCH av din egen bakgrund, där det knappast haft samma plats?Själv älskar jag att ge prresenter. Ändå är det jag somskrikit STOPP i vår släkt, för jag tycker verkligen inte att det är rimligt att man ska behöva köpa julklappar till elva barn förutom sitt eget och dessutom vaåra sammanlagt fem syskon plus våra förä
ldrar.Vi har gjort så att vi köper någon liten grej till dem vi råkar fira jul med just det året. men förra året skippade vi syskon varandra faktiskt.Jag tycker det är jättevikitigt att lära min son att jul och högtider i övrigt inte är till för att man själv ska inkassera i högsta möjliga grad. Därför engagerar jag honom i julklappsplaner för pappa och morfar i år tex. och jag tycker det är viktigt att han ser att även vuxna får presenter. Annars tycker jag allt blir så himla snett.Sedan är jag hopplös med att egentligen vara klar med paketen men så "bara den här lilla grejen också..."Den här julen planerar i att hålla väldigt liten och mysig, eftersom vi bara blir vi tre och min pappa. Förra året var vi ju 12 pers, vilket var skitkul, men detta kommer också att ha sin charm. Ifjol blev det fruktansvärt dyrt, nte minst för att vi ju köpte belysningar, julgrandfötter och en jädra massa saker som vi inte hade, men i år får vi ju glädjen att hänga upp det igen.När du säger "samma gamla" förresten; Faktum är att det mysigaste jag visste med julen när jag var liten var just att se precis de där juliga skerna som man VISSTE fannas och som när de kom fram liksom trollade dit den magiska julstämningen. inte minst då vi flyttade så mycket, så betydde just de välbekanta sakerna väldigt mycket.Iallafall, det är lätt att känna igen sig i jul-ågren. men jag tror att det är något man lägger på sig själv och kan välja bort om man verkligen bestämmer sig för det. För den är verkligen så helt onödig!
Vilket minne du har Blommis 
Yes, julågren... det är jag det.
Jo, jag älskar att ge SMÅ, gulliga presenter, till liten summa men med stoooor eftertanke och kärlek, såna där som är riktigt personliga. Men nu när orken tryter så... ja, så skiter det sig.
Ja, i min makes kultur är presenter jätteviktigt. Men det behöver inte vara så stort oc dyrt. Utan det är just för min make som det är så viktigt att GE stora dyra presenter liksom för att "visa" hans släktingar när vi är där. OCH så väntar han sig att jag själv ska klura ut vad han vill ha, och det är oftast dyra saker, och verkligen överraska honom. Det går mig på nerverna. Han är verkligen hemsk i det fallet. Han kan bli jävligt besviken och sur. Som en unge. Värre när jag tänker efter.
I min familj har INTE presenterna spelat så stor roll i julfirandet utan mer maten, julgodiset, och framför allt julefriden och det som vi firar jul för: Jesu födelse. Dvs kyrkan har spelat en stor roll.
Det gör det för mig än idag. Julotta och julkonsert är ett måste för mig, det är DET som är jul för mig. Jag ger gärna mina barn det också. Men även hemma hos oss var julen fylld av julemys och massa släktingar och god mat och mamma gick an så hon oftast låg i migrän på julafton.
Jo, jag vill gärna ge mina barn julmyset också.
Men som du skriver, jag tänkte på det själv just isamma sekund som jag skrev det, så var det för mig just de där julgardinerna och juldukarna som kom fram varje år, samma julstjärnor och samma pynt i granen som man älskade och satte extra piff på julstämningen.
Ja, ja, det blir som det blir. Jag tror inte mina barn vill ha en mamma som ligger i migrän på julafton. Men ändå, jag får ångest när T hela tiden, sen i somras pratar om att vi ska göra ett pepparkakshus. Jag har aldrig gjort ett sånt 
!
Men jag ska försöka.
Som ni peppar och stöttar ♥