I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Lycka till Lanovia hos käftis!

Blomman, det är ju helt horribelt att man ska måsta betala för att få skita...

Oj... TACK älskade Blomman  
Gud, vad glad jag blir... och rörd...
Dina ord värmer enormt.
Gudarna ska veta att det är inte lätt det här... att veta hur man ska göra och när man ska göra vad osv.
Jag försöker vara lyhörd och läsa mina barn.
Både jag o musikern anser att vi har all tid i världen... vi väntar in barnen, de är dom som får bestämma tempot. Vi tror att vi vinner på det i längden, att barnen inte känner sig pressade utan får vänja sig i sin takt med allt det nya. Vi är ju de vuxna, det är vår skyldighet att styra upp det här på bästa möjliga sätt. BArnen har verkligen inte bett om att bli utsatta för allt detta.

Samtidigt så valde jag, när jag kände att det var läge, att berätta för barnen att det faktiskt finns någon som mamma tycker om att umgås med, som håller mamma sällskap när de är hos pappa. För jag är så himla noga med att barnen ska säga sanningen, inte undanhålla mig sånt som är viktigt. Även om man vet att mamma o pappa kanske inte gillar det. Så är det ändå bäst i längden att vara ärlig. Då måste jag väl själv föregå med gott exempel? Kan bara tänka mig hur besviken T (som är större och förstår mer och har börjat få fler värderingar) skulle bli om hon fick höra från nån annan att mamma träffar en annan man. Vi bor i en liten stad... Så därför valde jag att berätta.

Just det du skriver om att vara barn o vakna på natten o finna nån annan än pappa ligga i det som var mamma o pappas säng... det är min mardröm    Nä, det där får vänta. Verkligen. Däremot är det skönt nu att inte behöva "smussla" inför barnen. Att faktiskt kunna säga när de frågar (detta är bara ett exempel) "vem har hjälpt dig att ta ner studsmattan mamma?"  att... jo det var Musikern. "Jaha, vad bra att du fick hjälp med det" var reaktionen.

Precis som du Blommis så har jag sett så många såna exempel som du beskriver, där man forcerar allt, där man blir så där egoistiskt nykär och tvingar på barnen sin nya partner och "nu ska vi vara lyckliga familjen", i ett alldeles för hastigt tempo.... Det brukar sällan bli särskilt lyckat.

Jag vet att mina tjejer är sociala, känslosamma, har lätt för att knyta an till nya människor, nya vuxna. Just därför är jag så otroligt rädd, eller försiktig, för jag vill skona dem från att fästa sig vid någon som sedan försvinner ur deras liv, precis som pappa...

Om du visste Blomman vad vi har resonerat om detta jag o musikern... Därför är vi båda rörande överens om att ta det lugnt.

Musikern är också på det klara med att när barnens pappa väl flyttar så kommer det en tid med mycket tårar och sorg, besvikelse o bitterhet. Att då kommer jag behöva finnas där extra mycket för mina barn. Att deras besvikelse kommer gå ut över mig... och så småningom kanske även över honom. Det är han helt införstådd med. ATt han kommer bli testad, osv.

Men det som är så skönt med honom är att han är som en klippa. Står stadigt med fötterna på jorden. Luuuuuugn. Vuxen. Förståndig. Empatisk. Och väldigt trygg i sig själv som person. Att barnen och jag pratar om exet/pappa bekommer honom inte det minsta. Han känner sig inte hotad eller så. Så himla skönt

Usch vad jag avskyr det här med vintertid. Det har blivit så j-a mörkt!! Varför kan vi inte få ha sommartid jämt??
I Ryssland t ex så valde de fr o m i år att inte gå tillbaka till vintertid utan ha sommartid året runt. Dels för att det kostar en hel del med alla dessa tidsomställningar men också ur hälsosynpunkt. Så att människorna ska få se dagsljus när de är vakna. Där stiger man inte upp kl 5 o 6 som här, eftersom man som regel börjar jobba lite senare.
Jag skulle hellre ha ljust längre på kvällen än att det är ljust när jag stiger upp.