shakynose skrev 2010-11-05 18:04:53 följande:
Men om det inte bara handlar om dig och någt du står för, utan även dina familjemedlemmar så är du ju inte egoistisk! Det är väl i så fall minst lika orättvist att hon och hennes familj ska få avgöra hur er ceremoni ska se ut?
Ja och det är en av mina argument. Så det är just därför det är sånt döläge, det är min familj värderingar och sätt att tänka mot hennes :/
shakynose skrev 2010-11-05 18:04:53 följande:
Men om det inte bara handlar om dig och någt du står för, utan även dina familjemedlemmar så är du ju inte egoistisk! Det är väl i så fall minst lika orättvist att hon och hennes familj ska få avgöra hur er ceremoni ska se ut?
Ja och det är en av mina argument. Så det är just därför det är sånt döläge, det är min familj värderingar och sätt att tänka mot hennes :/
Thinkerbelle skrev 2010-11-05 18:05:19 följande:
Uff, ja det er ikke lett.. Det er mange meninger også rundt denne skikken - jeg selv er norsk og her er det helt vanlig at pappa overlämnar dotteren. Jag vil at min pappa skal gjøre det, men siden vi gifter oss i Sverige så er jeg redd presten vil nekte oss å gjøre det... Det er selvsagt viktig å ta hensyn til både dine og hennes synspunkt i saken, men slik jeg oppfatter ditt innlegg, så virker det nå som om dette har blitt en prinsippsak mellom dere, så min fråga er: klarer dere å se på saken objektivt, eller har det blitt en kampsak for dere begge? Både du og din kjære bør tenke dere nøye om, og kanskje bør dere tilnærme dere problemet på en veldig saklig måte: skrive ned de argumenter dere kjenner sterkest for, og så diskutere dem sammen? Kan dere snakke med presten om dette? Derson han/hun klarer å være objektiv i saken? Jeg forstår på en måte at hun kjenner sterkt for å bestemme "överlämningen" selv - det er mange tjeier som har drømt om denne dagen lenge, og sett for seg alt i detalj, og da kjennes det kanskje litt skuffende når man blir nektet en del av drømmen? På samme sett forstår jeg deg godt - det er også ditt bryllup, og du ønsker ikke å ta del i noe du oppfatter som en gammel skikk.. Jeg vet at du ikke ba om meninger rundt saken, men likevel så kan jeg si at jeg ikke oppfatter skikken som kvinneundertrykkende, men kjærlig, i form av at hennes elskede pappa har denne siste veien å gå med sin datter, før hun treffer sin store kjærlighet - for meg er det iallefall en ære å skulle ha min pappa ved min side:)
Faktiskt har jag nte tänkt på att det kanske blivit en "kampsak" mellan oss. Ärligt talat är det här det enda vi någonsin bråkat om. Kanske lite därför det är så svårt att kompromissa eller ge med sig. Präst kommer vi inte ha, vi gifter oss borgerligt utomhus. Men däremot kan det vara en ide att ta upp saken med våra familjer. Att jag prata med min och hon med hennes och sen får vi försöka gå utifrån det..
shakynose skrev 2010-11-05 18:04:53 följande:
Men om det inte bara handlar om dig och någt du står för, utan även dina familjemedlemmar så är du ju inte egoistisk! Det är väl i så fall minst lika orättvist att hon och hennes familj ska få avgöra hur er ceremoni ska se ut?
Ja och det är en av mina argument. Så det är just därför det är sånt döläge, det är min familj värderingar och sätt att tänka mot hennes :/
shakynose skrev 2010-11-05 18:04:53 följande:
Men om det inte bara handlar om dig och någt du står för, utan även dina familjemedlemmar så är du ju inte egoistisk! Det är väl i så fall minst lika orättvist att hon och hennes familj ska få avgöra hur er ceremoni ska se ut?
Ja och det är en av mina argument. Så det är just därför det är sånt döläge, det är min familj värderingar och sätt att tänka mot hennes :/
Thinkerbelle skrev 2010-11-05 18:05:19 följande:
Uff, ja det er ikke lett.. Det er mange meninger også rundt denne skikken - jeg selv er norsk og her er det helt vanlig at pappa overlämnar dotteren. Jag vil at min pappa skal gjøre det, men siden vi gifter oss i Sverige så er jeg redd presten vil nekte oss å gjøre det... Det er selvsagt viktig å ta hensyn til både dine og hennes synspunkt i saken, men slik jeg oppfatter ditt innlegg, så virker det nå som om dette har blitt en prinsippsak mellom dere, så min fråga er: klarer dere å se på saken objektivt, eller har det blitt en kampsak for dere begge? Både du og din kjære bør tenke dere nøye om, og kanskje bør dere tilnærme dere problemet på en veldig saklig måte: skrive ned de argumenter dere kjenner sterkest for, og så diskutere dem sammen? Kan dere snakke med presten om dette? Derson han/hun klarer å være objektiv i saken? Jeg forstår på en måte at hun kjenner sterkt for å bestemme "överlämningen" selv - det er mange tjeier som har drømt om denne dagen lenge, og sett for seg alt i detalj, og da kjennes det kanskje litt skuffende når man blir nektet en del av drømmen? På samme sett forstår jeg deg godt - det er også ditt bryllup, og du ønsker ikke å ta del i noe du oppfatter som en gammel skikk.. Jeg vet at du ikke ba om meninger rundt saken, men likevel så kan jeg si at jeg ikke oppfatter skikken som kvinneundertrykkende, men kjærlig, i form av at hennes elskede pappa har denne siste veien å gå med sin datter, før hun treffer sin store kjærlighet - for meg er det iallefall en ære å skulle ha min pappa ved min side:)
Faktiskt har jag nte tänkt på att det kanske blivit en "kampsak" mellan oss. Ärligt talat är det här det enda vi någonsin bråkat om. Kanske lite därför det är så svårt att kompromissa eller ge med sig. Präst kommer vi inte ha, vi gifter oss borgerligt utomhus. Men däremot kan det vara en ide att ta upp saken med våra familjer. Att jag prata med min och hon med hennes och sen får vi försöka gå utifrån det..
ClaraH skrev 2010-11-05 18:10:38 följande:
När det gäller att kompromissa i ett förhållande brukar jag tänka: Hur viktigt är detta för mig och hur viktigt tror jag att det är för honom och då kan jag ofta gradera hur ihärdig jag ska vara med det jag vill eller stå tillbaka när jag tror att en sak är speciellt viktig för honom. Det här var ju ett lite svårare fall då ni båda två har starka åsikter om hur ni vill ha det. Jag förstår dig fullt, jag hade haft väldigt svårt att släppa på den principen du talar om här. Vad jag tänker är ändå att din flickvän måste också få vad hon känner. Kan ni inte göra så att hon och hennes pappa kommer från ett håll och att du kommer från ett annat håll och att ni sedan går fram tillsammans, lite som Victoria och Daniel. Kanske ser lite konstigt ut att den ena följs av en far men inte den andra, men det skulle ju ändå kunna vara en kompromiss. Jag tycker även hon måste respektera att du inte vill ledas in. Hur ställer hon sig till att du inte själv vill ledas in?
Ja, det där har jag försökt. För henne är det jätteviktigt. Det är hennes dröm och fantasi om ett bröllop. För mig är det ju egentligen "bara" en princip. Så på så sätt känns det bättre att kompromissa. Men då blir det ju det här med att min mamma nog vägrar leda mig in. Så då ska jag komma gående själv och hon med sin pappa. Jag vill ju att det ska vara fint också, hur löjligt det än låter :p Fasen... jag vet inte
