Inlägg från: Norrskensflamman |Visa alla inlägg
  • Norrskensflamman

    I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

    Lanovia, hoppas du får ett bra samtal med BM.
    Jag var jättenojjig inför andra förlossningen,  eftersom jag fick hålla på så länge med första och så sprack jag ju så mycket, fick infektion i såren osv.
    Jag fick prata med en bra läkare som beskrev liksom rent fysiskt vad som är vanligt vid andra förlossningen. Jag kände mig lugnare efter det. Och så var jag ju helt säker på att jag skulle ha ståuppepidural. Min räddare. Hehe... det vara bara det att jag aldrig hann få den där epiduralen. Och jag måste säga att den smärtan och värkarna som jag hade med andra barnet var på nåt vis sköna. Jag tillät mig verkliben att vråla och andas och dra in lustgas och jag var som ett djur. Ungen skulle ut. Jag var så fruktansvärt trött på att vara gravid. Andra gången var jag mycket mer fokuserad på det där att varje värk är BRA... ett framsteg... ett steg närmare slutmålet. Så jag kunde ta smärtan på ett helt annat sätt.
    45 min sen vi kom in föddes lilla K och jag sprack inte alls lika mycket som första gången.  Efter nån halvtimme, timmer var jag uppe och knatade.

  • Norrskensflamman

    Jag liksom visualiserade det där att varje värk kramade om bebisen och förde den nedåt, utåt mot målet.
    Och fick det till att bli något positivt.

  • Norrskensflamman

    Jo Blommis, han lämnar Svea rike för gott. Så är planen. Däremot så har han ju tidigare sagt att han hade jobb på G där... men igår när jag frågade så sa han nej, att han har inget jobb där. "Men att det skiter väl du i, det är ju inte ditt problem" Nä, det är det inte... men jag får ändå dåligt samvete på nåt vis, eller oroar mig eller kanske jag tycker synd om honom. Vet inte.  Och sen så ger han mig pikar om att jag har en ny man osv.
    Allt för att jag ska känna mig skyldig på nåt vis. Men fan i helvetes JÄVLAR!!!!! Det är ju HANS  beslut allt detta, det är han som soppat till det. Att jag sen inte vill börja om efter allt som hänt, efter chanserna han fått som han strulat bort, efter att han varit med en annan kvinna på solsemester... Gör det MIG till boven???
    Jo, han tycker det. Han tycker att jag borde ha tagit honom tillbaka och att vi hade gjort ett sista försök, istället för att "slänga ut honom att bo i skogen" som han säger till våra vänner att jag gjort. Att pga mig så har han inget annat val än att flytta till sitt hemland.
    Gaaaaaaaahhhhhh! Skrikandes

  • Norrskensflamman
    passionsblomman skrev 2011-11-08 10:54:57 följande:
    *Bluuuuurp-bubbel-bloaaaaaaaaaarooooooooAAAAAAL-gnr rrrr-drrrrrrrrrrrOAAL*
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
    OJ....... Vad händer
  • Norrskensflamman

    Blomman !!!  Fy farao... det där låter ju SKITjobbigt.... Nä, säger som September... blod i avföringen = kolla upp om det fortsätter!!

  • Norrskensflamman
    start september skrev 2011-11-08 11:05:48 följande:

    Hej BS! Blev det något simmat? Vad var det som blev annorlunda?

    Flamman, var trygg i ditt beslut. I en bra framtid blir han frisk och kan ha en vettig relation med tjejerna, de har lärt sig att man som kvinna inte tar skit och får mår bra och du har givit dem stor grundtrygghet. Vägen dit är skakig, men ett kliv i taget och håll alla i handen så ska det gå. Och vilket fantastiskt nätverk du verkar ha kring dig!


    Tack September ♥
    Jo, jag VET ju innerst inne att jag gör rätt. Många här i tråden, Blomman, Ninnis, Ingis, Lanovia, Heloise, Hvidis, ja allihop faktiskt, har ju stöttat mig enormt. OCH, mycket viktigt, gjort mig uppmärksam på vad jag signalerar till mina döttrar genom att stanna kvar i en relation där allt är på mannens villkor och jag som kvinna är mindre värd... Nu visar jag dem att man behöver inte, SKA INTE, ta sån skit. Att det finns en annan väg att gå, osv osv. DET gör mig ännu tryggare i beslutet. Men visst svajar jag ibland, framför allt känslorna är ju lite oregerliga ibland. Hjärnan vet vad som är rätt.
    Och JA, jag har ett fantastiskt nätverk och många som stöttar och bryr sig om. Denna gång har jag tillåtit mig själv att öppna mig inför dem och verkligen låta dem finnas där för mig. Så var det inte när jag var 17-20 och levde med en misshandlande missbrukare och periodare...... Så nåt har jag väl ändå lärt mig på vägen.
  • Norrskensflamman

    Julklappar... suck... i en värld där man fan är luspank.

    T vill ha ett digitalt piano. Hennes pappa vill att vi ger henne det. Han betalar hälften. Okej. 3000 har jag hittat (eller inte jag, utan en viss nära vän som kan såna där musikgrejjer....) ett för. Gulp... Hur svettigt som helst!!!!! Fan att man alltid ska ha så dåligt med pengar.
    Lilla K önskar sig en Bratzdocka (som jag avskyr). Och nåt Wii-spel. Skillnaden är ju stor både i pris och storlek, men om det är det hon vill ha. Samtidigt vet jag att om vi BARA köper en stor grej till T och flera små till K så kommer T ändå konstatera på julafton att K fick fler paket än henne. Suck. Jag hatar julen
    Det enda roliga med julen är att få sjunga i kyrkan. Och gå på julotta. Och äta mat.

  • Norrskensflamman
    passionsblomman skrev 2011-11-08 11:21:53 följande:
    Flamman, klipp ut och spara det här!
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
    Will do
Svar på tråden I vått&torrt när midvinternattens köld är hård