I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Hallå tjejer, vad gör ni idag? Nästan lunchtid och ingen har skrivit något än? Har ni fel på datorn?

Just när jag efterlyste er, så ramlade där in två snabba från Ingis!

Och jag som just skulle säga "Här regnar det och idag känner jag mig lite förkyld..."

Jag försöker gå rejält när jag har chansen just nu, för det är så växlande väder och så mycket annat med skjutsningar hit och dit, så jag vill försäkra mig om att totalen per vecka blir åtminstone mitt minimum. Och det känns onekligen skönt när jag tittar ut idag, att veta att jag inte prompt måste gå i 1,5 h, utan allt jag går är på pluskontot.

Ikväll har sonen dans och direkt efteråt kör vi järnet bort till nästa lilla ort för att möta upp fotbollslaget som ikväll ska spela en träningsmatch. De kör med stort lag och hela tre halvlekar för att alla ska få känna på bollen så här innan seriepelet startar. Alltså blir det ute och långkalsonger för en fotbollsmamma även idag. Hunden hade ju kunnat få hänga emed, men ska det regna så här, så kommer han bara att frysa och då har han det bättre hemma. Alltså måste jag gå en rejälare runda här hemma nu inann vi åker, så han fått springa av sig lite. Hej och hå-regnrock på!

-Men tänk vad bra det kommer att se ut sedan på mitt träningskonto...

EA; du känner att jag tänker och håller tummar och andan och allt va?

                               
                                Håller om lite också!

Heloise? Är du på VC, eller sa du HC? Är HC isåfall Hälsocentralen, och alltså samam sak som jag menar när jag säger Vårdcentralen?

Skitsamma, det jag undrar är; hur går det? Vad säger urinprovet? Eller, vad säger läkarna om urinprovet menar jag? Eller båda delarna.

Värst vad jag svamlar...

men, hur mår du?

Inatt låg jag vaken helt och totalt onödigt länge, bara för att jag fastnade i en bok. Jag hade lånat och nu läst ut "Felicia försvann", den uppmärksammade berättelsen av Anna Wahlgrens dotter. Det var ju inte en så rolig berättelse.

Och apropå den, så läste jag lite på nätet, och ramlade över den här bloggen:

http://petrakrantzlindgren.wordpress.com/2012/03/21/jag-litade-mer-pa-anna-wahlgren-an-pa-mig-sjalv/

Just hennes inlägg om AW var ju intressant i sig, men sedan astnade jag i hennes övriga texter under andra flikar också. Där finns en röd tråd i fråga om att vara förälder och människa som jag känner att jag själv tänkt många gånger. Läsvärt, tyckte jag.

Tänkte väl det-jag spanade efter er när jag såg bilarna göra stan på nyheterna...

Jaså, mera prover imorgon, då får jag väl helt enkelt hålla tummarna då också!

Apropå hålla tummar; EA, OMG jag får knottror och ståpäls av bara orden. Jag önskar av precis hela hjärtat att den här gången får bli den då allt klaffar! Kom igen nu embryosarna! Get stuck and stay put!
Snackade lite via sms med Nenne, det var ju för väl att allt gick fint den här gången!

Flamman, men herregud vilka tråkiga nyheter!   *kram*
Vaddå barnlösa? Har ungarna alltså de facto åkt iväg med sin farsa eller vad?

Jaha, här är det kväller och äntligen dags att varva ner. Vi har varit iväg på dans och sedan raka spåret till träningsmatch. Sonens första insats i nya fotbollslaget. han gjorde ett nickmål, kan ni tänka!  Han blev ju såklart skitglad. Laget spelade urbra och det var så att säga en total utklassning, med 11-0 i resultat. Det är en viss skillnad på det och hur hans handbollslag brukar få lämna planen. Kan ju vara kul att få känna hur det känns att vara bäst någon gång ibland också. Och en blandning av båda delarna är antagligen utvecklande. Han smälter in fint iallafall och jag ser oerhört positivt på att han fått börja i det här gänget. Jag står gärna ut med iskalla aprilvindar i underställ och regnkläder, timme efter timme vid sidan av den där planen, bara han får växa och ha gemenskap, känna sig som att han kan och vågar, och att han är en i ett härligt gäng.

Där har du den självklara utgångspunkten känner jag spontant.

Ett arrangemang som känns naturnära och sådär smärtsamt vackert i sin enkelhet. Kanske en mossklädd krans, där själva stommen får vara väl synlig, med mossa och kanske några grenar som följer med kransens form. Och sedan liljekonvaljer i själva "blomrosetten". Sådant som kottar, blommande fruktgrenar, lökväxter, ranunkler och andra material som känns svenskt och nära, fungerar bra.

Arrangemanget kan likaväl vara en mer utpräglad bukett, gärna med lite mjuk "kuddformad" stil, än de mer strama formerna.

Men, nu har du väl redan varit hos floristen och förhoppningsvis fått god hjälp där.

Jamen, hjälpte inte floristen dig att ta fram en egen form då?
Man brukar ju kunna kika lite på bilder för att ha något att utgå ifrån, men sedan är det ju bara kreativiteten som sätter gränser, tänker jag.

Eller, var det en sådan där trist florist, som bara vill att man ska peka på en färdig bild och beställa, betala och gå?

Jag menar, just att hitta fram till ett arr som verkligen passar, är ju själva grejen, I synnerhet när det är de närmast anhöriga som kommer med sina funderingar.