Välkomna till Tivoli Empatia!

Jag har flera julklappar kvar ... Hoppas allt flyter på som det ska nästa vecka, jag har nämligen all julmat kvar att laga också ...

Fast idag grejade jag mig en egen lite julklapp i alla fall. Min mobil har varit inne på reparation för tredje gången och nu hade verkstaden gett upp och gett mig en ny - fast inte alls samma som jag hade lämnat in ... Jag blev inte alls glad utan lyckades byta till mig en som jag ville ha istället. Tydligen fattade telefonkillen tycke för mig också så han trollade bort mellanskillnaden    

Så en NY GRATIS TELEFON för AM! Sweet! 

Själv vägrar jag köpa iPhone (lite av princip numera) - min make och massor av kompisar har och hyllar och jag kallar dem iPhags ...

Min lilla godbit heter Sony Ericsson X10 Pro  ... Ligger och laddar - snart får jag leka med den!

Julgardiner ... Ännu ett område att ha dålig-hemmafru-ångest för ...!

Kan officiellt totaldissa Teutonia Fun på (mycket) snöigt underlag. Har tagit mig till och från Storsonens skola (för att lämna julklappar till personalen) - det tog vansinnig tid och jag var fullkomligt genomsvettig när när jag kom hem. Och pga av allt hoppande med vagnen så somnade naturligtvis Hektor också (han är inte på dagis idag för dagis har planeringsdag) - helt fel tidpunkt!

Så från och med nu kan dagen bara bli bättre!
 

Vet du Muggles - jag orkar nog inte heller ha ångest. Men jag har faktiskt inte ens tänkt på att det FINNS julgardiner.

Muggles: ungefär samma utveckling såg jag hos Livia - det handlar väl lite om trots, dvs utveckling. Jag tolkar det som att  personligheten blir mer flerdimensionell och då måste det där trotsiga, dramatiska och motvalls ta plats. I början tar det kanske lite överhanden. Sedan jämnar det ut sig ...

Snaily: du hör ju att du är högst normal med din baby-blues! Det är klart att det du varit/är med om är en gigantiskt förändring. Plötsligt har du en liten, liten människa vid din sida som är beroende av dig för sin överlevnad. JAg tror att baby-blues är en mix av trötthet, ansvarspanik, hormonstormar, sorg över "det okomplicerade livet innan", oro inför framtiden ... Dessutom blir plötsligt ens relation med mannen litet ... polariserad, om man säger så. Det blir så tydligt vem som är kvinnan och vem som är mannen och vilka olika roller man kan ha. Lite chockartat kanske - så har jag upplevt det i alla fall.

När Hektor var nyfödd hade jag nog också baby-blues även om jag inte satte ord på det. Kunde börja grina mitt under middagen för att allt kändes nattsvart. Övriga familjen bara satt som fågelholkar och glodde på mig.  Det höll på, till och från, ett par månader  - max! -vill jag minnas. Kanske så pass längre pga att det vad det andra småbarnet i familjen och man var tröttare än med Livia.

Det går över. Kram. Pussa lilla Yngla från mig. 

Men Muggles - jag tycker inte att det låter som om du överreagerade på hennes "känsloutbrott". Oemotsagda små despoter kan nog bli riktigt djävliga att umgås med när de blivit stora ... Det handlar väl om att låta dem ventilera sina känslor (vilket hon ju fick) och sedan styra upp situationen (som du gjorde). "Nya Moa" har också kanske lite att göra med den stora förändringen som är i vardande. Hon kommer bryta ihop många gånger - både med och utan anledning, både begripligt och obegripligt nog, om du förstår vad jag menar. Jag tror hon är i de bästa av föräldrahänder att bli guidad genom känslodjungeln. Kram!

Snaily igen: vet inte om jag har tjatat detta råd på sistone - men det tål att upprepas: för besvärliga små bebisar (om nu lilla veckogamla Yngla kan räknas dit) kan lindning passa utmärkt.  http://se.babycenter.com/baby/sleep/swaddlingexpert/
Det blir lite tryggt, trångt och mysigt som i magen. Hjälper ju inte såklart mot tillväxthunger men förvånansvärt bra mot allmänt babyspatt. OBS: ta inte en för varm filt!

Snaily: vad ledsen jag blir för din skull att du har det så jobbigt Jag googlade lite (nähä!?) och hittade detta (om du nu inte redan läst det): http://www.babyornot.se/menupage.php/uid/164 
Lilla Yngla är ännu så liten att det du upplever är extremt vanligt (upp till 80 % upplever något av detta nedstämdhets/förlamandetrötthetssyndrom de tio första dagarna om jag läste rätt). Trösterikt också att läsa att postnatal depression - om det nu är det som det visar sig vara - är tillfälligt och möjligt att behandla. Det viktigaste stegat har ni redan tagit - att kontakta vården och be om hjälp.

Stor kram till dig, Snaily.

Håller på och läser ikapp ... Men måste svara på denna gympaklädsfråga innan jag glömmer: Livia har gått en termin på gymnastik och där ska de vara barfota. Dessutom gärna ha "åtsmitande" kläder. Alltså inga stora fladdriga saker utan lärarna vill kunna se att rörelserna utförs rätt osv. (Beror kanske lite på vad det är för typ av gymnastik). Livia har tunna baletttights samt en tjusig (ärvd) gymnastikdräkt med liten volang. Är aldrig så lycklig som när hon är på gymnastiken!

Fortsätter läsa vidare. ..