Välkomna till Tivoli Empatia!

BS - tillfälligt är det bara lite resthosta. Men runt om är alla barn förkylda eller magsjuka. Hoppas att det är vad vi redan haft.

Är så trött o slut o less på barnen emellanåt. Om det är av alla sjukdomar, lång tid hemma eller bara allmänt depp vet jag inte. Känner mig som världens sämsta mamma när jag ryter i för ingenting, tar tag för hårt när Mindre inte lyssnar/slutar rivas/bitas/sparkas etc, låter lilleman gnöla längre än nödvändigt för att jag inte orkar ta honom.

Sen får jag ju uselt samvete hela kvällen efter, och försöker komma ihåg ned bra ögonblicken. Snusar bebishår så ofta jag kommer åt (minns fortfarande vad PB skrev för ett tag sen). Lilleman är ju verkligen världens gosigaste nästan jämt. Och Mindre har väl nån smärre trotskris - igen. Kan väl känna sig lite ogosad när brorsan behöver bäras...

Nåväl - nu är det grötdags!

Vink vink Mugglan o alfabetet

Krya på lill-Moa! De blir så små när de är sjuka liven

Snigeln!!!! Avundas dig inte din BB-färd. Tycker 20 min på stadsgator är fullt tillräckligt! Puuar o kramar från glad lilleman o mig.

PB - varför måste den räcka till jul. (Säger hon som undrar om vi ska orka göra mer pepparkakor när de från första degen är slut.)

Jag får se om jag för möjlighet att kika förbi på lunchen imorgon. Hoppas vi är friska så barnvakten kan komma o passa lilleman när jag handlar julklappar. Fast maken har visst ont i halsen och lilleman åt varken nattslurk igår eller lunch idag - så vi får väl se.

Snaily - det lät som en bra förlossning om man bortser från bilresan. Vi har heller aldrig hunnit med musik, godis, massage och ha "tråkigt". Skönt! Puss på lilla ynglas huvud från mig!

1up - hur stora är barnen? Om de är stora nog kan de kanske bygga själva (vara med i alla fall) och är lite mer rädda om det. vi hade ett på bordet förra året när Mindre var 2. Inga problem. Fast iår vetesjutton - har redan plockat ner julpynt jag är rädd om för hon är o drar i dem..

kokosen - krya på dig! Starkt te och sockerdoping är underskattat när det kommer till eneregireserven. Utöver sömn då.

Smint - huh vad jobbigt med utredningen på förskolan! Hoppas det reder upp sig till det bästa!

koko - krya på dig!

Kände lunch-suget rejält igår när jag gick o shoppade på Kungsgatan runt 12-snåret. Sen visste jag att jag får en chans att handla julklappar barnfritt i år, och då hinner jag inte luncha flera timmar som jag garanterat skulle gjort om jag gått över gatan in på restaurangen. For runt som ett jehu och fick nog ihop det mesta. Maken tycker min familj är löjlig som envisas med julklappar för de vuxna - men jag orkar inte argumentera i år när de ändå var rätt lättshoppade med saker som behövs.

idag har jag åter grälat på Mindre alldeles för mycket. Stressar sönder totalt när lilleman av någon anledning grät mer eller mindre konstant i 90 min på em. Och när han väl var tyst vägrar hon lyssna och lämna honom i fred som jag sa åt henne.

Lyssnar era 3-åringar på er när ni säger åt dem att sluta med något/släppa något/låta bli något? Här går det verkligen inte in och i slutet på en jobbig dag håller inte humöret för detta. Och sen när hon får tillsägelse/blir bortlyft så ska hon slåss/rivas/bitas för att hon blir sur.

Tips på hur detta kureras?

Nåja, dagen slutade i fred och nu är det kvällsfikadags och sen sängen. Får njuta av att i också hunnit koka julkola (klassisk från Vår kokbok) och baka limpor.

Godmiddag i snökaoset. Nästan komiskt mycket snö när jag inte måste åka någonstans i den. Fast vi ställde in resa till mina föräldrar igår. Oplogat vid garaget och förmodligen på vägarna med lockade inte. Fast vi hade skoj när vi tog hela familjen ner till garagen och skottade, lekte i snöhögarna och lät lilleman kravla i snön. Han var inte lika road. Men jag tror i alla fall att Mindre äntligen tröttade ut sig lite för i natt har ingen varit uppe alls - vare sig till barnen eller för egen del. Skönt! Och ändå är man trött!

Tack för tips om trots. Det känns som om vi varit igenom de flesta tipsen - och inget biter känns det som. Och det är alltid vi som är de stygga när vi säger till henne. Oavsett tonfall (efter femtielfte gången är man inte så lågmäld längre tyvärr.) Men det är väl en period hon ska igenom - blandar "kom o sitt med mig" med "försvinn jag kan själv". Sen blir det inte bättre när lilleman har blivit klängig och gråter för minsta lilla. Då vill storasyster ha uppmärksamhet med - och vi försöker verkligen berömma det bra hon gör. Men vi får väl leta fler saker att berömma/sysselsätta damen med. Känns som att ledighet blir bra.

Nästa bekymmer - lilleman vägrar sluta bröstet, trots att han kan äta både gröt o välling till frukost o kvällsslurk. Någon som har några tips? Det är inte mycket han får i sig inbillar jag mig. Men han tycks mer snuttsugen än hungrig. Är det bara att bita i det sura äpplet o lämna honom till mannen några dygn när jag försvinner ut? Börjar ju jobba i januari och nu börjar det bli tajt om tid...

Snaily -  helt normalt och jobbigt det du känner. Innan man hittar sin nya plats i tillvaron igen, med eller utan hormoner, så känns allt eländigt jobbigt.

Bifaller även jag kören som säger mata så mycket det går. Mata - rapa - mata mera om det går (slocknar bebben - pröva att lägga henne på rygg på ett bord - vaknar hon inte då är hon verkligen mätt o trött - vaknar hon kanske det går ner en slurk till innan hon somnar).

Här har det producerats godis i massor - en sort kvar att pröva. Vet inte varför jag gör så mycket i år när jag försöker tappa något kilo till (eller omfördela). Men lite mysigt är det. Hemgjorda julklappar om inte annat.

Dags att plocka upp lilleman!

Snaily - kramar! Hoppas du orkar ta till dig vad de andra skrivit. - eller be maken läsa här.  Lägg dig själv  i sängen och stanna där med Yngla. Maken är ju hemma för att serva er - se till att få mat, godis o massor med vätska bland kuddarna där ni ligger. Med den torra luft som är nu behövs ju ännu mer vätska än annars - och det är kopiösa mängder vatten som går ner när man ska amma. Hoppas maken din orkar sköta rapande och blöjor o sånt medan du ligger kvar.

Parnassia - på gympa har Mindre haft tröja, mjuka byxor och varit barfota. De andra barnen sprang barfota med, fast det var ju inte mitt i smällkalla vintern. De började nog i strumpor eller mockasiner - men det åkte av allt eftersom.

Oupsie - stödstrumpor är grymt skönt tycker jag. De borde ha viss effekt på fossingarna kan jag tycka. I alla fall mina höll sig i bra form.

Idag borde jag ägna mig åt packande och sånt - men det tar emot. Är helt slut i huvudet - men det är väl bara att ta tag det hela. Kanske kan peppa med godis eller nåt.

Om jag inte hinner in för att jag fastnar i väskorna - GOD JUL alla!

BS - vi åker till Dalarna.

Vi har mest funderingar över att Mindre och lilleman får så lite paket av oss. Men hon fick snowracer o hjälm innan så det blir nog bra. Och det är ju dumt att vi köper massor, när farmor o mormor säkert löser det problemet.

Lillman bryr sig knappast. Köper det han behöver när det behövs.

Fortsätter packvåndan - har int ebörjat ännu...

Åh - nu slapp jag hålla andan länge! Grattis Snorkis - förstår verkligen att det är blandade känslor, både för S's skull, och för hur det ska gå. Tummar o tår knollrar ihop sig för att det ska gå vägen för er denna gång och att S får syskon.

Tror ni min packning är klar???
Blä - näe. Inte alls. Och inte kan jag gå o tvätta i tvättstugan heller - för maken är o handlar mina julklappar, och Mindre har svårt att somna, för nu har vi kommit till "monstret under sängen" stadiet i utvecklingen.

Måste man ha nya kläder till alla helgens middagar med släkten - samma människor varje dag? Kan ju packa hela garderoben i så fall...

Krya på dig Muggles!

Och massor med energi och ork till Oupsie och Klockis! Heja heja!

Håller på att packa det sista, efter en ångestfylld gårdagkväll. Måste verkligen släppa pack-ansvaret till maken när han nu ska vara hemma med barnen. Det räcker gott o väl att packa åt mig!

Piggelin - du är definitivt inte ensam om att tappa fattningen när det gråts åt höger o vänster, maten ska lagas och det ligger överskotts-rapar och tappade blöjor överallt. Det är tillfällen man blir extra glad att trampa på en bortsprungen legobit. Minns fortfarande min första dag hemma med båda barnen - lilleman grät och skulle äta, Mindre var hård i magen och klutten fastnade halvvägs o gjorde grymt ont. så hon grät med. Tror även pannkakan stekte väl på spisen...

PB - dags att fixa hem ett par goa "tjejfilmer" och mumsa godis. Så kan killarna sitta sura med sin aladdinask.

Önskar än en gång alla en rofylld, smärtfri och fröjdefull jul!