I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Blommis: jag håller precis med Ninnis. Och klart du kan tro att du kan akrivapå heltid. Det är det minsta! I mina öron låter det aom en dålig ursäkt snarare än något som klingar äkta med den blommis jag lärt känna genom just skrift. Så det så. Är det någon som kan tro det så är det väl du?

I övrigt så känns nya arbetsplatsen (som var min gamla) som att komma från helvetet till himlen. Shit pomfritt vilken skillnad. Ok, jag får sluta som ett djur- men med stolthet och engagemang under kompetent ledning och fungerande struktur. Med glada kolleger!
Nä, häxan (hon är inte ens värd att bli kallad häxa!) slavdriverskan borde skämmas och dra något ruttet över sig. Och mina chefer som kan kåta henne sitta kvar. Fy skam! (synd att den ene är min bror- han har åkt saftigt på minuskontot i respekt det senaste året. )

Gräsänka-men har åkt till Tyskland på bröllop, vi valde att stanna hemma, fast i morgon drar vi till Blekinge och ska överraska min mamma på födelsedagen. Hennes kille (på 78...) har smitt planerna så det ska bli så roligt så! Nåja! Måste gå och packa. Nu sover båda vildingarna mina hjärtegryn!

Men blommis, så här utifrån är det ju just därför du SKA skriva! Allt du har på hjärtat- som är intressant, gripande, rörande, underhållande och genomtänkt blir serverat i skrift. Läsaren kan själv styra tempo och takt. Alla tankar du har om att du skulle fylla för mycket gäller ju inte när det kommer till saker på pränt, för det måste läsas i läsarens eget tempo. Och rädslan för att lyckas och den självsaboterande rösten som man lyssnar på! Herregud! Tänk om någon annan hade talat så till mig eller dig- över min döda kropp! Men hur kan jag då tillåta mig själv säga detta. Och lyssna och tro. Nä. Men att försöka våga ta in hur det skulle kännas att lyckas. Att stå där och ha lyckats. Att vara i flödet. Att se hur livet skulle vara om (eller i ditt fall, när ) det är, det man drömmer om...

Ja, det är nog dags för mig själv att våga öppna för den hårt knutna säcken med Drömmarna, Visionerna och Men blommis, så här utifrån är det ju just därför du SKA skriva! Allt du har på hjärtat- som är intressant, gripande, rörande, underhållande och genomtänkt blir serverat i skrift. Läsaren kan själv styra tempo och takt. Alla tankar du har om att du skulle fylla för mycket gäller ju inte när det kommer till saker på pränt, för det måste läsas i läsarens eget tempo. Och rädslan för att lyckas och den självsaboterande rösten som man lyssnar på! Herregud! Tänk om någon annan hade talat så till mig eller dig- över min döda kropp! Men hur kan jag då tillåta mig själv säga detta. Och lyssna och tro. Nä. Men att försöka våga ta in hur det skulle kännas att lyckas. Att stå där och ha lyckats. Att vara i flödet. Att se hur livet skulle vara om (eller i ditt fall, när ) det är, det man drömmer om...

Ja, det är nog dags för mig själv att våga öppna för den hårt knutna säcken med Drömmarna, Visionerna och Möjligheterna. Utan skuld, skam eller rädsla. Att våga vilja stå i mitt eget skinn, i mitt liv, där jag gör Mig bäst.

Ninnis: fiiiiina magen!

Blommis: efter lite spionage på fb vet jag att hon har haft väninnebesök så sent som i veckan och låter glad och nöjd . Men Ingis, nu får du titta in i tråden lite, hjärtat mitt!

Blommis: 18:40 Kunskapskanalen!!

Fru e J slog volter in i det sista- fördelen var att jag fick ta hela värkarbetet på bb. Det blir trångt där inne och jag reor filuren kommer vända sig rätt i januari! Och statistiskt sett föder förstföderskor en vecka efter bf. Har jag för mig. Häng i! Kramar om!

Ja, du Ninnis. Ganska bra låter inte så tosigt Men vilken morgon! Plötslig stress på morgonen gör mig gråhårig! På riktigt... Sjuk j idag, och krasslig jag. Host host och ont i halsen och snurrig och lätt febrig... Så jag tror att vi tar det lite lugnare idag än vad vi gjort de senaste dagarna, när vi flngt land och rike runt... Puss på er!

Stoppar bara in huvudet, utan att läsa, för att berätta att jag blivit tillfrågad om jag är redo att ta över på det andra hotellet. Ragatan ska bort!

Menyn matte som är så kul!

not!



Fast när lag knäckte ekvationernas kod var det faktiskt ganska coolt.... Att liksom koppla om hjärnan till att förstå att det bara kan finnas ett rätt svar, det går inte att charma ett tal eller piffa till det eller skoja lite med det- lösningen alltså... Att det helt enkelt var så enkelt. Men det är ju lätt att säga. Jag tog bara matte A...

Menyn? Men!