Välkomna till Tivoli Empatia!

Snorkis, varmt grattis.  Vi är här, alla dina väntas förfärliga dagar och alla dagarna efter det med. Det vet du.

Jag erbjuder mig härmed att omgående madrassera valfritt rum för vem som jämte mig ev kan tänkas behöva. Man får stanna så länge man vill. Snorkis, Tinga, Klockis, jag, tja, vi har snart ett eget hospital.
-Betyder det att vi själva får välja vilka snälla farbrödder som ska ha de vita rockarna? För isåfall tror jag för egen del att exempelvis Johnny Depp(!) skulle ha en klart terapeutisk effekt.

Kram från huset där det numera är dammsuget, granen lyser (fast utan övriga pyntet) kylen är ren, men ingen verkade särskilt förtjust i mitt julgodis. Jag som gjort Rocky Road för att sambon och sonen är galna i Snickers ("men det var inte gott med marshmallows i"), Lakritskola a la Chokladfabriken ("men DEN var faktiskt inget som föll mig på läppen" *3 i omdöme, nåja, all lakritskola till mig, Knäck (nä det fastnar bara i tänderna det har jag aldrig gillat, sa sambon och vägrade smaka. "oh nä det får jag alltid så ont i magen av" sa min pappa. Fast sonen gillade dem iallafall) och så min chokladkola (mamma, den har nog blivit gammal för den var godare förut..) Åsså lussekatterna vi bakade-dem gillade visst alla.
Jag som hade tänkt göra flera olika tryfflar också, men jag kom liksom av mig. De förtjänar att sitta där på julafton ed en jäkla Alladinask....

Nu ska jag stryka duken till juldukningen av salsbordet.
Puss puss

Hihi!

"Det är inte bra att vara för snäll när man är ung
-man blir så elak när man blir gammal"

står det i min bok "Lilla fruntimmersboken"
Det är samma bok där det finns en med:

"mina barn såg ett foto från när jag var ung och sa ÄR det där verkligen du mamma!
Då la jag ner fotot i en låda"

Min son sa precis så för ett tag sedan...

...betyder det att jag är gammal nog att få börja vara elak snart då?

Där sa du något Smint, fåglarna kanske skulle gilla mina Rocky Road!

Nu ska vi åka och fixa hem all mat, först Nabben och all den fina fisken, sedan Dövesta och den glada julskinkan, prinskorvarna och ostkakan. Sedan ICA.

Inte en rad har jag läst, men bakat har jag, och strukit och...

...skitsamma vad jag har gjort och inte! Nu är klockan 3 på julaftonsmorgon, är det det som kallas jul-ottan?
Jag avslutar min dan före dan och börjar min julafton med att tillönska er alla en synnerligen GOD JUL, alldeles oavsett upplägg, meny och sällskap.

Ni hör till De Viktiga i mitt liv och jag firar lite med er alla var än ni är. Må ni färdas säkert och stilla natt o helga natt hej tomtegubbar strålande jul stjärnorna gnistra och glimma och vägen vi vandra tillsammans hand i hand på jordens mörka rund. Tipp-e tipp-e tipp tapp.

Så, nu har min pappa åkt-sambon är iväg och skjutas honom nu. Det vra kul att han kom, men nu blir det skönt att vara själv igen. Han kom ju redan i tisdags, så det är fem dagar nu.
Jag håller lite dåligt för allt sällskap, alla ljud och allt som ska grejas, frågas och hållas på med. Jag märker tydligt i sådana här sammanhang varör jag är sjukskriven. Så julen har haft sina rediga downs och katastrofstunder, men också mysiga och hemtrevliga stunder som tur är. Jag har skafferiet fullt av alldeles på tok för mycket mat och vet inte vad jag ska göra med allt. Godis har jag också för ett halvt kompani. Jag borde ställa till med Stora Tabberaser i Sagohuset, men det orkar jag inte.
Nu ska jag invänta min sambo och se vad för filmer han hyrt-TV-utbudet ikväll var bara för trist.

Angående blommor så är de alla vakranär Kung Bore kysser dem, men när de sedan tinar ser de rent för jävliga ut. Så vintertid på riktigt kalla platser, står det frostiga isblommor hur fint som helst. Värre är det om det ömsom fryser, ömsom töar. Men tö känns ganska avlägset i Svea rike för närvarande.

Jag hoppas så innerligt att ni alla KÖR FÖRSIKTIGT och helst inte alls om det inte är nöd och tvunget.
BS, Öland börar ljusna nu och folk är snart framskottade.

Snorkis, mitt hjärta gläds åt att det finns bra kollegor och din brors önskning var ju bara för fin! *sniff*

Åh, jag undrar hur många knep för att få tysta barn det finns egentligen? Hur många som desperat prövat precis VAD som helst för att höra ingenting utom nöjda andetag. Själv skulle jag visst ligga över en arm med fattningen mitt huvud mot den bärandes armbåge, vila på mage på armen och grepp från den bärande om ett ben eller så. änga så och titta i golvet var visst min melodi. Den kördes på sonen och funkade ofta, medan andra ungar skakats över knän, legat på tvättmaskin medans igång, burits i sjal, vagnats över trösklar, skjutsats runt i bil and so on for ever.

Snigel, du har alla mina sympatier. Det du är mitt i nu är en av livets större prövningar. Faktiskt.

Syrrans yngsta skrek förresten missnöjt mycket tills de kom på att han faktiskt inte blev mätt, för mjölken räckte inte. Till syrrans förvåning, då hon med de tre andra varit av mjölkkossevariant. Det kan ju sedan lika gärna vara magknip eller vad som helst. Eller bara "bär mig jag vägrar vara ensam". Hur som helst är det hemskt!

Mugglan, tvillingarna i andra tråden föddes precis vid midnatt igår!

Nästan skönt att höra att "alla" andra också verkar trötta, så känner jag mig lite mindre onormal. Jag är helt väck i kolan. Idag och igår spänningshuvudvärk av explosivt slag. Sköterska ringde från VC och sa att de förlänger mitt sjukintyg. Hon prtatade lite om det där projektet jag ska ingå i och det verkar innebära någon slags handlingsplan där man ska göra typ tre saker i veckan eller så. Det kan handla om psykologbesök, avslappningsövningar eller vad det nu är som gäller för den enskilde. Just nu hade hon inte riktigt plats för mig än, men det är lika bra, efterspm jag kommer att behöva bilen och min ju just nu bara funkar lite grann och verkstaden hade fullt. Men de betonade igen att jag inte ska behöva känna stress och det var ju skönt.

Folk börjar förhöra sig om min födelsedag som infaller alldeles snart. Jag ville ju egentligen fira, vara glad och för en gångs skull lägga lite krut på att JAG kan vara värd en fest. men det finns ju inte på världskartan och jag har varken ork, pengar eller någon egentlig lust, utan bara sorg och ångest över att jag behöver förknippa min 40-årsdag med krossade drömmar, och att jag dessutom mår skit IGEN-eftersom jag ju inte heller firade min 30-årsdag, då jag ju var både höggravid och deprimerad. Nu är jag bara deprimerad. hade jag åtminstone varit gravid hade det inte spelat så stor roll. Då hade jag kunnat bestämma att det var själva presenten.

Superego och as-fjantigt, I know, men det är ju de enda födelsedagar jag själv har av det slaget och aldrig blir det något. Alltid är pengarna slut och aldrig kommer någon annan att fixa något särskilt för just mig, för så företagsam är inte min sambo och det kommer tat bli precis lika ensamt och besviket som det blev förra året. Fast värre nu. För jag KAN inte fira mig, fast jag egentligen vill. Det värsta är att man kommer inte undan sig själv, ens om någon verkligen skulle ordnat något. Det bästa man kan göra är att låtsas och har man tur lyckas man en liten stund.

Jamen här kom visst värsta ångest och gnällinlägget helt oplanerat.Snyggt!