Välkomna till Tivoli Empatia!

PB, åh, tackar för äpplet!

Snorkis, det där lät ju fantastiskt bra! Jag hade också moderkakan i framvägg, båda gångerna, och kände av båda barnen sent. Fast för mig var det ju inget konstigt med det, jag hade ju inget att jämföra med.

Jag tänkte på det där med att skola in småbarn för tidigt så får man ju i alla fall inte dagisplats när man vill här, det är augusti eller inget som gäller. Så Iris som är född i juni var ju yngre när hon började än Astrid som är född i januari kommer att vara. Sedan kan man ju försöka hålla nere tiden i början om man har möjlighet till det i och för sig.

Åhh, Skarpö som är så fint, vi har bekanta som bor där och varje gång vi tar färjan över tänker jag att så här vill jag bo! Har alltid velat bo i Vaxholm men inser att det inte går att ha så lång resväg och ha småbarn, i alla fall skulle vi inte orka det så vi strök det redan när vi började gå på visningar. Finns ju inget tåg utan bara buss och så den där smala vägen som det inte går att köra om på. Och så färjeköerna i rusningstrafik. Nej, inte för oss men jag blir alltid grön av avund när jag ser sådana där hus!

De måste förresten gilla det där soffbordet som stod överallt, för övrigt ett likadant som vi har så de har bra smak!

Hattis, vad roligt med ett plus, du som aldrig ens hittade glad gubbe, extra roligt ju! Nu gäller det då, tumhållning, tumhållning!!!

Ore, du har ju skrivit om din syster tidigare, jag blev lika matt då!

Räcker det verkligen med en timme från Vaxholm förresten, det är ju vad det tar för oss om vi ska någonstans i stan, i alla fall dörr till dörr.

Snigeln, jag vet inte riktigt varför allt strular ju senare på dagen det blir men det är likadant här, när Astrid sovit förmiddag vaknar hon glad och pigg, när hon vaknar efter eftermiddagssömnen är det skrikfest i upp till en timme. Dessutom somnar hon på tio minuter på morgonen och på en halvtimme på eftermiddagen. Har tänkt att hon nog inte är trött men efter att ha försökt hoppa över sovpasset har jag insett att det är fel, det går inte att ha ett så ledset och gnälligt barn uppe!

Alltså de där Gooh-rätterna, varför försöker man äta sådan smörja? När man läser vad det står på dem - typ "Med smak av Operakällaren och råvaror från Lantmännen" (jag minns inte riktigt vad det står) inser man ju att det förmodligen är hönsfoder. Fast sedan ser man Iris och Astrid framför sig kastandes potatismos bland kristallkronorna så att Catenacci sliter sitt hår över matskymfen och slänger ut oss och så tänker man att man kanske ska prova ändå, det här är väl så nära vi någonsin kommer att komma... Gott är det då inte och så tänker man aldrig mer men sedan går man ändå på det igen ett halvår senare. Är inte det konstigt?

AM, din kompis Molle är kul! Förresten skulle väl ni också kunna använda er av det där hembytandet? Jag tror inte heller att jag skulle klara att maken skulle lära sig allt det där du räknade upp, han klarar ju inte att ta med sig rätt saker till sig själv ens och det har han ju övat hela livet hittills på...

September, va, har de slutat med healip, är de inte riktigt kloka!!! Jag vet inte hur jag hade överlevt utan. Har aldrig haft munsår vare sig förr eller senare.

Vete sjutton om jag orkar ta mig in på någon rea faktiskt.

Muggles, jag har varit vansinnig. Men tyvärr upptäckte jag det inte innan vi gifte oss och skaffade barn. Vi har bråkat och skrikit och svurit åt varandra, vi har varit nära separation många gånger, det har varit terrorbalans och Iris har fått ligga upp i sitt rum och försöka sova och antagligen höra oss kalla varandra saker som ingen borde höra som är tre år gammal. Någonstans vill jag ju ändå inte vara ensamstående med två barn och delad vårdnad och inte han heller så vi har ju försökt klara oss igenom det här. Men han har ju inte ändrat sig ett dugg och jag gör fortfarande allt men jag kan inte med ett bråk till. Nu tror jag att jag har kommit till att nu står jag antingen ut med honom som han är eller så får jag flytta från huset och det vill jag inte, jag tycker ju ändå om honom fortfarande och just nu har vi det bra bara jag gör som vi alltid har gjort med allt. Fast jag skriver ju inte här så fort något gått snett hemma men ibland tror jag väl att jag har gjort det i alla fall.

Muggles, åh vad vidrigt, vidrigt, vidrigt, fy fasen.

Muggles, från och med vilken vecka kan man rädda dem? Är det inte stor chans att de klarar sig om de tittar ut i vecka 25?