I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

BS: Stor kram till dig. Bitter är nog rätt naturligt att vara i din situation. Fy f-n också... Tankarna går till min kära kusin, hon är också bitter men framför allt förbannad. Hon vägrar acceptera fullt ut. Jag förstår henne. Men när kroppen säger nej så har hon inget val. För henne verkar det iaf inte bli sämre, men hon har dessutom problem med ischias så hon blir extra orörligt periodvis av det.
Hoppas verkligen att du har stöttande människor omkring dig ♥

Blommis, ni verkar ju haft en fin och avkopplande jul- och nyårshelg Men jobbigt dilemma med mamma och morfars begravning och allt vad det innebär... Du måste ju också få sörja!!

Daa; grattispussar i efterskott till ettåringarna. Minns att jag fick sms:et till Uppsala när vi var där och firade nyår

Ja, idag är det ett år sedan prick som min lilla värld rämnade... Då jag föll rakt ner i ett helvetes svart, avgrundsdjupt hål. Då hade jag aldrig kunnat tro att det skulle bli så här. Och framför allt inte att jag trots allt skulle ta mig upp på kanten igen och dessutom må hyfsat bra! Ja, det har hänt mycket under det här året. Lätt har det långt ifrån varit. Men jag ser med tillförsikt på 2012 och hoppas och tror att det blir ett år präglat av mer lugn och stabilitet.

Haha Blomman...   Inga frågor är för närgångna eller privata i det här gänget.
Alltså... det är inte så att han inte alls velat ha barn. Men det har bara inte blivit. Han levde några år med en kvinna som hade två små barn och antagligen blev det aldrig aktuellt. De försökte aldrig. Sedan har han levt ensam sex år. Och nu har han träffat mig och han förstår att jag har gjort mitt vad gäller barn. Han har sagt att han har inget behov av att befolka världen direkt. Han har liksom för länge sen förlikat sig med tanken att det blir inga "biologiska" barn för hans del. Han vet inte ens om han kan få några. Och som han sa: "Jag är ganska övertygad om att jag kommer älska dina flickor... och i praktiken kommer jag ju fylla en papparoll där, eftersom den biologiska pappan inte är närvarande". Så... tja... att skaffa "egna" barn verkar inte vara något som han hakat upp sig på direkt.
Men jag tror nog att om jag sa att jag ville ha barn skulle han inte ha något emot det. Han gillar ungar. Men han är som mig; han gillar inte barn i allmänhet, typ "guuuud, vad jag ääääälskar barn" utan mer att han gillar de barn han har omkring sig som han lärt känna som individer. Mina ungar är han REDAN väldigt, väldigt fäst vid. Och de tycker väldigt mycket om honom.
Han är jättefin med barn. Skulle bli en ypperlig far.
Men nu har vi mina flickor som behöver mycket stöd o fokus och det känns som att det räcker så... Vi är ju inte purunga heller. Rätt skönt nu när flickorna börjar bli mer självständiga och det faktiskt finns lite tid för oss vuxna att umgås också.
Jag känner faktiskt att jag inte är sugen på att "börja om". Jag orkar inte efter allt som varit. Och det förstår han. Och det är jag tacksam för. Verkligen.

Blommis: Skönt att trosorna är återfunna! Men du... vilket j-a skit med bilen   DET suger verkligen. Hoppas ni hittar felet och att det inte blir så dyrt. Usch, jag får ont i magen så fort det är nåt med bilen. Nu har jag ju en hyfsat "ung" bil, men den ska in på obligatorisk service NU egentligen, men jag tror jag sparar till mars med det. Januari är en mycket tung månad... och februari....
Och Blommis, jag hoppas ni slipper blåsa eller regna bort när ni gravsätter morfar. Tänker på er och håller tummarna att rösten håller.

ImYours!! HEJ Alltid lika roligt att höra från dig. Du har så många spännande projekt, hoppas allt går som du tänkt dig. Men du, din syrra verkar ju ha gått o blivit stollig. Fy vad elakt!! Jobbigt också med pappas demens, hon borde ju vara glad att du månar om er far. Du får nog ta fram handväskan...

Ingis, håller BIM-tummar! Och, nej... jag är verkligen inte sugen på fler barn. Jag är sugen på att ägna mig fullt ut åt K o T och Musikern... Ja åsså mig själv förstås. Det har jag ju inte gjort på flera år!

Tvååringar kan vara jobbiga, hehe. Men just nu har jag en sexåring som är pestig mellan varven. Satan i gatan vad trotsig hon är nu. Hon ska bestämma allt själv och det ska vara millimeterrättvisa mellan henne o storasyster. Hon grinar o piper om precis allt....

Solde, hoppas du snart får positiva nyheter ang jobb!

Daa, vännen, hur går det?!?! Har du börjat jobba nu???

Fru E, vad händer?

Ja, det var ju mer jag skulle kommentera förstås, men det for ur huvudet just nu.... Kram till hela högen iaf

Skickar styrka till Soldemor o Blommis idag!

Själv jobbar jag till 14. Har tänkt göra chokladbollar (det som kallades negerbollar när jag var liten) med flickorna i e.m. T fyller ju snart år, så hon ville ha det.

Jag har en rygg som bråkar med mig... nere i ryggslutet på höger sida... Vad är det för organ som sitter där???
Och så högerfoten som känns som att jag stukat den, fast jag inte har det. Det kom mellan jul o nyår första gången, försvann sen och nu är det tillbaka. Stel o öm. Har aldrig varit med om det förut. Just under fotknölen liksom. Skitjobbigt om jag går på ojämnt underlag.

Annars så är det fint. Flickornas farfar med familj ringde igår kväll och vi blev så glada. Nyårshälsningar och de saknar oss. De är bekymrade... Men glada att jag har det lugnt och skönt och att flickorna mår hyfsat bra ändå.

Jag har konstaterat att jag gått upp 17 kilo sen jag gifte mig april -09.
Jag vill inte gå ner 17 kilo men nu börjar magen bli besvärande, jag har jobbigt med ryggen och jag kommer inte i några kläder längre. Jo, om jag går upp i storlek och köper helt ny garderob... Inte kul alls, har inte de pengarna. Det har blivit alldeles för mycket tröstätande sista året och ett vinglas var o varannan kväll.
Det som gör mig mest irriterad är att jag känner mig så orörlig, flåsig och allt är tungt. Då är jag ändå inte mer än "lite" överviktig. Så nu måste jag ta tag i detta. Vill gå ner helst 10 kg, då skulle jag känna mig mer som mitt vanliga jag och så skulle jag komma i mina kläder igen. Kanske inte alla, men jag skulle vara precis lagom.
VV hade en drive nu med gratis anmälningsavgift för on-linemedlemskap, så jag har faktiskt hakat på... Få se hur det går. Håll tummarna för mig. Framför allt behöver jag peppning.
Ninnis, träningspepp behövs, var är du???? Saknar dig!!!

Blomman, jag är impad att du fixade julen så bra! Själv braskade jag upp åtminstone ett kilo

Vad har ni för planer i helgen då?
Jag planerar ett litet röj där hemma. Kanske åker julen ut. Nästa helg har T kalas och det vore skönt om julen var bortstökad, så de har mer plats att röra sig på.
Lite bakning kanske.
Vi ska till musikerns föräldrar som är på sitt lantställe, och äta med dem.
En sväng till mina päron borde väl också ingå i helgens "måsten".
Men framför allt så ska jag sjunga imorgon i kyrkan med kören. Efteråt blir koristerna bjudna på lunch av församlingen

Villemoa, nu är det längesen du var här, hur har ni det? Hur mår ni efter alla förkylningar?
Puss tlll dig och fina flickorna ♥

Ja precis sån är jag också i mitt förhållande till barn. Finns odrägliga barn som jag inte kan ta till mig riktigt... och så finns det charmtroll... Och visst är det beroende på uppfostran och en massa annat, men sen så är det faktiskt som med vuxna. Man klickar inte med alla! Och det måste man väl få känna?!

Jag fyllde 43 i höstas. Om jag skaffar ett till barn så... tja det kanske inte går direkt för det första att bli gravid, så det kanske går ett år... sen gravid 9 månader... Ja, jag skulle vara 52 när ungen börjar skolan. 58 när barnet är 13... osv, osv.... Visst går det också säkert, men JAG personligen känner att jag kommer ha nog med att ta mina två tjejer genom skolan, tonåren, puberteten, övergången från barn till vuxen osv, så jag behöver inte en sladdis att ta hand om också. Faktiskt. Jag vilar gärna från småbarn några år och sen ser jag fram emot att bli en pigg o stöttande mormor i framtiden. Men kan ju komma att dröja förstås...

Duktiga Mini som sover själv!
Och det verkar ju som att han föredrar välling o mat nu, det brukar liksom märkas när de tappar intresset för amning.
Du har iaf hållit igång rätt bra! Barnvagnspromenader är super. De fick mig att komma i form igen efter första födseln. Efter andra så var jag inte lika flitig med vagnen och då krävdes det även skärpning med maten.
Nu har jag inte gjort nåt på i princip ett år känns det som. Nån springtur i somras och ett par-tre pass aerobics. Det är allt. Har nog aldrig varit så här otränad. Promenader i våras/somras var det dock, men nu under hösten har jag inte ens promenerat.
Nu är det ju så att snön har fallit rätt friskt här så just nu har man gymmet ute på gården. Jättebra träning och motion. Varvat med lite bärande av pelletssäckar
Men helt klart ska jag igång med promenaderna till att börja med. Mitt första mål är att komma upp i 3 promenader/vecka, 45 min i rask takt.  Sen får jag utöka det med något lämpligt. Simma, slalom, ja vi får se vad som hinns med. Längtar sjukt mycket efter någon form av aerobics eller yoga också.

Hej, hej, hej!!! Hinner eg inte vara här, har massor att göra och har  varit upptagen hela helgen. Just nu har jag tre barn (en sovaöverkompis) och så måste jag försöka stöka undan julen, baka inför T:s kalas... och...och... och... MEN jag vill störta in här och från djupet av mitt hjärta vråla:

G R A T T I S!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! 2 ggr

Ena grattiset är till Ingis och hennes    Underbart, underbart

Och andra grattiset är till världens bästa Blommis som fyllt år !!! Vilken fin present du fick av familjen. Så gulligt av dem

Sådär. Nu störtar jag ut igen. Kommer in när det lugnat sig lite.

Stor kram till alla!!!

P,S: Heloise; det där huset... Wow!!!! Skulle passa er perfekt.  Berätta hur det går!!!

Fru Bygg: det är såååå j-a påfrestande att inte få sova, jag vet hur du känner dig, vännen ♥. Min K var sån också att hon sov bara korta nappar på dagen så jag kunde aldrig sova själv på dagen. Visserligen somnade hon ganska tidigt på kvällen, men då var ju T vaken längre, och sen vaknade hon 5 varje morgon... Jag var helt slut. Det HADE gått att lösa med en man som hade tagit hand om T och resten av hushållet och sagt: Gå och lägg dig!!! När K somnade för natten, men som bekant så funkade ju mitt ex inte  så :-/ 
Vet inte vad jag ska ge för tips, för jag antar att din äkta hälft ställer upp så mycket han kan. Att E vaknar varje natt några ggr kan vara en utvecklingsfas. Det där har brukat gå i perioder för mina töser. Klen tröst, men det rätar nog till sig efter ett tag.
Jag hoppas verkligen att du snart ska börja få sova mer om dagarna eller åtminstone om nätterna!
Kram!!