Välkomna till Tivoli Empatia!

Varför. för att jag tror att vanlig ek kommer kännas väldigt daterad om ett par år och om ni vill ha en fräschare känsla så tror jag på vitpigment.

Muggles: tycker ditt sätt att berätta för kompisen om er graviditet låter jättebra. Det kommer säkert svida lite hur som men jag tror du har hittat det lindrigaste sättet.

Förövrigt kan jag tipsa alla nässköljsfegisar om Renässans på storflaska med mer sprutt: http://www.apoteket.se/privatpersoner/common/search.aspx?q=ren%u00e4ssans (100ml-flaskan pratar jag om - för vuxna näsor) 

I väntan på rapport från förskolemötet ...

Angående min pappas/Pippis pappas båt. Att ha en skuta/stor träbåt är verkligen ett åtagande som man troligen inte överblickar från början ... Vet inte hur många miljoner min pappa och hans kompanjoner plöjt ner i de båtar de ägde tillsammans. Min pappa sålde "Pippibåten" på 70-talet (sedan sjönk den ett par år senare under en storm i Medelhavet) och han och några av hans kompisar köpte en mindre båt (bara 20 meter) i katastrofalt skick för ca 15.000 (1978 tror jag). Men som sagt kostade det multum sammantaget (+ alla arbetstimmar (10 år)) att få den i segelbart skick. Och vilken påfrestning för förhållanden en sådan båt är. Om inte båda i paret är med på det och lika intresserade så är mitt råd att skippa det hela. Vilka slitningar i relationerna för båtens delägare man fick bevittna under de där åren ... och jag var ju ändå bara ett barn när de köpte den.

(och PB: den senaste båten min pappa hade (den "lilla") köptes av 4-5 killar från Oskarshamn och där ligger den så vitt jag vet nu. Ljusblå dansk fiskekutter. Om din sambo är nyfiken på båtar alltså )

PB: Det finns ju mer och mindre underhållskrävande båtar. Den sista båten min pappa hade (blå båten) hade precis tagits upp från sjöbotten och var tvungen att grävas ur på lera och dy innan man kunde göra något annat ... Det vore kul om ni hade vägarna förbi blå båten och kunde hälsa från mig! JAg googlade nyss och fanna tt jag hade fel om hemma hamnen: Mönsterås ska det vara. http://biphome.spray.se/hellblad/hvitfeldt/index.htm

Hälsa från mig!

Apropå rikingar som har en båt och har personal som sköter den ... Min pappas gamla båt (dvs Pippis båt) låg flera somrar i rad nere på Mallorca. I samma hamn låg en sån där superfin segelyacht som ett äldre par ägde. De hade personal ombord som på given signal skulle putsa och feja så att båten gläste när ägarparet kom och ville segla lite. Så hände det en dag: signalen kom, personalen vaxade båten så att den gläste och skurade toaletterna med tandborste. DÅ träder vår lilla apa (av herr Nilsson-typ) in på scenen. På sitt osedvanligt busiga sätt sliter han sig från min pappa på vår båt, rusar i full karriär ut på bryggan med finbåten, rusar ombord och TRASHAR hela båten totalt. Invändigt i alla fall. Rev sönder allt tyg, kissade/bajsade ner ALLT, repade de fina trädetaljerna, krossade prydnadsföremål. När han var klar med massakern stannar en taxi vid bryggan och ut kliver det rika paret. Ridå.

Överallt där det står "gläste" ska det naturligt vis stå "glänste" ... svårt ord det där.

PB: man blir galen! Nästa gång tycker jag du ska skriva ut en inköpslista med BILDER på trosskyddspaket och tamponger och allt möjligt pinsamt!
 

Min erfarenhet av att uppfostra smabos/män är att ge dem MER ansvar på de områden de misslyckats.

Efter att min man nästan fått oss att missa planet hem från Italien för att han glömt sitt pass på ett hotell LÅNGT borta så fick han bli ensamt ansvarig för våra resehandlingar  på alla resor i evinnerlig tid. Då MÅSTE han ju skärpa sig. Det hade annars varit enkelt att tänka "nehej men då får väl JAG ta han dom passen (också) i fortsättningen" ...

Hurmpf på dig själv du PB-sambon! Jag vet var du bor!

Båten och apan: tror min pappa fick betala lite pengar som plåster på såren/för syns skull - men pengar var ju inte de där yachtägarnas problem Den där apan befann sig i husarrest för jämnan vill jag minnas. I en bur på däck. Fast ibland så "råkade" han slippa ut (har ingen aaaaning om hur det gick till *visslar oskyldigt*). Frånsett viss hjälp så var han utbrytarkung. Och våldsamt intresserad av att gömma sig i parkerade bilar och sitta tyst som en lite mus tills bilen startat och åkt någon timme ... Då hoppade han fram och skrämde vettet ur bilägarna. Och så gick ryktet på ön (Mallorca alltså) att det fanns en bortsprungen apa att hämtai någon by någonstans och min pappa fick ta en taxi dit ...

Och apan bodde alltså på båten på Mallorca. Han var aldrig i Sverige.

 

Jo jag vet - jag brukar kolla i smyg att grejerna är med ... Men maken ska tro att han har hela ansvaret. Tänk om jag tog på mig allt han inte kan hålla reda på ... jag skulle få gå dubbla skift och klona mig själv.

Och vem tar Televinkens pass?