Välkomna till Tivoli Empatia!
Vickan: det där Trollet ägnade sig åt låter precis som "nattskräck". Kan avhjälpas om man exempelvis låter dem gå och lägga sig lite tidigare - så att de inte är för trötta då de somnar. Hektor drabbas det från och till och "skräckepisoderna" försvinner nästan med en gång om vi tidigarelägger nattningen lite. Det är också viktigt att ha fasta kvällsrutiner (men det har ni säkert) med en lagom dos skoj och skratt och också bra om de somnar själva.
Angående "levande-napp-syndromet" så har två av mina tre barn haft det (alltså behandlat mig som en levande napp). Det har INTE gått över av sig självt utan snarare varit ett tecken på att amningen var på väg mot sitt slut. Först och främst nattamningen. (Jag har slutat amma mina barn helt då de varit 10, 7 respektive 8 månader gamla - utan någon som helst protest från barnen. Vi kände vid varje tillfälle båda två att det var nog och dags ...) Nu menar jag inte att man måste sluta amma helt bara för att man håler tuttarna för sig själv på natten - det är väl snarare så att får man sova mer nattetid så blir man piggare och kan hålla på och amma lite längre (om man vill) dagtid. Och att få sova på natten kan väl aldrig vara fel?