Augusti 2011 - del 2

Bra tips ni kommer med. :) Det är en sån otroligt härlig avkoppling att kunna komma in här och läsa vad ni skriver.

Överleva står överst på min lista nu. Mina svärföräldrar kallade upp min blivande till sitt föräldrahem i går och när jag pratade med honom för en liten stund sedan så lät han helt förstörd. Jag vet helt ärligt inte om han någonsin kommer bli densamma. Och här sitter jag på jobbet och kan inte ens ta mig dit han är för att rädda honom eller vad man ska kalla det.

Återigen har allt som hänt vänts mot oss. Inget av de vi har gjort är bra, har varit bra, eller kommer bli bra. Och svärmor kan ju inte ljuga så dett amåste hon ju säga  till oss. Att hon har ljugit för mig om andra saker och min mamma med för den delen, det räknas inte. Att min mamma nu röt ifrån och sa att hon inte accepterar att man ljuger och bedrar, har nu lett till att de är sårade, även av min familj. De vill absolut lösa detta med mina föräldrar. Men har de inte gjort det innan bröllopet, så kommer de inte. Nu är det upp till oss att "fixa detta".

Min blivandes syster tycker fortfarande att hon kan sjunga i kyrkan och att min syster kan spela låten efteråt. Det är ju hennes "gåva" till oss. På frågan varför hon inte kunde ha sagt något det senaste året istället för månaden innan bröllopet, så svarade hon " hon vågade inte säga

Det har nu dykt upp något hos min svärmor och svägerska som gör att de inte kan komma innan vigseln på lördagen. Från början skulle de komma ner och hjälpa till innan men nu har något viktigare kommit upp.

Jag har aldrig varit med om något liknande. Ingen jag har pratat med har någonsin hört något likanande. Jag ska fan ta och skriva en bok i om hur denna upplevelsen har varit.

Tack alla snälla.

Det var ungefär som jag trodde när jag kom hem igår. Min blivande var som ett hjärntvättat kolli och det tog väl ungefär 2 timmar innan han ens klarade av att prata. Men ultimatumet är utslängt från deras sida, att om inte vi fixar "problemet" med min mamma, då kommer de inte. De tyckte även att det är bätte att vi flyttar datummet redan nu, för det funkar inte så bra för dem att komma oavsett.

Kommentarerna om mig handlade i huvudsak om att jag är sinnesjuk, manipulativ, elak, maktmissburkare och har hjärntvättat deras son så att de inte känner igen honom längre. Jag är den som har orsakat allt detta och genom att berätta för min mamma vad som händer så har jag förstorat denna konflikten. De är oskyldiga.

Jag frågade min blivande vad de måste göra för att straffa ut sig själva egentligen? Han tyckte de kunde få en chans till men sedan är det dörren. Det enklaste (tycker jag) hade ju varit att de inte kom. Det hade besparat oss en hel del, men han vill ju så gärna att vi ska bli en enda stor familj. Så det är verkligen synd om min blivande just nu. Hur kan man utsätta sitt eget kött och blod för något sånt här?

Nåja, jag kan inte sitta och älta detta längre. Vi gifter oss om 30 dagar (japp, här flyttas inget datum). Vigseln får planeras om nu men som tur vad har vi inte tryckt några program ännu. Så nu blir det 2 solosånger och 2 psalmer och det var egentligen så vi ville ha det från början. Men min blivandes syster ville bara sjunga en sång, så då rättade vi oss efter det.

Alla vi känner backar upp oss och det stöd vi har fått här hemma är fantastiskt. Och det är som tur var ingen annan som tycker jag är sjuk i huvudet, men det får väl stå för dem i sådant fall.

Ett mentalt fuck you är skickat för länge sedan :)

Nått sjukt är det i högsta grad. Trots att du inte vet omständigheterna  så tycker jag du slår huvudet på spiken. Nu har de hört av sig och sagt at tom min blivandes mormor dör, så skall det vara 3 månaders sorgperiod, så då får vi också ställa in bröllopet. Mormorn var rätt dålig, men har repat sig snabbt på sjukhuset. Så jag bad min blivande att ringa henne och fråga hur hon ville ha det (alltså, inte hej mormor. Om du dör, ska vi ställa in bröllopet då, utan hej mormor. Vill du att vi avvaktar med bröllopet till du mår bättre?). Mormorn hade ingen telefon men yngsta mostern sa att hon redan är mycket bättre och att hon nog kommer vara kvar ett bra tag till.

Min blivande har alltid haft en ryggrad, men deras maktkontroll har alltid varit vänt från den innersta familjen. Däremot har de klippt kontakten med min blivandes farmor och farfar samt alla vänner det någonsin haft. Men det är ju fortfarande inget fel på dem... Det hela började nog med att vi köpte en lägenhetn för drygt 2 år sedan. Det gillades inte. Trots att den ökat med 600 000 på två år, så var det fortfarande omdömeslöst av oss. (Jag arbetade som mäklare vid den tiden, och kunde markanden rätt så hyffsat asbra).

Nu, när jag trodde att det skulle bli kul för dem att få gå på vårt bröllop och jag satte igång och planerade det (vet inte hur ni har det, men jag drar det tyngsta lasset och min blivande är bara med och fattar de slutgiltiga beslutet typ, 3-rätters/buffé, lila/turkost, DJ/trubbadur osv) då är jag näst intill sinnesjuk. Det gillades inte att jag ville planerat vårt bröllop helt enkelt. Vi borde ha stämt av allt med dem innan vi gjorde något. Problemet - och detta är ändå det mest intressanta - är att jag hela tiden ringt ccoh fråga vad de tycker och om de kan komma med några tips. Tyst som i graven... Tilslut brakade det loss första gången i början på juni och sedan har det eskalerat fram till i går då.

För min del så är de inga jag kommer umgås med eller träffa i framtiden. Men jag tror det är lite tidigt att säga det till min blivande man. Bättre att låta saker och ting sjunka in och så kan vi ta tag i det här nästa gång det stormar. För med den familjen, så är det bara en tidsfråga.

Jag skickade för övrigt ett sms till min "tärna" (dvs blivandes syster) i morse och undrade om de fortfarande ville ha smink och frisör, nu när de sagt att de kommer först på lördagen. Det har hon fortfarande inte svarat på, så det är ju bra. Då vet jag hur läget är. Helt sinnesjukt att hon fortfarande skall vara tärna. Jag vill det definitivt inte. Men tar jag tillbaka det, då kommer inte familjen. Och då blir min blivande ledsen. Så det är bara att svälja skiten till dess att detta är över och sedan isolera sig från dem.

Något sådant kan det säkert också vara. Sista barnet flög iväg till högskolan i våras så de har kanske drabbats av panik att de inte "behövs" längre. Dock tror jag att verklighetsuppfattningen har varit skev från deras sida bra mycket längre än så här.

Som sagt, de har inget umgänge  med någon längre. Och lär väl inte ha det med mina föräldrar efter det här heller. Så då flyttar man problemet från sig själva och lägger det på andra. Just nu är ju mina föräldrar roten till det onda och jag är djävulen själv. Och det kommer krävas att mina föräldrar kryper och säger att jag är sinnesjuk för att de ska komma. Något lägre nöjer de sig inte med.

Men vi ska kanske vända oss mot något trevligare. Känner att mina familjeproblem upptar hela tråden just nu, och det var inte tanken. Men jag är jättetacksam för alla svar jag fått!

Har precis kommit på att en bröllopsbutik som säljer såpbubblor på nätet finns som fysisk butik i Göteborg. Så i helgen ska jag traska dit och se vad det är för prisskillnad i butik kontra nätet. Frakten är ändå 40 kr, så man kanske kan spara några kronor i alla fall :)

Har även beställt organzapåsar för bröllopsriset så tanken är att hälften får bubblor och andra hälften ris. Ska ni andra ha något sådant?

Bumbibjörn: Vi hade också tänkt oss att gästerna själva tar med. Men har man glömt, inte vetat om det, eller inte bestämt sig för hur man vill göra så kändes detta som ett bra alternativ. Hela idén uppkom egentligen efter min kompis bröllop i maj, där de delade ut både ris och bubblor. Det passade oss väldigt bra, som glömde riset i bilen :)
Det går tyvärr inte att prata med min svärmor. Även om jag hade velat reda ut detta med svärmor med familj så svarar de inte på mina sms eller när jag ringer, så det alternativet är borta. Eftersom vårt bröllop inte är viktigt för dem går det heller inte att ställa några krav. Det är alla andra som är galna, inte de. Jag tror det bästa vi kan göra är att gå in någon slags bubbla och inte prata mer med dem.

Wedding2012: Vad blir det för tårta och efterrätt? :)

Fru2011kanske: Vad mysigt med en liten kryss. Skönt för er att komma iväg också. Vi har bröllopsnatten på hotell i Göteborg och sedan åker vi iväg på tisdagen - ska bli jätteskönt att komma iväg och liksom få en nystart på livet. Vi har samma tunga post kvar. + att vi måste göra om vigselprogrammen då även den påverkas av allt det här. Men det är nog kvickt ordnat.

Mirjami: Låter som han haft en störskön svensexa. Vad snopet det måste ha känts för honom att bli lämnade i skogen... Ingen hippa här men har noterat att min granne (som jag vet är inblandad i möhippan) skickat ett mail där det står "frågor" på. Jag läste det dock inte. Tycker jag att jag ska ha en stor eloge för :D Jag berättade det för en annan tjej som förmodligen också är involverad i det hela. Hennes ögon höll på att poppa ur skallen när jag berättade, men hon lugnade sig när jag sa att jag inte läst dem... Med tanke på att många är bortresta så tror jag antingen på nästa helg eller helgen efter. För sedan har vi kräftskiva på landet och efter det är det bröllop. :) Men jag är också lite nervös. Men jag tror bara det blir roligt och är mest glad att det faktiskt verkar bli en möhippa.

Ja, verkar som att det är många här som också upptäckt att det här med bröllop inte är den dans på rosor man trodde det skulle vara. Jag hoppas allt ordnar sig för er och jag tycker det känns härligt att det faktiskt komme rmånga dit som är där just för att de vill. Hos oss är ju faktiskt 83 av 86 gäster där för att de älskar oss och vill vara där. Det är så lätt att glömma när det händer massa skit mellan vänner och familj. Skickar en styrkekram till er! Kul med hippan och spännande med secret box. Skulle jag aldrig våga kan jag tillägga. Hoppar hellre fallskärm, haha.

Åh, jag har hittat precis sådana örhängen som jag letat med ljus och lykta efter i typ 1 år, på etsy. Några knapptryck senare så är de beställda och på väg. Men. Det är inte säkert att de hinner fram. Som tidigast 12 augusti och senast 16 augusti sa säljaren, men det räcker med att en liten sak går fel och så blir det tillbaka på ruta 1. Får väl be en bön att de kommer fram helt enkelt :)

Dessa blev det:

Kul att ni gillar dem:) Spetsen på klänningen är också lite droppmönstrad, så detta känns som ett pricken över i!

Jag tycker jag varit lugn men nu när det är lite grejer som skall planeras om (min blivandes syster tackade nej till att vara tärna igår - tack o lov - men då får man tänka om på en hel del plan) då känner jag mig plötsligt lite stressad igen. Eller så är jag nervös, eller så är det båda :)

Jag vet när min blivandes svensexa är och jag tror att möhippan kanske blir samma helg, eller helgen efter. Rätt kul om de spelar ut oss mot varandra. Jag är så himla nyfiken bara, så jag märker att jag omedvetet har elefantöronen uppkopplade... Det här med överraskningar har jag aldrig varit speciellt bra på att vänta på. Men jag gör mitt bästa.

Annars är det festprogram för hela slanten denna helgen. Jag ska även träffa min bästa vän på söndag så jag hoppas att hon skulle tycka det var okej att vara tärna. Det lovade vi varandra som småtjejer nämligen. Annars har jag en annan god vän som gladeligen ställer upp. Allt ordnar sig!

Oh, får jag fråga vilken säljare på e-bay du köpte ifrån? Vi står själva i valet och kvalet om vi ska köpa på svensk sajt eller e-bay .