• fru AM

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    I tidernas begynnelse hoppade vi på Barnkarusellen, men efter fyra år har vi fått uppleva det mesta i tivoliväg i den här stammistråden: berg- & dalbanor, skräcktunnlar, skrattsessioner i Lustiga Huset, spåmadamer … För att inte tala om alla timmar, veckor, månader, år vid Lyckohjulet – nit eller vinst denna gång …?


    Här är oftast högt i tak – vi pratar sömn och sömnbrist, barn och barnbrist (och möjligen brister hos befintliga barn ), ägglossning och utebliven ägglossning, jämlikhet och ojämlikheter, amning och flaskmatning, relationer, sorg, glädje, död, liv, recept på mat och recept på barnalstrande läkemedel och metoder … Ibland håller vi med varandra och ibland ryker vi ihop. Det blir som det blir. Tråden är som livet självt, helt enkelt.


    Välkommen att hoppa in, i farten, i trådkarusellen som utgör tivolits nav!  Presentera dig (med ålder, skostorlek, favoritchoklad, ungefärligt geografiskt läge och status i barnfabriken) när du känner dig mogen att kliva ut ur smygläsargarderoben. Många av våra stammisar är före detta smygisar … I den här tråden finns det en hittills oskriven regel som kanske skulle kunna formuleras så här: Vi bryr oss om varandra på riktigt – i glädje och sorg.


    Förra tråden: 

    www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3792698.html

  • Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!
  • Piggelin1

    Hur man nu kan längta efter värkar


    PB - jag trodde jag missat att kolla mobilen, men nu såg jag att jag inte fått ngt mess från dig?!


    Har däremot varit iväg en vända på fm & över lunch & kom nyligen hem.


    Ni har förresten nästan rätt, båda av er - BF är imorgon 2 nov!

  • passionsblomman

    Vad konstigt Piggelin! För i min lur ligger det messet under skickade, så jag kan inte se annat än att det gått iväg. Det var iaf bara ett anrop om uppdatering av statusen.

    Inga andra känningar heller? Hur mår du? Alltså med tanke på din mentala förberedelse inför den här förlossningen.

  • Piggelin1

    ...och jag är skitless på att gå runt & vänta! Jag har ju hela tiden laddat för "slutet av oktober" & inbillat mig att lillasyskonet ska vandra i storasyrrans fotspår & komma senast samtidigt som A gjorde, dvs senast två dgr innan BF. Tji fick vi! Konstaterade igår när vi lade oss att ngt oktoberbarn blir det inte


    Sover kasst på nätterna nu & var sådär allmänt labil & aptrött igår, i ren desperation tog jag en (för mig i mitt "tillstånd") lång promenad igår, vilket gjorde att jag sen hela em & kvällen igår kände jättemkt mer tryck neråt - & tänkte "hoppas, hoppas, hoppas!" Men nu har det gått över, så jag får väl helt enkelt ta fler promenader & se om det månne kan göra ngn nytta.

  • kängu

    Hej Piggis *vinkar* Hoppas gullungen tittar ut snart

  • Piggelin1

    Vad skumt med messet, PB! En annan kompis har också haft bekymmer med att messa mig senaste veckan - tydligen står de på "vänt" hos henne. Jag kan messa henne, hon kan ringa mig, men inte messa mig? Har försökt kolla min mobil om jag lyckats komma åt ngn käck finess som spärrar sms från henne, utan framgång, så det kanske är Tele2 (som vi båda har) som strular? Jag testar att messa dig nu på studs!

  • kängu

    Tinga, ska försöka få tagit en bild på väggen när vi har städat lite mer

  • kängu

    Måste göra en kopp kaffe till... gäsp! Tror jag ska pigga upp eftermiddagen med lite shopping

  • passionsblomman

    Piggan, har fått mess från dig och svarat, kom det svaret fram?

    Ursäkta tråden att vi tar upp plats med detta mysterium...

  • Piggelin1

    PB,


    det känns rätt OK mentalt nu, känns som om mannen & jag verkligen snackat ihop oss mkt nu & det känns som om han vet rätt väl vad jag vill/tänker/funderar/är rädd för. Det finns anteckningar i journalen om mina upplevelser från förra gången, hur jag vill bli bemött osv.


    Om jag mot förmodan/gud förbjude skulle åka på samma scenario som senast, så kommer jag/vi att kräva snitt. Bläddrade lite i boken "Att Föda" häromkvällen & i den stod det bla om "Forcerad krystning" & "Yttre tryck" & författaren menade att kvinnor som råkar ut för det ofta känner detta som övergrepp & mår dåligt efteråt & författaren ifrågasätter om detta verkligen är metoder (framför allt detta med Yttre Tryck, dvs trycka ut bebisen genom att häva sig över/trycka på kvinnans mage) som man ska använda. Kändes lite tröstande att läsa, dvs ännu en gång blir det litet steg mot acceptans & att jag inte var helt kass på att föda barn, att jag faktist gjorde så gott jag kunde utifrån de förutsättningarna som gavs... Låter ju självklart för andra säkert, men inte för mig


    Hmmm, nu känner jag faktist att jag har lite molvärk/mensvärk... Fast känner mig samtidigt lite luttrad, det kan ju hålla på så av & till ett bra tag Den som lever får se!


     

Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!