• muggles

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    sweetstreet skrev 2011-01-12 01:13:41 följande:
    Ore,
    tack vad skönt att höra att man inte är ensam. för jo ibland kan man känna lite dåligt samvete över att man inte självmant skulle välja att tillbringa all sin tid med sitt barn. Man älskar ju sitt barn mer än livet självt men jag tror att det även för min del är så att jag är mycket bättre mamma när jag får göra andra saker också. Att kunna utvecklas på olika plan.
    Jag sällar mig till er skara. Jag älskar Moa och hon förgyller mitt liv men jag måste inte tillbringa hela min tid med henne. Efter en mysig helg är jag nöjd över att få gå till jobbet och ha henne på dagis. Ibland känns det sjukt att dagispersonalen tillbringar mer tid med henne än vi som är hennes föräldrar. Men sedan märker man de dagar hon tex är i karantän (dvs tillfrisknat och är pigg men fortfarande inte får gå till dagis pga smittorisk) att det är fullt upp att roa henne en hel dag själv. Hon har ju stort utbyte av de andra barnen på förskolan och alla aktiviteter som de hittar på (som även är pedagogiska, ska man inte glömma).

    Jag känner också att man är lite "onormal" som mamma som inte vill vara hemma i flera år fulltid med sina barn (särskilt när man pratar med sina tyska kollegor men även i Sverige) medan det manliga släktet aldrig ifrågasätts. Men jag tänker att även om jag älskar min man över allt annat (ja inte över Moa då förstås ) så behöver jag ju inte tillbringa 100% av min tid med honom heller, eller hur? För att hålla en relation levande behöver man input från andra håll, är jag helt övertygad om.

    (Sedan inget ont om er som känner annorlunda, det här är bara mina egna känslor i sammanhanget)
  • muggles
    start september skrev 2011-01-12 17:40:16 följande:
    Tänker också på det andra paret, tror jag såg henne på FL i helgen. Det ryser i hela mig.  
    Jag funderade också om inte jag såg dem på FL innan vi åkte. Innan vi åkte såg jag i en "tts-tråd" att några andra också skulle till Huddinge samma dag. Var på vippen att skriva "då kanske vi ses där" men gjorde aldrig ngt inlägg.
  • muggles

    Frullan: vad fruktansvärt att du också tvingats uppleva detta! Det var en son alltså (du skrev "den lille")? Klart att du är värd sympatier - vad är det för krafs att du inte skulle vara det? Vi har vant oss vid att du kommer in då och då och jag är glad att du uppdaterade oss om vad som hänt. Stora stora kramar!

    Snorkis: de har tydligen senarelagt RUL nu för tiden. Förr var det ofta v 18, numera ofta v 19-20. Vår BM förklarade det med att de bla letar efter hjärtfel (sådant som går att operera men man behöver veta om det innan födseln) och sådant syns oftast inte redan i v18. Vårt RUL gjordes också i v19. Jag förstår din skräck över UL för jag känner lite så själv. Varje UL vi ska göra i fortsättningen blir en pärs för vårt tillstånd kan förändras väldigt snabbt till det sämre.  Vi kan inte räkna med någonting i den här graviditeten, den är som vår Sverker sa "väldigt skör".

    När vi skulle titta första gången efter op, frågade han om vi ville att han skulle stänga av monitorn i taket (där vi såg det han såg). Men jag sa nej. Jag sa att det ändrar ju ingenting, det är som det är (är barnen döda så är de oavsett om jag blundar el inte). Att veta är alltid bättre än ovisshet. Det kan låta känslokallt men jag blir sådär i krissituationer - jag blir iskall och så kommer känslorna sedan.

    Sedan gjorde han ett snabbt svep för att se att där fanns två hjärtan (han konstaterade det innan jag ens hann se det själv). Först därefter tog han sig en närmare titt på resten.

    Kanske kan det vara en väg för er? Att göra extra UL när du känner oro men att den som gör det är medveten om din oro och din bakgrund. Att de gör ett snabbt svep för att se hjärtat och konstaterar att allt är som det ska. El är det ett dumt råd?

  • muggles
    fru AM skrev 2011-01-13 12:11:47 följande:
    Härligt att Ada & Beda mår så bra som de kan!!!!

    Undrar HUR tidig födsel han menar då, doktorn ...?

    Annars sitter jag nu och skriver om upplevelser ... ostronprovning och skärgårdssegling. Blir rysligt sugen på båda sakerna ... 
    För dem som drabbats av TTS är det medel att barnen föds i v30. En del får barnen "mycket för tidigt" (Sverkers ord, han preciserade inte vecka), en del går fulltid. "Fulltid" med tvillingar innebär ofta v36/37. Jag hoppas att vi klarar v30, el åtminstone v28.

    De har bränt alla förbindelser som de såg och det var tydligen en enkel match att se dem (vilket är bra), de behövde inte leta särskilt vilket förhoppningsvis betyder att de inte missat några. Men det kan finnas ngn dold förbindelse kvar som nu är väldigt liten och inte syns, men som utvecklas när moderkakan växer. Så det här goda tillståndet vi är i nu är inte statiskt, tyvärr.

    Men att Ada hade en synlig urinblåsa redan dagen efter op, är ett mycket gott tecken. Det innebär att njurarna inte varit avstängda så länge utan kom i gång snabbt (det kan också ta 2-3v). Igår såg de normalstora urinblåsor på båda barnen och normalt med fostervatten hos båda, så just nu är tillståndet perfekt.

    Om de har lyckats kapa alla förbindelser så har de nästan skapat en tvåäggs-graviditet, dvs det är nästan som att barnen har fått varsin moderkaka.

    På RUL-bilden i galleriet ser man en stor svart fläck i buken hos Beda och det är den onormalt stora urinblåsan. Hos Ada däremot ser man ingen svart fläck alls, dvs urinblåsan är inte synlig.
  • muggles
    Snorkfröken77 skrev 2011-01-13 19:18:48 följande:
    Hej hej,

    den "lilla" ångesten jag kände igår kväll eskalerade på ett oroväckande vis och i morse tvingade maken mig att kontakat spec mvc för att få ett UL då jag lyckats göra honom orolig också. Tog en chansning och ringde på ett nummer där man egentligen bara bokar om tider, lyckades få fram vad jag ville och bröt sedan ihop, den stackars sekreteraren sprang och hämtade en BM som jag fick prata med, fick hulkande ur mig hur jag kände och hon fick veta hela historien, hon sa att jag kan nästan lova dig att allt är ok men kom hit på en gång så gör vi ett UL så du blir lugn. Så jag kontaktade maken och sen åkte vi direkt. Väl där var det bara att gå rakt in, vi behövde inte ens sätta oss ner i väntrummet. Vi pratade lite mer och jag förklarade att jag inte känt ett smack och att jag gjort det med S vid den här tiden. Hon tittade och där var ett levande foster! Den hade växt och såg ut att må bra, låg på knä med benen i kors Gud vilken lättnad det var, så jag grät ännu mer, undrar hur många tårar jag kommer fälla den här graviditeten. Hon konstaterade även att moderkakan var i framvägg (!) det var därför jag inte känt något än, hon gisssade att jag skulle få vänta tre veckor till innan jag kände något. Hon kollade så noggrant hon kunde och berättade även att om de sett att fostret sett fint ut på KUB så var det extremt ovanligt att något hände mellan v 12 och 24. Nu vet man ju med facit i hand att även de ovanliga fallen inträffar så sånt lugnar mig inte längre. Hon tog även två kort som hon skrev ut åt oss och gav oss utan att ta betalt. Hon klappade om mig och sa att hoppades att jag kunde vara lugn till RUL nu. Sen gick vi ut och hon fixade en tid till det direkt. Tack gode gud för omtänksamma människor! Och Araben lever nu ska jag försöka vara lugn till RUL.
    Gud vad bra Snorkis! Vilken BM, all heder åt henne!!!
    Araben!! Här i Götet kunde man - när jag var yngre - höra uttrycket "att få araben" (typ att få ett utbrott). Inte så PK, kanske därför det försvunnit...
  • muggles

    Snaily: hur kallt har ni det nu? Har du testat det gamla tipset att låta henne sova ute i vagnen? Du behöver dock en babyvakt för annars får du springa ut och lyssna stup i kvarten. Men frisk luft och lite bakgrundsljud gör underverk! En "gammal" kunskap som våra farföräldrar visste om men som vi verkar ha förlorat i vår generation (AW predikar ju detta också men det är knappast hennes idé från början). Har för mig att Vänner en gång kollade med Bvc och det var ok att ha dem ute upp till -10 gr. Du kan isolera vagnens liggdel (dvs underst) med fårskinn el tidningspapper (det sista läste jag som tips i en tidning nyligen). Med overall, mössa och några lager täcken osv så går det utmärkt. Se till att det inte blåser in i vagnen bara.

    Vet inte hur ofta maken har nämnt det där sms:et han fick första gången jag testade att låta Moa sova ute på balkongen "hon har sovit en timme nu!!!". Moa var en erkänt dålig dagsovare nämligen... Hon sov bara 30 min pass ett par ggr om dagen, om ens det.

  • muggles
    smint skrev 2011-01-14 12:48:20 följande:
    Mugglan: Härligt att ni får gå på koll varje vecka nu, men finns det risk att det kan bli samma sak igen?  eller är det lugnare nu?  Hoppas du får vila idag och i helgen..  
     
    Jag tyvärr finns det risk för det, även om det inte är supervanligt. Det kan tex hända att Ada (som var donator nu) blir recipient och tvärtom.

    AM: ja det finns nog ingen quick fix, det är ju inlärda beteenden som sitter hårt. Om man ska vända på det så har ju ni kvinnor som klagar här i tråden också inlärda beteenden (ni får inte bli förbannade nu! ), för ni ställer ju upp på detta. Det är inte så lätt för ngn att ändra på sig. Men är man frustrerad och känner sig utnyttjad tror jag det är nödvändigt med en förändring - annars kan det leda till diverse obehagligheter senare.

    Det är ju lätt för mig att sitta och säga hur folk ska göra (eg hoppas jag att ni inte tolkar det så, försöker mer beskriva hur vi gjort, ev ger det ngn inspiration?). Jag har ju begåvats med en mkt jämlik man. Men jag har levt i en relation med en man som var åt det hållet som ni beskriver (Ore, BS, ...), så jag vet precis vad ni menar. Och det är skitsvårt att ändra, speciellt  ngn som tror att han är jämställd.
  • muggles
    smint skrev 2011-01-14 12:54:18 följande:
    om jag lagat maten så tar jag gärna disken så får sambon leka med dottern just för att jag inte orkar det just nu och hon längtat efter honom. Men det ändras senare Men just disk tycker jag är ganska harmoniskt, om man fått undan lite under tiden man lagat maten., samma med tvätt, där är det jag som tvättar.  
    Om man vill ta disken efter maten är det ju inget problem (anser jag). Jag riktade mig mer mot dem som kände att det blev en orättvis fördelning.

    Fossing: hej, välkommen! Har inte hunnit hälsa på dig i dramatiken här (min värsta vecka i hela livet tror jag). Men du, ser du det som ett problem att du curlar? Känner du dig utnyttjad när han står bredvid medan du fixar alla 3 barnen? El gör du det gärna? För om du gärna gör det, och gillar att curla, så behöver du kanske inte göra ngt åt det? Vi lever alla olika sorters liv.

    Själv skulle jag bli VANSINNIG av en ojämlik man men jag vill inte pådyvla ngn annan att de måste leva på "mitt sätt"...
  • muggles
    Piggelin1 skrev 2011-01-14 14:24:01 följande:
    Ikapp!!! ÄNTLIGEN!! Har kämpat typ hela veckan tror jag

    ...och precis när jag hade skrivit detta så ringde telefonen... Fast iofs ett trevligt samtal från en kompis i Sthlm.
    Grattis på din dag säger jag här med!
  • muggles

    Lappis: underbar länk!!!

    Ore: jag läste någonstans att de bara gör op tom v25. Vet inte varför, ev är det för stor risk att sätta igång en förlossning om man gör det senare? Jag fick ju sammandragningar efter op men då hade de ändå gett mig ett stolpiller för att "lugna" livmodern.

    Vi frågade BM om det andra paret eftersom vi inte såg till dem efter deras op. Med uträkning av att hon låg 6h efter borde vi ha sett dem el åtminstone honom i korridoren på kvällen men det gjorde vi inte. Då började vi fundera. Första dygnet efter op är kvinnan ordinerad sängläge, man har tom kateter för att inte behöva gå upp på toa ens. Men inte ens nästa dag såg vi dem och då frågade vi en BM vad som hänt. Hon berättade (efter att ha kollat med dem först pga sekretessen) att de tyvärr förlorat båda. Som jag förstod det hade hon sammandragningar redan innan op och hade känt på sig (de har en son hemma på 4 år så även hon hade haft en tidigare graviditet) att ngt var fel. Ev hade förloppet eskalerat under tiden från undersökningen under måndagen och tom op-tiden? Förmodligen hade det redan gått snett och kroppen hade redan satt igång en förlossning (om hon nu hade sammandragningar). Jag kände ju av Ada och Beda mer el mindre hela tiden. De var speciellt aktiva i måndags vilket lugnade mig lite. Jag kände även av dem kontinuerligt efter op men vågade inte skriva ngt om det till er, av rädsla för att jinxa

    Under den kvällen när jag låg sängliggande hördes iaf ett enda långt utdraget skrik som av smärta (och förlossningen låg visserligen kloss an till spec-MVC där vi var, men vi hörde aldrig en enda förlossning). Maken som satt i dagrummet och kollade på tv kom inspringande till mig för att se så det inte var jag. Nu i efterhand undrar jag om inte det var hon. Kanske när hon fick veta att de dött. Det var ett enda utdraget skrik och det har förföljt mig

Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!