Välkomna till Tivoli Empatia!
Vickan - Åååh, de har ju så mycket galet fina saker, tyvärr brukar ju prislappen vara lite i överkant. Så ni har varit här i krokarna alltså? Gjorde ni något mer skoj?
Vickan - Åååh, de har ju så mycket galet fina saker, tyvärr brukar ju prislappen vara lite i överkant. Så ni har varit här i krokarna alltså? Gjorde ni något mer skoj?
Hej, här kommer ett litet livstecken! *vinkar till alla och kramar om* jag läser tråden under dagarna och på kvällen är energin slut Jag kraschade rejält i måndags igen och ligger lågt just nu.
För övrigt anser jag att gamla BT var både snyggare och bättre!
Hej, här kommer ett litet livstecken! *vinkar till alla och kramar om* jag läser tråden under dagarna och på kvällen är energin slut Jag kraschade rejält i måndags igen och ligger lågt just nu.
För övrigt anser jag att gamla BT var både snyggare och bättre!
Tinga, jag tror inte jag skrivit något om det här inne men situationen med min moster ställdes på sin spets nu kan man väl säga när vi miste S. Först skickade hon med en "present" till oss från henne, fick skitdåliga vibbar bara av det, när vi öppnade när vi kom hem hade vit fått en j-a (ursäkta) poslinsängel som sov. Jag blev så upprörd så jag hade antagligen slagit ner henne om hon fanns i närheten. Vi hade mist vårt barn, hållt henne i vår famn, trott att vi skulle dö av sorg och sen få en prydnadssak i porslin, det var bara för mycket! Sen gillar jag inte uttrycket ängel heller, jag tror inte på gud eller en himmel (och definitivt inte efter det som hänt, vem skulle kunna det?!) Jag försökte ändå att tro på mosters bästa, att hon bara ville väl.
Sen började mailen droppa in, där det första grova var att hon skrev att hon förstod att jag tänkte onda tankar om hennes barnbarn, då trodde jag att jag skulle explodera, jag önskar att det som hänt oss aldrig skulle hända någon, fattar hon inte det? Och att hon hade så låga tankar om mig sved även om det säger mer om henne än om mig...Sen kom en rad icke-genomtänkta mail där jag grinade varje gång jag fick dem och började inse att hon nog faktiskt tycker om att trycka till mig (som hon försökt göra ända sen jag var liten), så totalt vidrigt! Sista mailet skrev hon"jag vet att det här gör ont, men jag tänkte berätta om xxx dop som var i helgen". Då insåg ju kärringen att hon gjorde mig illa men skrev ändå! Då brast det totalt och jag skrev tillbaks att jag förstod inte hur hon trodde att hennes mail skulle kunna hjälpa mig i sorgen, för de gör de inte. Sen bad jag vänligast att slippa få ta del av dylik info framöver. Det dröjde tre min sen fick jag svar att så hade hon inte alls menat det och hon bad så mycket om ursäkt, tonen i mailet gjorde att hon blev martyr och att det såklart varit jag som varit dum och otacksam. Jag svarade aldrig på mailet och bestämde mig då för att ha minimal kontakt med denna kvinna framöver, kommer bara träffa henne om jag blir tvungen.
Det var inte bara mailen som sårade mig utan även sådant som jag fick höra genom mamma, mailen var droppen. Hon har bla sagt att det skulle ju varit mycket värre om S levt i några dagar och sen dött, när jag hörde det höll jag på att riva huset för jag blev så galen av sorg och ilska. Jag hade gett vadsomhelst för att få se henne röra sig, höra ett pip, något, få något mer att hänga upp minnena på innan hon dog. Sedan pratar hon hela tiden med mamma om sina barnbarn vad de gör osv, hon tar ingen hänsyn till deras sorg överhuvudtaget, tror att hon är lite lite nöjd att hon har tre barnbarn nu och mamma bara ett dött
Sorry för lång utläggning, så här är det iaf...
PB och Vickan - Ja, jag har fått inse att min moster kanske inte är vad vi andra kallar normal i psyket...det läskiga är när jag påpekade detta för min mamma så berättade hon för mig att hon läst i pappas någon fack-tidning där det varit en artikel om att många chefer har psykopatdrag. De hade räknat upp dessa drag, och min mamma sa att hon blivit väldigt chockad när hon insåg att hennes egen syster passade in på lite för många av de dragen
Tiden sen vi miste S har verkligen gjort att jag har sett det allra sämsta hos folk, men även det allra bästa. Jag antar att det är så det är. I nöden prövas vännen, det stämmer så bra!
Tycker det är jätteskönt att se både Klockis och PB här inne, fortsätt så!
Vickan - Har du redan gått in i jobbsnurren totalt? Du verkar så nöjd och glad när du jobbar, det är härligt att se!
Oj vad jag spammar nu, jag tror Mugglans tvillingar är två tjejer och att minisnigeln är en pojke!
Nu ska jag hämta mig en påse med naturgodis och logga in i wow och leka.
Kram till er finaste trådisar!
Hej alla fina trådisar!
Grattis till lill-sniglan Snaily! Hoppas du får den hjälp du behöver och att du mår bättre snart.
I dag har vi varit på KUB, allt såg fint ut.
Nu badkaret.
Hej, förlåt att jag var ofin och försvann.
Ja, det är den sortens KUB, jag är gravid. Jag har haft svårt att ta till mig det och mått ganska dåligt psykiskt så jag ville ligga lågt tills vi fått det bekräftat på UL. UL var en pärs och jag grinade hysteriskt, men skönt när det var gjort. Mina känslor är väldigt mycket tveeggade just nu, jag är glad men väldigt rädd och samtidigt så sörjer jag S så jag tror mitt hjärta ska gå sönder. Jag blev även så ledsen för EA och PB skull och hoppades så på båda och det kändes jättejobbigt när det inte gick vägen.
Hoppas ni ursäktar att jag inte skrivit något tidigare? Ni är iaf de enda andra förutom, maken , chefen och psykotanten som vet något, så skriv inget på FB eller nåt. Min plan är att bara berätta för närmsta familjen på julafton och be dem hålla tyst tills RUL är gjort. Jobb och vänner får reda på det när det absolut inte går att dölja längre.