I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

T o K hade ett längta-efter-pappa-ryck förra veckan med många tårar. De ringde på hans gamla nummer och han svarade.
Sedan dess har det varit bra. De pratar visserligen ofta om honom, särskilt lilla K.
Men nu har de börjat ty sig mer o mer till musikern. Kramar honom, lilla K särskilt tycker om att krypa upp i hans knä, vill att han ska hissa upp henne i luften osv. Jag tar det som ett tecken på att hon längtar efter pappa men kanaliserar det på den som är man i hushållet... som är lik pappa iaf till kroppsbyggnaden...
Jag blir på ett sätt glad att se att de accepterar och knyter an till musikern, samtidigt som jag bli rädd.... Tänk vad lätt det skulle vara att krossa deras små hjärtan igen... Nu känner jag mig väldigt trygg med musikern, men tanken slår mig ibland. Lite sorgligt är det förstås också att se att de så  uppenbart längtar efter en "pappaperson" i sin närhet... Tänk vad deras biologiska far går miste om mycket som istället nu jag och musikern får ta emot och förvalta ömt o försiktigt.

Gud snålvattnet rinner till, så många goda laxrecept...
Har stillahavsspätta hemma, nån som har nåt ENKELT, gärna "skjuts-i-ugn-recept" på det? Med inte alltför många olika, "konstiga" ingredienser

Igår gjorde jag renköttgryta, och fy farao så gott det blev!!!

Ja, men visst har han planerat det bra?! Men kvinnan han var tillsammans med för flera år sedan, de hängde ju ihop några år, och HON hade två små, i blöjåldern nån av dom. Så han HAR faktiskt bytt blöjor och varit med om sömnlösa nätter och allt sånt där.  

Jag frågade igen (eftersom några undrade här på jobbet också) ang det här med "egna" barn och om han verkligen inte ser det som ett problem att det förmodligen inte blir några för hans del.
Men han kan som inte förstå vari problemet skulle ligga??... Han sa bara att "det känns som att skulle jag absolut ha biologiska barn så är det något jag skulle ha gjort bort för flera år sen". Så, tja, han verkar alldeles förträffligt nöjd med att vara "bonuspappa" (som lilla K kallar det) eller extrapappa till K o T. Och ingen är ju gladare än jag för det För han bryr sig VERKLIGEN om flickorna!!! Han blir ofta rörd till tårar över deras kärlek och också arg/förtvivlad till tårar när deras pappa sårar dem på detta vis. Han är väldigt omtänksam och tänker mer på dem än vad jag själv gör ibland, känns det som...

Jag ska tillägga att de "bonusbarn" han hade då, med exet, de var "varannanveckasbarn" och de hade en engagerad pappa så där hade han nog en liten mer tillbakadragen roll trots allt, än var han har hos oss iom att flickorna är heltid hos mig och pappan är frånvarande. Tror det blir lite annorlunda ändå...

Mmmmm... vilka smarriga recept!! Tack, tack

Heloise, din spättarätt låter fantastisk god, men går det verkligen inte med nåt annat än 34% CF?? Jag har ju börjat räkna points, så det känns som att det far iväg en väldans massa points där...

Ikväll har jag o tjejerna varit och delat ut kalasinbjudningar till T:s kalas. Och så var vi på Coop som hade billigt lösgodis, för en gångs skull, och hon plockade ihop till godispåsar som hon ska ge till kompisarna som kommer på kalaset. Hon har en idé om att ha lite frågesport och när de svarar rätt ska de få sin godispåse. Få se om hon orkar så långt eller om det blir att gömma dem och låta dem leta rätt på dem. Typ skattjakt.
Någon som har nån annan variant??
Två sorters kakor har vi bakat tillsammans, chokladbollar och Dumlekakor. De sistnämnda är gryyyyymt goda!
Funderar på att göra nåt mer också.

Heloise; tack för tipsen. Får se vad det blir. Jag har också börjat ta mellangrädde (15%) istället för minimat, senaste tiden. Allt är en jäkla avvägning. Sen behöver man ju inte ta så mycket av såsen, även om det förstås är den som är godast... Men resten av familjen kan ju äta den.

Jo, jag hoppas också att flickornas pappa ska tänka om när det lugnat ner sig lite och han fått ordning på sitt liv (om det nånsin inträffar, jag tvivlar faktiskt). Som det nu är har han kapat oss från Skype. Och ringer aldrig. Så det tycker flickorna är jättetråkigt.

OM deras pappa skulle komma till insikt (tvivlar på det också, men hoppet är väl det sista som överger människan), så tror jag också att de skulle kunna ha en fin relation, faktiskt bättre och mindre "tärande" än när vi bodde tillsammans allihop. Att han får vara den där lovpappan som gör roliga grejer med dem och får behålla lite av sin "stjärnstatus" inför barnen, om ni fattar vad jag menar. Barnen vill minnas honom så, och se honom så. Det betyder INTE att de inte vet o minns de dåliga sidorna han har... men de behöver inte bli utsatta för dem på samma sätt.

Jag tar inte alls illa upp, för jag tänker precis likadant. Jag tycker musikern är så mycket bättre manlig förebild än vad deras pappa är, även om han har sina bra sidor också, självklart. Men just vad gäller förhållandet mellan kvinna o man, så har jag känt ofta senaste två åren att han visat flickorna en helt annan bild av hur det ska vara än vad JAG tycker är sunt. Kulturskillnader-visst, till endel. Men inte enbart. Personliga referenser och hur man själv är som person är också en stor del i det hela.

Därför tycker jag det är så otroligt skönt nu att få visa flickorna en sundare bild (i mitt tycke) av familjelivet och förhållandet mellan man o kvinna. För jag vill verkligen inte att de ska tro att det ska vara så som vi har haft det jag och exet, och att de själva ska hamna i samma sits... 

Jag är så glad!!!! Och lycklig.... Och tacksam för att jag har det så bra!!!

Förlåt ego-ego... men efter allt gnäll och all misär som jag kräkts ut här till er, vill jag gärna dela med mig av min lycka också!! Jag ÄR ingen tragisk figur, egentligen. Bara det att jag haft det lite jobbigt ett tag, men tagit mig ur det. Hurra!!!

Lanovia: Problemet för mig med spiralen var att det var oerfaren/slapp personal som satte in den. Mirena tror jag den hette. Fick sedan veta på gyn på länssjukhuset att nästa gång (OM det blir nån nästa gång) så ska jag gå på GYN ej till BM. Och så ska jag säga att de ska ge mig nåt som jag inte minns vad det hette, men det ska iaf få livmodertappen/halsen att slappna av och inte kämpa emot. Eftersom de bökade så förfärligt fick jag förmodligen ett sår som blev infekterat. MEN, och det här har jag visst "glömt" att berätta för er... sedan visade det sig att klamydiatestet de tog (rutin vid de besvär jag hade) var positivt. Så det kan lika gärna vara klamydian som gjorde att jag blödde o hade ont så länge efteråt. En liten present från min exmake när han varit o rumlat runt........
Tack för den...