snaily skrev 2011-01-24 19:15:52 följande:
(Enbart egoinlägg...)
Deppig snigel här.
De två senaste kvällarna har varit mycket sämre igen på insomningsfronten, hon har skrikit som en besatt, i lördags kväll ända till närmare 1 på natten... Men det som känns ännu värre är att idag hade vi samma problem, på dagtid! Vi var till MVC imorse så både hon och jag var trötta av att ha gått upp så tidigt, så jag kände att jag bara MÅSTE få en tupplur. Tänkte att vi lägger oss tillsammans i sängen, hon var ju så trött så hon höll på att gå av på mitten - men VARFÖR kan hon då inte bara SOMNA!? Hysteri-skrik igen, och jag blir så frustrerad och ledsen, vad vill hon liksom? (Hon hade ätit och fått ny blöja och var lagom varm och jag var intill henne.) Det gick inte ens att få henne lugn när hon låg på mig och jag vaggade henne, inte förrän efter flera försök och en massa skrik.
Gaaaah! Verkar som enda sättet att få henne att somna är att vara uppe och bära henne på ett väldigt gungigt sätt, länge. (Vagning funkar ej.) Vet att man inte kan skämma bort en 6-veckors, men ibland tänker jag att vi kanske kommer få fortsätta söva henne så här för all framtid bara för att vi gör så nu. Men jag klarar inte av att låta henne skrika sig till sömns vilket väl vore alternativet, även om det ibland är lockande när man redan erbjudit allt man kan tänka sig att hon vill ha (närhet, mat osv).
Så. Ville mest skriva av mig lite, fiskar inte efter tips och råd egentligen - då känner jag mig bara misslyckad för vi har troligen redan provat det mesta och inte fått det att funka.
Nu ska jag mata skrik-ynglet.
Jag gissar på: övertrött el utvecklingsfas? Jag tycker du gjorde allt rätt. Självklart skämmer man inte bort ett barn genom att bära bära bära. Och alla dessa metoder funkar oftast när bebisen blivit lite större och kommit lite mer "i ordning" och dessutom måste de alla läras ut till barnet (de funkar inte efter en el ett par ggr). Så känn ingen stress med metoderna! Vi går i vanlig ordning bara igång och ger råd som kanske funkat för oss men inte alls säkert det gör det för dig.
Inse nu att det inte är ngt fel på dig. En bebis är lite kaotisk helt enkelt och det är jättesvårt att veta vad de vill eftersom de bara kan kommunicera med skrik. Jag känner igen mig i dina känslor, så been there done that. Ibland spelar det ingen roll vad man gör - de skriker ändå. KRAAAM!