Svärmor förstörde bröllopsdagen...hur skulle ni göra?

Jag har läst och funderat.

Mitt råd är att försöka att inte grubbla över henne utan försöka koncentrera dig på allt som var possetivt på din bröllopsdag i stället. Det drabbar inte svärmor att du går och är ledsen över vad hon ställde till med utan bara dig.

Jag har genom årens lopp kommit fram till att inte lägga min kraft och energi på människor som är energitjuvar (vilket denna tanten är i högsta grad) Det drar bara ner en i skiten.

Och är hon så elak som det verkar skulle hon ju vara jättenöjd med hur du mår nu, att hon har lyckas få ditt fokus från vad som skulle vara en underbar dag till att handla om henne.
Jag skulle inte ens bry mig om att tala ut med henne för jag tror inte det är lönt, hon kommer inte att bli snäll för det.

Släpp det och koncentrera dig på det som var bra, och på dit nya liv som FRU

Tack, till alla er som har svarat! Jag har hela tiden gått och tänkt att det måste vara mig det är fel på eftersom hon behandlar mig på det viset! Känns skönt att höra era åsikter!

Oavsett om du hade varit världens hemskaste människa så är det din mans val att gifta sig med dig och inte hennes Hon har inget med er att göra, hon ska bara vara glad och tacksam över att hennes som har hittat kvinnan i sitt liv. 

Jag ska verkligen göra mitt bästa för att bli världens bästa svärmor. (Har själv två söner) Min nuvarande svärmor var väääldigt gnällig i början av vårt förhållande vilket gjorde mig ledsen och arg. Varför kan man inte unna sin son att träffa någon han älskar när han är 43år? Visst är hon gnällig fortfarande ibland med kommentarer "Jag trodde att du hade glömt bort mig" "Var snäll och glöm inte mig" med tårar i ögonen när man hälsar på.. till min BM alltså. Men min svärmor är psykiskt sjuk. Ängslig och orolig hela tiden. 

Får hoppas att min BM slipper att ta and om henne på bröllopet och kan njuta av vår dag. Har redan pratat med han om det och hans syster som ska vara tärna. 

Jag tror bara att det skulle bli mer infekterat av att försöka "få rätt" mot en sån karaktär, hon skulle förmodligen bara göra sig till offer.
Men du behöver inte hennes godkännande eller gillande, du kan låta henne ha sin förvrängda värld i fred och släppa den relationen. Fyll den platsen med positiva människor istället.

Jag tror att elakheterna från bröllopet inte på något sätt reflekterar på er, det är sånt man knappt märker om man inte är "mottagaren", och även om man gör det så rycker man på axlarna åt en underlig individ och ler åt allt som var varmt och roligt istället. De andra hade kul, eller hur? Sörj inte bröllopet!

Men det låter som det kan vara tufft på mannen, med en så kall mamma. Jag tror det är extra viktigt att ni två är enade och ärliga i den här frågan. Själv har jag en underbar svärmor, men det har ändå hänt att jag tänkt: "Men vänta nu, hur blev din mammas åsikt plötsligt din åsikt?!"

Vilken kärring,hur oartig och ohyfsad får man vara och hon ska vara en vuxen människa!
Om det hade varit min svärmor så skulle jag inte viljat träffa henne mer! Hon skulle bett mig och min man om ursäkt för det första..

Hoppas att allt annat var bra så inte hennes  dåliga uppförande förstörde hela dagen. Hon vinner ju ingenting med ett sådant beteende utan hon bara förlorar på  det. Att man kan göra så mot sin son på hans bröllop.
Men som sagt man slutar aldrig förvåna sig på folk!

Ha de bra och låt inte henne förstöra era liv!

Kram

Jag tycker hon verkar vara en otroligt hemsk människa.

Men jag tycker aboslut inte du ska tänka att hon "förstörde er bröllopsdag", den typen av tankar kommer göra dig olycklig, hon betedde sig illa men låt inte det etsa sig fast. 

Hon hade ju förstört bröllopsdagen om hon hade kommit springandes längs kyrkgången iklädd neontrikåer, slängt en halv tunna grisblod över er, skallat prästen och sedan smugit in i köket, sett till att alla gästerna blev matförgiftade och sist placerat en brandbomb i er bil..

Svärmor låter som hon är sjuk, hon behöver hjälp.

Vi ska få en son om några veckor och nu tänker jag verkligen på det där att han är faktiskt bara mitt barn till låns. En dag blir han vuxen, sin egen man, och han kommer att hitta en partner, andra människor, vänner osv som betyder mycket för honom. Ja, tom en kvinna som kommer att betyda allt för honom kanske - och då får jag bara hoppas att hon är en bra person och att jag behandlar henne väl så att han kan få det bra och inte känna någon konflikt däremellan. Och flyttar han till tex australien för hennes skull och skaffar familj där som jag ser en gång om året får jag väl tåla det med. usch. 

bara kom att tänka på det... apropå att släppa taget. min egen svärmor har ju varit jättejobbig och jag har faktiskt lämnat sambon en gång pga att jag inte stod ut med tanken på att bli släkt med henne om vi fick barn. men sedan insåg jag att han är den jag vill ha så jag får väl klara av henne. tyvärr har han svårt för att inse hur jobbig hon faktiskt är - det verkar inte vara lätt för söner att ta avstånd från sina mödrar. och då får man bara trösta sig med att man själv kanske tjänar på det en dag om ens son ändå blir likadan (fast nu ska jag ju inte bli en jobbig svärmor). 

:) ursäkta lång tanke.

fy, jag blir arg och irriterad bara jag tänker på min svärmor. våra största gräl har handlat om henne och hon har verkligen förstört saker. varför ska de vara så jobbiga? jag hade så gärna haft en trevlig svärfamilj, vilken lyx det måste vara.

Men allvarligt...Hon kan ju inte må bra, din svärmor!! Tycker att du ska om inte tala om det så skriv ett brev och säg precis vad du känner! Att du är så besviken för att hon förstörde sin egen sons bröllopsdag! Har ni barn? För om inte, så när ni får det så kan det vara bra att ha rensat lite, annars kan hon ju glömma att vara barnvakt menar jag...