Välkomna till Tivoli Empatia!

Lät väldigt avancerat (men gott och lyxigt) med så många smårätter, smint!

AM: Handledare och stolpar vill jag ha i trä, annars så kommer vangen som håller uppe trappan vara vitmålade, så något mellanting mellan de bilder du länkade till och den jag länkade till blir det

Hej Cicci! Härligt att er nyår blev så bra!

Angående syskon så har vi inte kommit till att vilja ha nummer 2 än... Än så länge är det mest en abstrakt tanke att vi någon gång framöver vill ha ett syskon till lillkillen. I verkligheten så är vi så nöjda och glada med allt han lär sig, och kan ännu inte tänka oss att "börja om" med ny bebis än på ett bra tag...

Frågan har diskuterats litet hemma, efter att vi fick reda på min systers graviditet. Skönt att vi är helt överens i alla fall!

Snorkis: Helt sanslöst vilka folk ni träffar på. Det är så att jag själv, som känner mig extremt osmidig med hur jag ska bete mig när någon sörjer, framstår som ett under av smidighet i jämförelse... (Har fortfarande dåligt samvete för att jag träffade min systers kompis efter att hon förlorat sina tvillingar i v 24, och helt GLÖMDE att kommentera det. Och gången efter jag träffade dem pratade jag med hennes man, men kom inte åt att prata med henne. Och tredje gången kändes det absurt att jag inte nämnt något de tidigare två gångerna...)

Nu ska jag nog nappa på erbjudandet att mysa med maken. Ha det så bra!

Sitter också här och gråter. Skulle ju bara läsa ikapp, och sedan försöka återskapa det långa inlägg som försvann för mig igår...

Ååååhhh, vad fruktanstvärt tråkigt. Och orättvist. *massa svordomar som jag är för dålig på att formulera i skrift*

Livet borde inte få bli såhär jobbigt. För någon...

Skickar STORA KRAMAR till er allihop, nu ska jag försöka torka undan litet tårar innan de droppar ner hela tangentbordet....

PB: Hoppas på en snabb tillfriskning, en god natts sömn och en riktigt jättetrevlig dag imorgon!!!

Puuuh, läser ikapp och har uppdaterat mig kring senaste nytt om Mugglan. Skönt att allt har gått bra än så länge, håller tummarna stenhårt för att det fortsätter gå bra!!!

Det är massor jag borde kommentara, ska ta vad jag kommer ihåg och ber om ursäkt i förväg för allt jag glömmer...

PB: Härligt att födelsedagen blev bra!

Klockarbol: Hoppas samtalet blev lika givande som målningen verkar vara... Hur känns hela situationen nu när det har gått litet längre tid?

Det där med makar som tar för mycket egentid för sig själv känns igen här med. Inte för att det är katastrofalt illa (men det är det väl förhoppningsvis inte för någon av oss...) men jag var senast igår rejält förbannad för att jag bara förutsattes ha hand om lillkillen hela dagen och hela kvällen på egen hand. Och helst skulle jag ju då även sätta mig in i hur alla dagispapper ska fyllas i, samt märka upp alla kläder.

-Sidospår: AM, du tipsade om att Dymo hade textiletiketter. Jagade dem igår, men nissen i affären hittade dem inte. Om du har en sådan kassett kanske du kan kolla vad det är för nummer på den, så vet jag vad de ska beställa åt mig...

Telis: Usch vad jobbigt att det känns så hemskt att börja jobba... Finns det någon möjlighet att lösa det så att du får vara ledig mer? Funkar det med jobbet? Och med ekonomin? (Jag vet att man får gå ner i tid, men det är ju de facto inte alltid som det är praktiskt möjligt. Tyvärr).

Ego: Här har vi dagisinskolning, funkar riktigt bra (tycker jag).

Tinga: Jätteskoj att läsa om Piff och Puff!

Attsingens, vi verkar ha en Dymo-variant med annan typ av "kassett" i...

BS: Hos oss så springer gärna lillkillen till mig så fort jag är hemma, även om jag bett maken ta hand om honom så att jag får göra annat. Men men, uppläxning pågår - hoppas det ger resultat. Och jag tycker fortfarande att man kan säga till mig att "ikväll måste jag till det här jobbet efter att jag gjort mitt andra jobb". Jag har nu lagt det "utlovade året" på att försaka i princip ALLT som jag vill göra. Skit samma att han vill jobba och dra in pengar till familjen, och det jag vill göra kanske snarare kostar pengar. Ska han få göra det han vill så ska jag få göra det jag vill. Och därmed basta!

Vårt dilemma ligger alltså i att han tycker att "ja men, jag jobbar ju". Ja, och? Skaffa dig vettiga arbetstider då! Han lovade dyrt och heligt att det baaaara var förra året som det var så mycket jobb, och kunde jag bara leva med det då så blev det bättre sen. Nu är det nytt år, och vad gör han? Dubbelarbetar med egna firman. Plus att projektet som skulle varit klart vid årsskiftet inte är det. Plus att han lovade att efter detta året, så skulle han ha mer tid att greja med huset. Nu kom han ju för ett tag sedan och diskuterade jobbsituationen med mig (vilket faktiskt gjorde en enorm skillnad, att vi gemensamt funderade över en lösning), företaget som anlitar honom nu vill ev. ha kvar honom längre.

Så jag jobbar just nu hårt med att få honom att förstå att det jag vill göra med min tid, är precis lika viktigt som det han vill göra med sin tid.

Jaha, nu loggar mamma in på MSN också. Jag fick i princip vända ut och in på hela mitt liv igår, för att skjutsa henne till sjukhuset med förmodad hjärnskakning. Kan sätta min högra hand på att hon är ute och kollar dejtingsajter, och värre än så var det alltså inte.

Hmm, är tydligen rätt irriterad idag. Kanske ska vila mig en stund...?

Är tydligen bedrövligt bra på att hitta "back"-knappen så att hela inlägget försvinner, när jag skriver på min bärbara dator...

Blir en natt av rejäl tumhållning, förstår jag. De vitnar redan, så de lär vara snyggt blå imorgon.

Porchez: Du har fått bra råd, hoppas allt löser sig bra med killen i fråga!

Sweet: GRATTIS till jobbframgångar och beröm! Härligt! Känner för övrigt igen mig i att inte ha något behov av att vara mamma på heltid. Jag är fullt övertygad om att jag är en bättre mamma om jag får jobba också. Fast ganska ofta så känns det som att det är något man behöver ursäkta sig för, nästan. Som att det inte är ok att känna så, gentemot sitt barn. Trots att säkert minst 98% av alla män verkar känna så, och kunna agera därefter...?

Liten: Låter som det var känslomässigt jobbigt att börja jobba igen för dig... Hoppas det känns bättre snart!

Fossing: Hej hej! Du och jag verkar ha män som liknar varandra

TJohoooooo för Ada och Beda. Blir ett glas vin ikväll för att fira

Blöjhinkar: Gillade inte gratisvarianten (och den gick dessutom sönder i plasten typ direkt). Vi har haft en papperskorg med vipplock, och rejäla 70 l-sopsäckar i (fast sååå stor är inte hinken) Men visst blev det litet lukt ibland, så nu inför dagisstart när lillkillen inte kommer vara hemma lika mycket så köpte jag en korbell-hink. En av de jobbigaste sakerna med gratisvarianten var att jag aldrig lyckades knöla ner blöjorna utan att dra med mig massa plast ner... Vilket gjorde påsen uberlång, och väldigt dyr dessutom... Korbellvarianten har en pedal att stampa på, och ytterligare ett lock innanför som vickar ner. Och sedan som en vanlig påse under, dvs ingen kanande plast. Men visst luktar det litet ur den just när man slänger en blöja...

Fossing: Min och makens problem är litet åt samma håll, han vill inte lägga tid på lägenheten utan på husbygget istället. Vilket gör mig vansinnig ibland, eftersom det är faktiskt här vi bor just nu och någon slags ordning behöver vi ju ha...

Koko: KRAM. Cancer är en fruktansvärd sjukdom...

Vinkar till Page, Snaily och övriga!

Fortfarande så himla GLAD att det gått bra för Mugglan Men ryyyys vad otäckt med de andra tvillingarna som dog.

Och STOOOOOR KRAM till Frullan! Usch, vad jobbigt... Förstår att det är ett helvete för dig, otroligt jobbigt.

Klockarbol: Hade karln inte fattat att han behövde göra en rejäl skärpning? Snacka om huvudet i sanden...? Oavsett hur ni väljer att gå vidare, så hoppas jag att allt känns mycket bättre för dig - och det snart, helst. Och under tiden äter jag gärna litet chokladbollssmet med dig och Snorkis - mumsigt!!!

Snorkis: Jobbigt med foglossning, men jag har också hört mycket positivt om bältet så försök att skaffa ett sådant BUMS! Och se till att få ett VUL eller hjärtljud eller någonting också, när du ändå är i farten. Klart att du ska ha hjälp nu när du är orolig! Kan inte din BM hjälpa dig så BYT!

Tinga: Nej, men vad tråkigt att din morfar inte kommer ihåg och blir så ledsen gång på gång...

Snaily: Min man påminde mig häromdagen om något som funkade bra på vår lillkille när han kvällsskrek (hur kunde jag ha glömt det?)... Vi höll honom med hans mage mot vår underarm. Huvudet vid vårt armbågsveck, och handen under blöjan. Praktiskt och bra grepp, såg litet lustigt ut men han verkade tycka att det var skönt med tryck mot magen när det gjorde ont...

Tack för länkar om dataväskor, ska kolla litet närmare men jag hittade en som verkade vara lagom flashig och i 'mina' färger Jag har inte datorväska så ofta, men när jag har en så får den gärna vara litet rolig. Och synas! (Jag kommer undan med det i mitt jobb, behöver inte ha en proper och stilren väska...)