I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Kram tebax Ninnis!!

BS; skönt att du mår bra efter sprutan.

Soldemor: Jättetråkigt det där med din son... Verkligen Men jag hoppas ni en dag kan återuppta någon sorts positiv kontakt ♥

Heloise Hurra för positiva läkare och finfina framsteg hos Supertjejen Elise ♥

Oj vad denna vecka har gått fort. Bokslutsjobb varvat med datakonsultbesök (vi har installerat ett nytt affärssystem mitt i villervallan) och så slalomträning på det.
Thank God it's Friday!!!
Musikern är på medelmsmöte med ölklubben och jag och flickorna ska nu käka VV:s köttfärspaj. Lite pimpad är den dock, flickorna ville ha lite riven ost...
Sen är det The Voice Sverige, yey!!!

Vad gör ni ikväll gott folk??

jag hade en dipp igår. Var ganska nere. Idag känns det bättre. Jag var hos kuratorn i veckan och jag började av någon anledning storgråta... Har rätt mycket ångest kvar inom mig att bearbeta. Den psykiska misshandel som jag blivit utsatt för gjorde sig påmind antar jag. Jag har ett stort jobb framför mig vad gäller självförtroende t ex. Jag fick en tid ganska snart hos kuratorn igen och jag hoppas jag får fortsätta gå dit under våren. Tror att jag ska vänta med att sluta med mina anitdepp också. Saker måste nog få hamna på plats ordentligt först.

Jodå, helgen har varit ömsom vin, ömsom vatten, eller hur man nu säger.
Fredag var det mys med tjejerna och The Voice. Musiker på möte anslöt lagom till The Voice.
Lördag hade jag värsta skallebanken och lilla K var på kalas och jag hade en extraunge hemma med T. På kvällen lättade huvudvärken lite och jag o musikern gjorde en jättegryta med Chili con Carne för att ha till nästa dag. Inför nattningen fick T råångest och grät o grät o grät. Längtar efter pappa. Hon ringde och pratade med honom. De sms:ar också, så hon HAR kontakt med honom, men inte på Skype. Hon vill träffa honom NU, irl...
Hon grät så hejdlöst att hon inte orkar mer, att hon mår så dåligt och att hon inte vill leva mer...

Nästa morgon mådde hon lite bättre iaf. K o T var ute länge o lekte i snön medan jag o musikern skottade gården. Sen bastade vi och sen fick jag o tjejerna lite egentid. På kvällen gjorde musikern plättar och hujedamej vad ungarna åt!!!  Sen var det mys med Så ska det låta.

Jag mår bättre nu, men klart att skruttans ångest drar ner mitt humör också. Jag är så orolig. Jag frågade om hon ville gå till skolkuratorn eller om vi ska gå till en barnpsykolog. Hon ville det senare. Men sen imorse när jag frågade henne hur hon känner sig så sa hon att det går bra när hon leker och inte tänker på det. Men att hon blir ledsen nrä hon tänker på det. Hon sa att jag inte behöver boka tid hos psykolog men att hon går till kuratorn på skolan om hon börjar må dåligt. Jag är nog ändå lite inne på att prata med barnpsyk, för att en nioåring säger att hon inte orkar leva om hon inte får träffa pappa, känns lite ohanterbart för mig. Visst, hon är en dramaqueen, men ändå....

Hur tänker ni kring sånt här

Att barnen skulle vara ledsna i omgångar, det var jag beredd på. Ledsen måste man få vara, och att vara ledsen är något man kommer få vara många gånger i livet. Att vara i sorg.
Men jag blir jätterädd när hon säger att hon inte vill leva mer. Det är inte första gången.
Imorse sa hon att hon inte menade det... men tänk om hon gör det??

Dfk... saknar dig!!! Var är du??

GRATTIS HELIPANZER!!!  Verkligen underbara nyheter. Jag blir alldeles GLAD och VARM inombords. En lillasyster till världens bästa Elise.... Gud, jag började nästan gråta när jag läste om det...

Och GRATTIS moster Blomman    Tack gode Gud att det gick bra! Hur mår familjen nu

Stort TACK för alla stöttande ord. Specieltt tack till dig Klockarbol, som delar med dig av dina erfarenheter  Betyder mycket och jag har verkligen begrundat och tagit till mig dina ord.

Hade ett snack med T igår kväll. Hon sa mycket bestämt att hon inte vill gå varken till kurator eller BUP. Hon säger att hon inte alls menar att hon vill dö. Att det bara är sånt hon säger när hon är arg o ledsen.  Vi pratade lite runt det där med att inte slänga ord o fraser omkring en bara för att man är arg o ledsen, att man inte kan förvänta sig att omgivningen automatiskt vet att man inte menar det man säger. Att det är bättre att säga då att jag är JÄTTEARG, besviken, ledsen etc...
Så jag tror nog jag avvaktar ett tag, men håller uppsikt över henne och ser till att få de där stunderna på kvällen då vi pratar om ditt o datt, innan hon somnar.

Jo, visst är det så. Men jag låter det inte passera. Jag har henne under "sträng" uppsikt, dvs. jag pratar mycket med henne och kollar hur hon verkar må. Ska prata med skolan också så jag får veta om de uppmärksammar något där.
Men samtidigt så vill jag inte TVINGA iväg henne till BUP, för då kan det bli motsatt effekt. Och så slutar hon berätta för mig om hur hon känner och hur hon mår. Låter det helt snurrigt eller?
Hon sa med eftertryck att "tror du jag är tokig?!?! Inte vill jag dö, vem vill det?! Det är bara som jag säger när jag är ledsen och arg". Och jag tror att precis just i den stunden när hon är ledsen och arg så är det så hon känner... att hon vill dö. Men ändå inte. Det som känns skönt är att hon vågar säga hur hon känner, att hon vågar rasa ut sin ångest och sorg och visa den till mig. Sen efteråt så känns det bättre och hon skrattar o leker som vanligt.
Men självklart, om detta fortsätter med att hon säger att hon inte vill leva, ja då går vi till Bup vare sig hon vill eller ej.  Bästa är förstås ändå om hon själv vill gå dit.

Igår var tjejerna på slalomträning i backen. -16 grader och det bet rätt friskt i kinderna. Men ungarna hade superkul, och vi åt mackor o drack varm choklad i pausen. Härligt!
Ikväll börjar barnkören igen och de verkar på hugget även vad gäller detta

T:s modersmålslärare ringde och berättade att T varit så glad och uppåt och engagerad sista två lektionerna, förutom en gång när pappa kom på tal och hon fick tårar i ögonen. Att hon fått en glöd i ögonen och att det förmodligen beror på att hon fått en ny kompis på lektionen. Den förra kompisen var inte så pratsam och kunde inte läsa eller skriva, medan den här nya killen är ett år äldre än T och pratar, läser o skriver utmärkt. En sporre och utmaning för T och de har intressanta diskussioner på modersmålet. Igår hade de fått presentera sig själva och sin familj för varandra. T hade framhävt att hon minsann hade två medborgarskap, att hon inte bara är svensk. Och hon hade starkt tryckt på sitt efternamn (pappas är det officiella, mitt är hennes mellannamn).
Så visst är hon stolt över sitt ursprung. Och det verkar ha blivit ännu viktigare nu.
Lillhjärtat

Nästa vecka börjar tjejerna på Streetdance. Något de velat göra länge. T har droppat teatern för de fick mest leka, blev inget seriöst gjort, och K har slutat barndansen för den var tråkig. De har tjatat om Streetdance länge nu, och T gick på det en termin förra året och hon älskade det.
Nu krockar det med min kör, men musikern har sagt att om jag för dit dem när jag far på kören så kan han hämta dem och se till att de kommer sig i säng om det behövs. Han är verkligen guld värd ♥ ♥ ♥ !!! Jag är så otroligt tacksam o lycklig för att han finns i våra liv. Han gör mig så varm inombords. Han är så omtänksam och fin och bryr sig verkligen om mig och mina barn. Han är väldigt, väldigt bra med barnen.

Heloise; jäää.....a skit också att din familj alltid ska dra ner dig när du är lycklig
Det ju som sagt inte första gången de gör så här....
Men försök ändå njuta av er lycka. Det är ni så värda du o Panzer o E!!
Kram!