Amor in aeternum skrev 2010-10-14 17:44:36 följande:
Nej det var inte så jag menade, det inlägget var lite OT det vet jag. :) Jag menade som så här: Om jag lägger ut för mycket pengar på lyxiga grejer så vet jag att någonstans i bakhuvudet så skulle jag få extremt dåligt samvete för att jag vet att de pengarna jag lägger ut på lyxen skulle andra människor som inte har det lika gott ställt kunna använda sig av. Jag är bara sån som person på både gott och ont. m2b tycker att jag är löjlig som får dåligt samvete för att vi har det bättre ställt än min mor som exempel.. Jag vill inte försöka vara någon jag inte är och jag tror och nästan vet att om vi hade hyrt in serveringspersonal så hade jag hjälpt dem att plocka undan enbart för att jag inte vill att de ska tycka att jag är lat. Konstigt, men sant. :)
Jag kan förstå tänkandet med dåligt samvete och även det där med serveringspersonalen.Så kan jag också tänka! Men då blir det väl "samma resultat" oavsett buffé eller 3-rätters...om ni tar catering alltså...Oavsett 3-rätters eller buffé så skulle du få dåligt samvete för kostnaden...är det så? Men om ni tar catering och så lägger ni mindre på klänning,skor, ring etc...känns det bättre då?
Jag vet inte om jag uppfattar det rätt, men är det nånstans så att du har en känsla av att du "inte är värd" att "lyxa" med catering och lägga ner pengar på en fest för du är nånstans kvar i hur ni hade det när du var liten? Som en känsla av du fortfarande är fattig och om ni lyxar till det så skulle du känna att det inte är "du" för "du" är inte "en sån person" som har dom pengarna? Skulle du känna att det inte är "du", för att du nånstans känner att du inte hör hemma där du är idag rent ekonomiskt? Nu leker jag psykolog, jag vet, men om det här är något hindrar dig (er) i planerandet så kanske det är värt att tänka på och försöka komma till ro i?
Har du känt att du inte hör hemma,rent socio-ekonomiskt, där ni är nu? Som att du gjort någon typ av klassresa kanske? Om din mor inte har den ekonomin ni har, skulle hon inte trots det, säga till dig att du ska unna dig catering om ni båda vill ha det? Tror du inte att din mor skulle säga till dig att hon inte får det bättre för att du håller igen? Hon får det väl inte bättre för att du "slavar"med att laga all mat själv? Jag VET att det är svårt när känslorna kommer och att det inte är sådär "logiskt" med känslor men ändå, om det DETTA som gör att du ska laga maten själv....så NÄ, då ska bli catering tycker jag.
Hur är det med allt annat runt bröllopet? Blir det samma tankar och känslor runt det när ni köper saker och planerar budget? Vem är det som har koll på ekonomin hemma, är det båda eller en av er? Jag vet inte om det fungerar för dig, men när jag får samma känslor som du så blir jag lugnare av att titta på saldot på kontona. Jag räknar på vissa saker, typ "Vad händer om jag och m2b blir arbetslösa/sjukskrivna?" " Vad händer om vi har vårt bröllop och efter det blir vi båda sjuka eller arbetslösa?" " Hur mycket är det kvar på kontona om vi åker till Sri Lanka och gifter oss efter det och sedan blir vi arbetslösa och sedan går bilen sönder?" Kanske löjliga grejer att räkna på men jag blir lugnara av det och kan andas och tänka..."Vi KLARAR det".
Kan det fungera för dig tror du?