Välkomna till Tivoli Empatia!
EA: är så ledsen för er skull. 
Varför varför kan det inte stanna kvar? Läge att fråga om Fragmin du också? Kram!
Inlägg från: muggles
|
-
-
Vänner: IKEA har färgglada barnlampor, vet inte om det är ngt sådant här du är ute efter: http://www.ikea.com/se/sv/catalog/products/20150649
-
Jag har fått en skum grej: lock i vänster öra. Har varit mer el mindre täppt i vänster näsborre sedan i julas (hänger alltså inte ihop med förkylning utan är säkert grav-relaterat) och nu är det borta, men som sagt, lock för höger öra. Kan det vara grav-relaterat det med? Funderar på vaxpropp också. Irriterande är det iaf.
Funderar på om jag behöver söka för det el om det ger med sig snart (typ efter förlossning). Har aldrig hört talas om en sådan grav-krämpa???
Imorgon ska vi på TUL igen, jag hoppas på att Ada och Beda ökat på lite mer i vikt än de brukar (de brukar gå upp ca 100g/vecka och vägde 1400g sist). Samtidigt som jag är tacksam att de håller sig kvar i magen så är jag mer än redo att åka till förlossningen nu. Jag har gått hemma i 4v nu och det börjar bli rätt kämpigt om jag ska vara ärlig. Igår och idag har jag rätt mkt sammandragningar; kan inte ens plocka undan lite leksaker utan att jag får sammandragningar. Men samtidigt så är det ju värt det; så jag kämpar på! -
Oupsie: jag håller helt med Vänner och andra här - jag har inte alls uppfattat dig som så deppig att du behöver medicinera (inte alls deppig egentligen faktiskt).
-
lock för vänster öra skulle det stå... Eftersom det är på samma sida som där jag var täppt funderar jag på om det har samband...
-
Nu har en av familjerna i vår tvillinggrupp fött! De fick två småtjejer som vägde 1200 + 1600 gr och var 37 resp 40 cm långa. Jag vet inte vilken vecka de födde i men jag vet att vi låg först med BF så de måste vara minst ett par veckor efter oss. Flickorna låg 3 dgr i kuvös med cpap och är nu flyttade från Östra till Mölndal sjukhus (betyder att de är stabila för Mölndal har en mindre "akut" neo-avd). Tänk att vi inte ens födde först i den gruppen. Jag kan inte fatta vilken tur vi har haft. Nu får bara inte ngt mer hända... (nojar över PSD mm).
-
Vickan: jasså?! Ja då är det inte lönt att söka för det då...
Jag misstänkte att det kunde vara det för man brukar ju säga att öron-näsa-hals hänger ihop.
Snaily: åhå smakportioner redan? Jisses vad tiden går... -
Jag vet, jag tänker det varje dag. Samtidigt med tanke på hur de som går över tiden klagar, så kan ni kanske förstå att det inte är helt lätt. Det känns som att vara i v 40/41 el ngt och så kommer det att kännas läääänge än. Men de har det bäst där de har det, och det handlar ju om några få veckor i mitt liv, så...Tinga skrev 2011-04-12 15:53:51 följande:Heja på Muggles säger jag, som vet vad det innebär när de små kommer alltför tidigt... Jag vet att du vet, men jag säger det ändå; ingenting kan vara värre än att vara på neo med sina barn (ok, jag ändrar mig; det Snorkis råkade ut för är värre), men i princip alltså. Varje dag är värdefull fram till 34 fullgångna veckor, när allting är helt färdigt. Sen är det "bara" tillväxt på programmet. Kram!
-
Fast riktigt så känns det inte. Mer som hederligt lock för örat bara. Jag provade faktiskt Nezeril igår bara för att se om det försvann (för i så fall har det ju med svullna slemhinnor att göra = gravrelaterat) och det försvann faktiskt. Så ngn öronpropp är det nog inte iaf, utan det går väl över tillsammans med alla de andra grav-krämporna...BrudSommar2006 skrev 2011-04-12 17:59:17 följande:Muggles, detta drabbade mig tidigare men det är inget att göra åt, förr eller senare försvinner det.
sv.wikipedia.org/wiki/Tuba_aperta -
KRAAAAAAAAAAAAAAM! Det är för djävligt helt enkeltFru E skrev 2011-04-12 21:07:49 följande:Vänner-har lite svårt att ta in att vi återigen är i samma sits som i november, man förväntas bete sig som vanligt på jobbet vilket är nästan omöjligt när man bara vill gömma sig under ett täcke och tycka synd om sig själv. Tusen frågor som snurrar i huvudet, visar VUL på samma sak (ja troligen för är aldrig positivt när hcg sjunker), är det fel på embryona eller min kropp, hur går vi vidare nu, hur stor chans har vi att lyckas framöver,kan vi kräva något mer från kliniken etc
Känns som om vardagen varit på paus sedan vi plussade innan maken åkte och nu är vi tillbaka på ruta noll med alla känslor och tankar som det innebär