I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Det blev det här receptet igår, med kräftost och gräslök i "börsarna" (man tager vad man haver). Det blev jättegott!!! Nästa gång ska jag prova Heloises recept, för det låter som ett recept helt i min smak!

http://www.kokaihop.se/recept/spattafrestelse    Hoppas det går att läsa?

Tack Ingis för tipset om att späda ut buljongen. Ska prova.!

Jo, matdiskussioner är intressanta, jag har provat LCHF och upplevde att det inte passade mig. Kändes alltför jobbigt. Men jag har kollegor som kört det med mycket lyckat resultat. Själv har både jag o exet kört VV två gånger och det har gett oss bra resultat, men framför allt har det känts relativt, lätt, enkelt och jag har då mått jättebra av den maten. Den funkar i vår vardag liksom.

Jag tror på att köra på den metod som man upplever att man mår bäst av. Vi är alla olika och tycker om olika mat, har olika vanor och också olika kroppar. Endel tål inte fett så bra, en del tål inte mjöl, endel tål inte laktos eller mjölk. Endel behöver gå ner mycket i vikt, endel bara lite. Endel har diabetes, andra migrän, osv osv osv.
Bara det funkar för en själv och man känner att man mår bra.

Vi har... funderar...kollar ut genom fönstret... 30 cm kanske??
I natt hade det kommit ett nytt lager med fjun... pudersnö... Åh, vad jag är sugen på slalom!!
-11 i morse. Härligt o friskt. Torr, lätt snö.

SPA!!! Gud vad härligt det låter Måste ta mig iväg nån gång jag också. Längesen sist. Har iaf bokat in massage nästa vecka. Har alldeles för ont i ryggen nu för att fortsätta ignorera. Måste igång och träna också. Jag skiter i vad, bara röra på mig.

Ingis! TACK för ryggövningarna Gud vad gullig du är ♥

Yessss, så  härligt med ett tämjt blodsocker. Way to go girl

Jag hade ett "återfall" igår kväll, både chips o godis slank ner. Jag har nämligen lingonveckan och då är det vääääääldigt svårt att hålla sig.
Men nu är det ny dag och idag ska jag hålla mig!

Syrinx, kul å se dig!!

Jo, stavgång har jag nog funderat på, men då blir det jag o tanterna på vår strandpromenad då
Längdskidor har jag varit sugen på att ta upp i över ett år nu.
Men det är ju så j-a dyrt med utrustning. Min gamla funkar tyvärr inte... Vallningsfria med fjäll, för 20 kilo sedan, inge kul. Men jag håller på att höra mig för ang en beg utrustning av en bekants bekant som är i min storlek.
Känns ju som onödigt att köpa utrustning där spannet o hårdheten är anpassad för 10-14 kg mer än jag planerar att bli... Å andra sidan behöver jag ju skidorna för att gå ner de där förbenade kilona... Moment 22

Billigaste utrustningen 2900 kr, EXKL stavar som kostar 700. En vettig klädsel att åka i... det vågar jag inte ens tänka på. Får bli täckbrallor (de jag kommer i) och gamla gravidjackan då.

Men, men, jag hoppas jag får tag i något begagnat av nån i samma storlek.

Syrinx, vad kostar egentligen ett sånt där munstycke Byter man ofta, har man flera olika hemma som fyller olika funktion eller hur funkar det?
Har aldrig tänkt på det där...
Jag älskar tvärflöjt, vår körledare spelar fantastiskt på tvärfljöt och jag har ståpäls precis hela tiden när hon spelar.

INgis: Mitt löparställ är alldeles för tunt. I vår kyla behöver man nog ett fodrat löparställ. Men det fixar sig på nåt vis det där med kläderna.
Jo jävlar i min lilla låda vilken bra träning det skulle vara, att staka sig blå i alla nedförsbackar!! En idé faktiskt. Men skidåkning ska ju vara lite njutningsfullt också...
Det är jätte, jättebra träning, särskilt klassisk stil (tror jag, vet ej säkert) är en verklig allsidig träning! Det är toppen att bo här uppe så man faktiskt har möjligheten att både åka skidor på längden och tvären och sparka, skrilla, åka pulka, skotta snö osv

Blomman, känner igen så mycket av det du skriver. Förutom frukostproblemet... Jag äter mycket till frukost, skulle inte fungera om jag inte åt frukost  
Jag har tröstätit senaste året eller kanske två åren faktiskt. Unnat mig och belönat mig och tröstat mig, med fika, mackor, godis, glass, stora portioner, och så ett par vinglas titt som tätt. Samtidigt som mitt ex begränsat mina möjligheter att röra på mig, och inte bara han utan jag själv också naturligtvis. Jag hade ju kunnat skita i honom och hans humör... Men orken fanns inte att streta emot just då.

Jag får också så himla dåligt samvete för att man inte följer alla råd o rön och tänker ekologiskt (eller tänker gör jag förstås, men ibland så blir det inte som man tänker), miljö, rättvisemärkt, tillsatser eller ej, fett eller ej, närproducerat osv osv osv.
Sen så är man i sitsen att man får vända på vartenda korvöre. Och här uppe i min håla är matpriserna höga och utbudet mindre, iaf när det kommer till närproducerat... Det som finns är mycket dyrare, och är man i sitsen att man inte vet hur man ska kunna få pengarna att räcka så att man har en frukost o en middag varje dag till barnen resten av månaden, ja då blir det ju så att plånboken får styra. Och så hoppas man att livsmedelsverket som godkänt maten man äter vet vad dom pysslar med... Och så känner man sig misslyckad

Det här med maten och särskilt middagarna har varit väldigt ångestladdat för mig när jag levt med exet. Han har klagat på mycket. Middagen är klar för sent, den är inte tillräckligt god, den är för "enkel" (vissa dagar), det är för lite, den är för fet, den är för mager osv osv i all oändlighet. Sedan att detta alltid legat på mig; handling, planering o matlagning SAMT att städa undan, har gjort att jag HATAT middagarna. Och att laga mat. Detta har gjort middagarna och stunden vid middagsbordet till en mindre trevlig stund i vår familj.
Nu är det annorlunda. Jag börjar så sakteliga vänja om mig och tycka att det är ganska trevligt att komma hem, för jag är inte ensam om ansvaret för middagen. Det finns en till som kan åka och handla, som kan förbereda, som kan komma med förslag, som aldrig gnäller, som inte ger mig dåligt samvete för att jag inte orkar göra nån fancy middag, eller nån öht, utan som ser det som självklart att han också faktiskt kan se till att det blir mat på bordet. Vi hjälps åt i köket och sen äter vi i lugn o ro och jag känner att det är en trevlig stund. Flickorna har också blivit lugnare vid matbordet. Så nu äter vi frukost o middag tillsammans alla fyra och det är faktiskt riktigt bra stunder

Blommis, jag hejar på dig! Du är på god väg, och du är på RÄTT väg. En sakta men säker och hållbar förändring det är mycket klokt. Och du är redan inne på det spåret!

Tack Piggelin