I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Åhhhh, Hvidisgumman....du är världens finaste mamma. Och du orkar... men fy fabian vad jobbigt det är. Jag minns att jag brukade gråta i en kudde och banka knytnävarna i den. När man är så där trött så tårarna bara rinner och man orkar nästan inte andas. Skickar massor, massor med styrkekramar

Heloise:   Men ett augustibarn är också bra Kram!

Lanovia och MSW: Tänk vad nära det är nu!! Spännande, spännande... Snart kan vi dra igång gissningstävlingen

Jag fortsätter och blöder och blöder. Inte så där mörkrött o klumpigt som vid mens utan mer ljust och rinnigt.
Magont,   som mensvärk.
Hoppas att spiralen sitter på plats iaf

Alltså jag har pratat med så många nu och de säger att de har inte alls upplevt isättandet av spiralen så där himla ont. Jag hade nog otur bara. Men jag tänker inte riskera detta igen, så nästa gång får de ge mig nån sorts bedövning eller så får de söva mig. Jag vågar inte chansa mer.

Ikväll kommer mina trollungar hem till trollmamman ♥
Vi ska megamysa till Idol

Tack Mugglan för att du bemödade dig att kolla med väninnan Och Hvidis, ja det kanske kan vara så att det spelar en viss roll hur pass långt borta barnafödandet är?

Jag försökte ringa BM men de har inte telefontid på fredagar. Skulle kunna ringa VC men jag tror jag avvaktar under helgen och ser hur det utvecklar sig. Är det inte bättre till måndag ringer jag BM. Jag oroar mig för att spiralen inte hamnat rätt, eller kommit ur läge. för  när hon väl fick in den så gjorde hon allt väldigt snabbt för jag både hojtade och vred mig i plågor. Hade också lust att sparka henne rakt i nyllet!!

Mugglan... låter som nåt som Ada är känslig mot. Mjölk, laktos, gluten??? Fy så besvärligt!! Som Hvidis skriver, var noga med att hon inte blir uttorkad. Lilla livet ♥

Gulle dig! Tack
Samma önskar jag dig o de dina.

Jo dagen igår gick undan. Mycket på jobbet. Sen handla inför tösernas ankomst, käka själv och sen iväg på ett mycket givande körrep. Äntligen har vi fått förstärkning i tenor o basstämmorna. Vi var 55 pers som sjöng så fönsterrutorna skallrade. Vi tränade inför konsert med Anna-Lotta Larsson och Göran Fristorp. Och så drog vi igenom Hallelujakören ett varv. Helt utan noter. Och det gick över förväntan!! Sen hem till musikern som själv inte var hemma. Han repar inför sin föreställning så vi har båda rätt fullt upp just nu. Men så skönt att bara landa i samma soffa. Gå ner i varv. Prata lite. Kramas lite. Och så gå och sova tillsamman. Sova (jag blöder ju). Att somna o vakna tillsammans är underskattat.  Som han själv sa: "Det är typ det bästa... allt annat är bara bonus".
Vi verkar uppskatta väldigt mycket samma saker.

Och det här med att gå och sova olika tider, en är morgonpigg, en är nattuggla.
Exet är en nattuggla. Jag är kvällstrött. Han blev sur för att jag gick och sova tidigt. Jag bad honom flera gånger att komma o lägga sig med mig och mysa, så kunde han fortsätta se sina våldsfilmer sen när jag somnat. Men nej, han tyckte jag var en gammal kärring som ville gå o sova kl 22, och så ville han inte missa filmen. Han tyckte jag kunde sitta uppe och sitta bredvid honom när han kollade film. Eller åtminstone ligga redo och vänta på honom när han kom och lade sig kl. 1 på natten. När man ska stiga upp kl 5:30.
Det var en stor källa till irritation mellan oss. Vi förlorade den där närheten som det innebär att gå och lägga sig tillsammans. Och därmed blev min lust mindre och han blev än mer frustrerad.

Man får inte underskatta det där med att ligga och bara hålla om varandra.

Msw, hur var det, visste ni kön på bebisen redan? Lanovia, ni vet väl att ni har en tjej, eller hur var det nu igen? *förvirrad*

Hur som helst så tippar jag på ankomst av MSW-bebbe den 17/11 då Naemi och Naima har namnsdag.

Naaaaaw.... ♥

Jo, jag får också flashbacks när du och BS berättar. Min första, T, kunde bete sig så där med overallpåklädning. Och så hade man lilla K som var bebis.
Man kämpade så man var svettig. Och när man väl fått på T overallen så då hade K bajsat ner sig och grät och ville bli bytt på...
Men hörni... det kanske inte hjälper just nu. Men bara så ni vet... Det går över

Kl 13 åker jag in och plockar ut spiralen. De tyckte inte det lät som det ska att jag fortfarande blöder jättemycket och har mensvärkar som är mer i klass med riktiga värkar i öppningsstadiet. Så de plocker ut den. Jag får dock ingen bedövning eller nåt. Så det är bara att bita ihop och se till att få ut skiten. Sen måste allt få lugna sig så får vi se om jag gör ett nytt försök framöver, men då på stora länssjukhuset där de sätter in 10 st om dagen och inte 10 st om året... Och där man kanske kan få bli sövd... Eller så testar jag p-ring.

Tittar bara in för att meddela att jag överlevde. Tack för allt stöd ♥.
Jag tog 2 Panodil Zapp 1,5 tim innan och de hade börjat verka full effekt tror jag  samt att jag tog en lugnande tablett en halvtimme innan... för jag var faktiskt så nervös att jag nästan spydde och grät. Så jag var lite lugnare när jag gick in. Dessutom så erbjöd sig min musiker att både föra och hämta mig, ja t o m följa med in men jag avböjde.
Iaf så gick det bättre än jag trodde. Min livmoder var verkligen samarbetsvillig med att få ut skiten. Men såklart har jag fortfarande ont och blöder ymnigt. Musikern körde hem mig och bäddade ner mig och jag åkte aldrig tillbaka till jobbet. Hoppas jag mår bättre imorgon.