Tack så mycket för alla sms som jag fått, har inte orkat svara alla, sorry Det värmer att så många bryr sig.
Prognosen är tyvärr inte så bra när man får TTS redan i v19, hade varit bättre om den uppkom i v23/25. Maken hittade ju inlägg från folk (FL såklart) som blivit opererade och där operationen blivit lyckad men båda barnen hade ändå dött Så tyvärr betyder en lyckad op ingen lyckad utgång tyvärr. Men i första hand hoppas jag på op, för annars finns det ju verkligen inget hopp.
Så det känns som att det finns ett smalt smalt fönster där vi kan slinka igenom om vi har all tur i världen. Och jag har väl aldrig känt mig som en turgumma tyvärr Det är som en väninna sa, ett lotteri.
Maken är jättenervös och orolig att allt ska gå åt pipan. Hans största skräck är att vi får ett - skadat - barn ut av det här. Jag är mest ledsen och min största skräck är att båda barnen dör och att jag ska behöva föda ut dem Typ det bidde inte ens en tummetott... Blir det så så tror jag vi lägger syskonförsöken på hyllan - efter allt vi har varit igenom så orkar vi nog inte med mer. Det fick väl bli Moa i så fall, och hon är ju ett A-barn och en liten tröst.
Vet inte om jag skrivit det men vi hade tänkt beställa tvillingvagn efter RUL men det blir ju inget med det nu. Istället tröstshoppade vi en ny tv igår, en riktigt platt LED (back-LED för ska det va så ska det va) -historia med HD, nätverk och rubbet.
Jag frågade sköterskan som gjorde första UL:et om det skulle vara så att det var Downs, skulle hon se det då? Hon svarade att hon nog skulle kunna se markörer för det men hon såg inget sådant, de såg helt normala ut. Förutom att man då inte kunde se njurar och urinblåsa på den ena (vilket beror på för lite fostervatten i den hinnsäcken, organen finns där förmodligen).
Vid ett tillfälle när professorn (sec opinion) gjorde UL slog han på 3D och då såg man tom anletsdragen.
Det är så sorgligt när jag tänker på hur perfekta de två små älsklingarna såg på UL. Ska en av dem el båda dö?