Mugglan, välkommen hem!
Det där skriket du beskrev var bland det värsta...fy fan fy fan fy fan! 
Hattis, GRATTIS till plus!
Piggelin, fyller du år idag? 
GRATTIS du med isåfall!
AM, jag tycker klänningen du visade var jättefin-den också. Jag gillar skärningen vid byst/axlar på den. Fast allt beror ju på vem plagget ska sitta på.
Smint, åh hjälp vad det svängde i den lägenheten! 
Jämställdhet hemma, tja, för egen del känner jag att det inte är om att JAG ska behöva ändra mig till att bli någon jag inte är på grund av någon annan heller. Dvs, jag är ingen Fröken Ordning och Reda, utan också lat och slarvig om man jämför med många andra och har ingen lust att allt ansvar för att den andres tröskel är obefintlig eller för att dagispersonal tex vänder sig till just mig när kläder fattas etc.
Jag har sagt tusen gånger hemma att det handlar mindre om vilka vi är som personer än om faktisk arbetsfördelning och dessutom insikt om vilka områden som existerar.
Däremot behöver vi inte göra exakt samam saker i exakt lika utsträckning för att jag ska känna mig jämlik. Men det behöver finnas en gemensam medvetenhet om allal bitar. Precis som att jag fattar att veden måste in, så måste han fatta vissa saker som han gärna negligerar totalt.
Det finns massor av parametrar, faktorer och infallsvinklar på allt det här och både generella och individuella saker i familjelivet. Situationer ändras också över tid under ens liv och jag är glad att det åtminstone i vårt liv går framårt en del. Fast så känns det ju inte de gånger man kör fast.
Tiden med barnet, jag uppfattar Telis bara som att det värker att dagen på jobbet är så lång i förhållande till tiden man har chans att få med barnet, inte att man enbart vill vara med sitt barn dygnets alla timmar?
Jag ser stor skillnad på att vilja kola in på dagis så sent som möjligt samt att ha separationsångest i övergångsfaser, gentemot att vilja vara enbart hemma. Jag tycker kluvenheten har varit jobbig i att vara mamma och samtidigt vilja utbilda mig, få bra jobb och utveckals på andra områden.
När min son sagt "men mamma jag biHÖVer ju dig" när vi inte setts mer än vid nattning i perioder, ja då har hjärtat gått i bitar, samtidigt som jag varit jätteglad när jag fick jobb igen efter min långa sjukskrivning.
Skulle jag fått fler barn hade jag absolut gärna varit hemma så länge jag bara kunnat, men framförallt så skulle sextimmars arbetsdag vara en toppengrej i min värld. Då skulle pusslet stämma bättre för både mig, sambo och barn.
fast nu behöver jag ju inte bry mig, eftersom det inte blir fler.
När det gäller känslor av att andra tycker si och så, så tror jag det är precis lika vanligt att kvinnan osom verkligen vill vara hemma länge känner sig tyckt om. Då ofta som att det tycks att man faktikst nästan sviker kvinnosläktet genom att inte vilja "mer" med sitt liv och att man borde vara en bättre medsyster och inte så egoistisk och bakåtsträvande.
Tänk om vi alla kunde leva våra liv utan att provoceras vare sig hit eller dit av hur andra gör? Och föröka förstå ur flera synvinklar än bara ens egna? Som Koko sa, man har ju alla sina fördomar och käpphästar.
==# 
"spade i huvudet" hahaha!
Vilket jädra komplett stolpskott till vanartad folkvettslös ursäkt till människa. Jag blir alldeles matt. Eller, egentligen önskar jag att jag fick ett par minuter med henne i enrum-eller det går bra in a crowd med för den delen. Oj vad jag skulle hinna säga mycket och hon inget alls.
Det vore liite grann som att få stryk