Svärmor förstörde bröllopsdagen...hur skulle ni göra?

Mamman verkar inte må bra, det låter som mentalsjukdom mer än ouppfostrad tant. Bäst att lämna henne ensam ett tag och se om det förvärras.

Ni kan inte göra något åt det som har hänt, det bara att  ignorera det men istället bör ni se framåt.

Vad sägs om att bjuda in era gäster igen om ett år utan mamman och ha en hejdundrande fest istället?

Fira er första års dag och ha riktigt skoj.

Jag håller inte med om att ignorera är det bästa, iaf inte till att börja med. Som flera har skrivit här så bör ni nog ta upp det och visa att det inte går att tolerera. Men ignorera tror jag inte att ni mår bra av, speciellt inte din man.

Jag hade bett henne försvinna ur mitt liv faktiskt. Det är din mans mamma men det finns gränser för vad som ska vara i ens närhet tycker jag. Människor som ger mig dålig energi eller som är otrevliga ratar jag direkt, givetvis säger jag det till dem först så de får en chans att förklara eller rätta till. Hon förstörde erat bröllop å det är väl förklaring nog att be henne höra av sig när hon kan uppföra sig. Även (i din svärmors fall) om man inte tycker om personen i fråga så kan man bita ihop och vara neutral i sådana här tillställningar, det är vad en normal person gör. Men att göra saker värre och att faktiskt förstöra hennes son bröllop är ett beteende som inte är normalt! Psykiska problem kanske??

Hoppas det löser sig för er och att ni vågar sätta er upp mot henne. Det tror jag ni kommer vinna på i längden!

Styrkekram till dig!

Kan bara instämma med de andra som tycker att din svärmor betett sig fruktansvärt! 

Nu var det inte riktigt så illa för mig, men visst var det en del gnissel mellan mig och svärmor.. Det blev dock bättre när vi väl gift oss! 

Håll ut och ta inte åt dig för mycket ifall hon skulle envisas med att fortsätta sitt urusla beteende.

STor kram

Jo men hur mycke ni än skäller på tanten så blir inte  minnet av bröllopsdagen  bättre, den  tillhör det förflutna, det går inte ändra det förflutna.

Man får acceptera det, välja att minnas de bra bittarna och sedan göra något bättre av framtiden.

Just nu är det bäst att lämna tanten i friden,  man ska aldrig möta illvilja med ilska, det bättre att vänta tills ni är lunga, stabila och mår bra och sedan tala med henne om varför och inte kan unna er glädje.

Nä, tycker det är bra att det inte blev kalabalik på själva dagen. Jag tror det skulle förstöra stämningen rejält om du skulle skälla ut henne eller sura tillbaka.

Detta är dock inte acceptabelt för 5 öre, hade det vart jag hade jag njutit som fan på mitt bröllop och försöka skita i henne. Dock hade hon fått en rejäääääl utskällning EFTER bröllopet. You have to clear the air och visa vart skåpet ska stå, så att säga.

Jag har en likadan svärmor, hon är en hemsk människa och man måste helt enkelt visa från början att man inte ska låta sig köras runt med. Sätt tydliga markeringar om vad som är tillåtet och ej tillåtet. Ta tjuren vid hornen, FIGHT!!!!

Min svärmor är också svår att ha att göra med, man får bara se till att inte bli sådan själv en dag. Att släppa sin son är säkert inte lätt - inte för att jag ursäktar henne och självklart så om hon betedde sig bättre skulle hennes son ha det bättre. Det här måste ju nästan vara värst för honom? Det går ju inte för oss som inte träffat henne att bedöma, om hon är psykiskt sjuk är det ju en sak. Då kanske man bara kan ignorera det. Men är hon "normal" skulle man väl antingen anta att hon är så ledsen över att sonen lämnat henne att hon blir såhär - då kanske vänlighet är enda sättet att göra det bättre. eller så är hon genuint dum, vilket VÄLDIGT få personer är. Men absolut måste ni visa att det inte är OK, och så visa att ni önskar ha henne i erat liv bara om hon kan skärpa sig. Ge henne en chans tycker jag. Det här är kanske något ni borde tagit tag i ännu tidigare, tyvärr ställs saker ofta på sin spets med bröllop. Lycka till.

Jag har pratat med min svärfar, sa till honom på bröllopet att hennes beteende INTE är ok, speciellt inte för hennes sons skull. Han tyckte att det var fruktansvärt, har ringt och bett oss om ursäkt för hennes beteende, men själv törs han inte säga till henne...
Sedan så surade hon tydligen över att mina föräldrar betalade halva bröllopet. Så trött på henne, hon har alltid varit otrevlig mot mig. Tror att första gången som hon sa en hel mening till mig var när vi hade suttit tysta ensamma i en bil i nästan 30 min och väntat på min svärfar. Då sa hon en mening...
Vi har haft två samtal med henne förut och då kallar hon mig för "hon" och "den". Jag är inte oartig på något sätt, har bra utbildning och jobb, aldrig varit något problembarn och blir skitledsen när hon håller på så. När jag frågar om jag får hjälpa till med maten så sträcker det sig till att jag får duka, för göra sallad säger hon att jag inte kan,"det kan inte du, det har väl du aldrig gjort", blir så heligt förbannad...jag lagar ALLTID maten hemma! och jag är f-n i mig bättre på att laga mat en henne! Så där håller hon på hela tiden.
Jag har aldrig sett henne vara särskilt kärleksfull mot sina barn, så jag tror faktiskt inte att det är att hon känner att jag tar hennes son. Hon var tydligen jävlig mot hans förra sambo också...
När vi kommer dit, har ca 60 mil dit, så kommer hon aldrig och hälsar, inte heller säger hon hejdå, man får alltid leta upp henne och hälsa först.
Förstår inte att man kan vara så kall! Min man vågar inte vara för hård mot henne för att hon är hans familj. Om det hade varit MIN mamma som hade gjort så där så hade jag tagit tag i henne ordentligt och frågat vad fan som är fel i huvudet på henne ( nu skulle min mamma aldrig bete sig så i något avseende), men min man törs inte ens säga så till 50 %.
Till dig som frågade om barn...hon "passade" VÅR hund under en dag, instängd i ett kolmörkt rum, utan vatten, mat och leksaker, men en liten rast...hon tyckte att det var MIN hund bara. Det var det inte. Så nej, jag vill inte ha människan i närheten av våra kommande barn. Gör hon så när hon tror att det är min hund, vad kommer hon då inte att göra mot mina barn...
Tack, till er alla som peppar mig!!!

Oj, vad långt det blev...förlåt!

Märklig människa, hon kan inte må bra och alla andra runt henne mår också dåligt. Förstår inte män som går runt och smyger för att inte göra frun, mamma osv arga..