Svärmor förstörde bröllopsdagen...hur skulle ni göra?

Usch vad dåligt jag mådde nu när du skrev om hunden!

Inte mat eller vatten.. kolmörkt rum!

Nej fy fan vilken människa.. usch :(

Blir riktigt ledsen nu! Hatar djurplågeri och vill helst inte veta hur folk kan vara mot djur..

Lämna ALDRIG dina barn hos henne!! usch och fy! :( :(

Vissa människor är knas helt enkelt.

Var glad över att det (tydligen) inte är något din MAN har ärvt :)

Det är hon som har problem. Kanske något som bottnar djupare än man kan ana? Att även andra reagerade inebär ju bara att det faktiskt är hon som gjort bort sig. Ni som par och festen som fest går ju förbi felfria! ER dag var ju perfekt. Hennes dag verkar ha varit sned ;)

Hade en farmor som var ungefär sådär, så tyvärr kan jag bara säga att det faktiskt finns sådana människor - nån skruv är skev.

Ojojoj. Släkten är verkligen värst...

Jag skulle tillsammans med min bästa väns systrar planera en möhippa. Jag har ju vetat genom åren att ena systern varit väldigt dramatisk och spelat ut familjen mot varann i olika tillfällen. Men, tänkte jag, familjeproblem har väl alla....
Jo, det blev jag varse om också. Hon var helt oengagerad, hörde aldrig av sig, svarade inte på varken meil eller sms  och när vi äntligen fick kontakt med henne så var det bara spott och spe. Lång historia av otrevligheter och lögner som jag verkligen inte trodde skulle gå ut över mig, jag känner inte ens människan.
Hon hittade på någon konspirationsteori som JAG skulle ha hittat på om att hon inte var välkommen och började dra in sina föräldrar och skällde ut dem! De hade ju ingenting med saken att göra ens.
Nåväl, det slutade med att hon inte ens dök upp och hon gjorde att en kanondag fick en sur eftersmak. En fin planering för hennes underbara syster blev till att allt handlade om henne och hur hon "inte fått vara med" (eh, vi ordar väl möhippa till bruden och inte till systern eller?...), vilket var skitsnack.

Hursomhelst, efter den historien insåg även jag att hon inte är normal. Eller, det insåg jag redan vid vår första kontakt. Jag jobbar dessutom med människor med olika psykiska problem och min amatörpsykologbedömning är att hon har någon form av borderline-störning. Himmel eller helvete, låg empatisk förmåga och fruktansvärt självcentrerad och dessutom paranoid. När jag kom till den insikten slutade jag att låta mig provoceras. Jag höll mig till enbart fakta och bemötte inga otrevligheter alls. Inbjöd heller inte till att prata ut om något. När hon märkte att jag inte svarade med att bli arg, så försökte hon då i stället med en av tärnorna (som inte heller gick på vad hon sa) och då vidare till sina föräldrar för att veva igång dem. Helt stört, ja.

Vad jag vill säga är att, visst, skäll ut kärringen om det får dig att må bättre, men förmodligen kommer det att hjälpa föga om hon nu har något seriöst problem i relationer (vilket hon verkar ha)och sin övriga sociala förmåga. Efter utskällningen skulle jag hålla henne på så långt avstånd det bara går. Trist, men man MÅSTE inte ha såna människor i sitt liv, inte ens som svärmor. Det är okej att inte kunna reda ut saker, ibland går det bara inte. Det man önskar är ju att personen skulle gråta lite och visa sig ångerfull och lova bot och bättring. Men vissa har inte den förmågan. Alls.

Ha ett underbart liv med din man, låt inte den där otäcka människan ta en enda sekund till av din energi.
Styrkekramar och förlåt att det blev så långt!

Jag blir också alldeles förfärad när jag läser om hur hon behandlade hunden för att på något sätt straffa dig!

Nej, släpp aldrig någon du älskar i närheten av henne. Kan man vara så kall att man plågar ett oskyldigt djur på det viset så är det något som är fel. Jag skulle aldrig lita på henne. Tur att de bor så långt bort.

Det jag skrev tidigare var nog för milt när jag läst ditt nöje. Akta dig för henne. Hoppas din man en dag kan ta problemet på större allvar och var tydligare med att stå vid din sida- eller att han gör det redan nu. 

Förstår att det måste ha varit fruktansvärt för dig. Samtidigt tänker jag, som många andra skrivit, att hon inte kan må bra. Någon form av psykiska problem verkar hon ha och då tycker jag samtidigt synd om henne. Hon kanske behöver hjälp? Prata med din man om det så kanske han kan ta upp det med sin pappa...

Hej Ts!!

Herregud vilken kärringj***l, på ren svenska!! 

Jag hade tvingat min man att ta ett snack med henne! Alternativt koppla bort henne ur vårt liv! Det blir kanske svårt för er då hennes man ju verkar vettig i skallen! 

Mitt råd är, om du orkar, vänta ett par veckor, månader och ta sedan ett samtal med henne! Fråga henne om hon har några problem med dig, eller om det är något annat? Gärna i lugn ton, om du fixar det! Då får hon en chans att möta dig, och du kan med gott samvete handla efter vad som kommer fram. Är hon fortfarande lika knäpp kan du kapa banden! Vänta så pass länge med konfrontationen att all ilska från bröllopet inte poppar upp utan att du kan kontrollera den! 

Men, som sagt, jag hade först och främst bett min karl stå upp för mig... 

Lider med dig! Men lycka till! 

Kan bara säga att det är synd att ni upptäckte det sent. Men nu vet i vad som gäller.

Min blivande svärmorsa är oxå helt störd.. Hon undrade varför vi ska gifta oss när hon själv gifte sig för något år sen o hennes dotter oxå o hon bekostade bröllopet. Nu när hennes son ska gifta sig vill hon inte lägga ut ett skit inte ens hjälpa till o tillade att hon inte är så engagerad i det här bröllopet.

Killen ringde för att säga att hon endast är välkommen till vigseln men inte till mottagningen så gnällde hon något över telefonen o la på luren. Hon skickade ett brev där hon tycker att min kille borde göra slut innan det är försent. Jag har aldrig varit elak mot henne, oartig eller dylikt. Bara trevlig snäll o jämt ställt upp men näää det räcker inte. Hon vill bli matad med pengar o presenter osv för att acceptera mig.

Till killens morbröder har hon ringt o ljugit om att vi inte bjudit henne på bröllopet när hon själv i brevet skrev att hon inte tänker komma, vilket har lett till att ingen från killens sida kommer på bröllopet då de är så jävla konflikträdda o ställer sig så klart bakom sin "lilla syster" trots att dem känner mig o vet vem jag är o hur jag funkar osv efter 8 år tillsammas. Så vi ringde upp dem o fick reda på allt. Hon utmålade mig till rena djävulen för killens morbröder o att han offrat allt för mig o att jag inte gjort något för honom o att jag hjärntvättar honom osv.

Killen tog kopia på hennes brev o det brev han skrev tillbaka till henne för att visa vilken lögnaktig morsa hon är.

Så jag kan säga att du inte är ensam om att få en störd svärmorsa på köpet.. men turen är att min kille har insett nu att hans morsa aldrig gillat mig vilket jag sa till han för ca 6 år sen men han tyckte att jag var paranoid men tills brevet damp ner i lådan o han läste brevet så bad han mig om ursäkt för att han inte trodde på mig.

Hon är ute ur vårat liv, hon är inte välkommen på bröllopet som kommer att va den 28/8 o vi har stött på henne typ 4 ggr inne i stan o vi titta inte ens på henne eller ens hälsar på henne. Vi ignorerar henne llika mkt som hon ignorerar oss.
Gör ni samma sak så har ni ett problem mindre. Jag hoppas bara häxan inte dyker upp objuden på bröllopet för då kommer killen att bli rosen rasande o stå o skälla ut henne o säkert krossa  något om han inte slår sönder henne. Hon har verkligen förstört för min kille.

All lycka till er =)

Vilken soppa rent ut sagt.

Lider med dig, men låt inte henne vinna, det var din dag, din och din mans, spara det som var bra inom dig och gör allt för att glömma bort det som var/är hon.

Helt klart har hon problem och det är nog ganska allvarliga sådana med, vilket får mig att undra hurdan hon var mot sitt/sina barn när de var små?

Aldrig någonsin så länge hon är som hon är att du skall lämna varken djur eller barn hos henne.

Din man kommer nog vad det lider bli tvungen att välja sida, speciellt den dagen ni får barn, så det kommer nog att bli både tufft och svårt för honom, Hur reagerade han över detta med hunden? 

Viktiga frågor som tål att ältas fram och tillbaka och det innan barnen kommer. Är hon sån här mot alla människor eller bara vissa utvalda? För en som är genuint elak, eller på grund av sjukdom elak är det nog mot så gott som alla, medans om fallet är att hon bara är sådan här mot dem hon inte gillar, kan man ju undra om det inte är dags att "slå näven i bordet" Helt enkelt tala om som för ett barn att jag/vi inte accepterar detta beteende, och ge konsekvenser om hon inte lyssnar. Men då måste ni båda vara beredda att göra det.

Skulle hon vara genuint elak eller sjuk, finns det inte mycket ni kan göra, så länge hn inte själv vill ha hjälp, mer än att hålla er undan och inte försätta er själva era djur elelr barn i ensamhet med henne.

Långt blev det, och jag hoppas innerligt att ni kan finna frid i detta och låta glädjen bo i era rum.