Välkomna till Tivoli Empatia!

Nenne - En syster? Inte en bror då? *ler*

Tack för grattis, känns helt surrealistiskt och som att jag ljuger.

Jag har förresten fått den där knappen vi så länge eftersökt som visar om man är gravid eller inte, fast den funkar inte som en knapp. Innan mensen skulle komma upptäckte jag att jag hade fått tillbaks mina eksem i hela armhålorna och under brösten igen, jag sa till maken då, jag tror jag är gravid. Och så var det. Verkar som att något händer i min kropp när jag är gravid som inte huden gillar.

Jag kommer verkligen behöva er framöver, fattar inte hur jag ska fixa det här om jag ska vara ärlig. Och jag fasar för att börja känna fosterrörelser (jag är inte som alla andra i det fallet numera)

Om jag mister det här fostret också, kan ni lova att någon av er kommer och hälsar på mig i min madrasserade cell med snälla farbröder i vita rockar som kommer ta hand om mig då?

Tack Vickan *kramar om*

EA - Vi körde på principen att min kropp får bestämma när den var redo. Är tacksam att det gick fortare den här gången än sist för jag tror jag hade blivit räddare för varje månad som gått. Nu hann jag inte fundera så mycket, både bra och dåligt...

Oupsie - Både min BM och hon som gjorde UL samt läkaren som förlöste mig har alla sagt att de aldrig varit med om att det hänt någon två gånger, men det är tyvärr ingen tröst. Enligt min erfarenhet går det ju åt helvete även om jag såklart har ett svagt, svagt hopp att även jag ska få ta hem ett levande barn.

Snaily - Bra att ni ska träffa en läkare, ska maken följa med så han kan stötta dig?

Åh Nenne, jag skulle älska att bli omhändertagen av en gul blobb med ett ständigt leende Tyvärr är det ingen moderkaka i framvägg...

EA - v13, vi ska träffa spec MVC tisdag nästa vecka för första gången, antar att det ska läggas upp någon slags plan då. Men tätare kontroller skulle jag gissa på, det enda jag vet är att jag inte får gå tiden ut och kommer sättas igång innan den tidpunkten S dog. Ska ta upp snitt redan på tisdag och se vad de säger.

Tinga - Min känsla var också att jag ville bli gravid direkt på nåt konstigt vis, var livrädd för att inte kunna bli det igen och ändå räddare för att bli det Jag kommer nog inte njuta ett dugg av den här graviditeteten, det kommer nog vara överjävligt om jag ska vara ärlig, men tanken på att vi kanske kanske kan fått ett levande barn gör det värt det. Om samma sak händer igen vete fan, dels blir jag väl galen på kuppen och dels kommer jag nog inte våga bli gravid igen. Om jag kunde skulle jag snabbspola fram till v 37 där jag i min dröm får ett planerat snitt och ett levande barn. Skulle kunna tänak mig att bli sövd under tiden. Spec MVC gör ju egentligen ingen skillnad för mig heller, dör barnet så gör det ju, det går ju så fort, inget man kan förhindar med tätare kontroller. Känns som det endast är ett försök att lugna mig och det är väl vackert så.

Tinga - Han är mycket coolare än jag och en obotlig optimist så han vill tro att det ska gå bra även om han inte vågar tro på riktigt förräns vi har en levande baby i famnen. Han är mycket mer "med" nu, för nu vet han precis som jag, vad man får på slutet.