I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Men herregud Lanovia! mina sympatier och en kram!

Nu står min hund och skäller ut mig, bokstavligt talat. Jag sa nyss de magiska "ska vi gå ut?" och sedan var jag taskig nog att parkera arslet här istället. Det godkännes icke! UT var det! Ut ut ut!

Okej då! Solen strålar från blå himmel och jag har hittat en ny sväng på min vanliga runda, som med det tillägget blir ca 1h 40 min, och då har jag ju med råge gått mitt beting, så det är bara att knyta de slitna MBT´na och pallra sig ut. Det har Truls sagt.

Nu har jag kört fullständigt slut på hunden. Tre timmar har vi varit ute och gått. Fast när jag loggar tiden under tempot "normal" så får jag lägra förbränningsiffra än när jag ensam går 110 min i tempot "hög".
Det är verkligen skillnad på att gå riktigt raskt och att bara gå vanligt, uppenbart.
Men, det är så underbart vackert, skönt och härligt ute nu, att själva utevistelsen i sig, måste loggas på pluskontot rent själsligt känner jag.

Jag har förövrigt plockat murklor också, som jag nu förväller minutiöst

Förresten så vill jag be er notera följande:

jag har gått och gått, och känt mig lite less, eftersom jag inte alls sett någon konsekvens på vägen.

och så VT jag ju det där "stirra inte på vågen bla bla..."

Och så har jag gjort den där "plankan" en massa det senaste, och vet n vad? Idag mätte jag för 1:a ggn på en månad, och:

Alla mått är desamma-för jag har ju inte gått ner i vikt- UTOM de tre ställen jag mäter runt magen, dvs midja, naveln och "tjockaststället" under naveln. ALLA de tre måtten är 2 cm mindre än för en månad sedan.

Angående centimetrarna, så är det ju lika tjockt på alla andra ställen, men just magen blev lite mindre omfångsrik, vilket gläder mig. Särskilt som jag egentligen helst inte vill tappa precis allt hull, eftersom jag gärna behåller åtminstone lite av bysten och så.
Jag är ett typiskt "äpple", som samlar på mig rejält just runt magen. Så, även om bysten numera är väsentligt större än förr, så är proportionerna sämre, eftersom magen är så framträdande. Jag såg nästan kurvigare ut förr, då jag hade smal midja och platt mage, så den lilla byst jag hade liksom gjorde sig till resten. Nu är magen längre ut än bröna, vilket ju i sin tur även beror på tyngdlagen......

Ja, det var en utläggning om det. Hur som helst, så har jag gått ytterligare 50 raska miutrar under sonens träning. Nu ska vi dricka varm choklad han och jag.

Åh Ingis, fy fabian vilken sorglig dröm! Jag vaknade också av att jag grät idag, för jag drömde att min sambo åkte ifrån mig i ett läge där jag var väldigt utsatt och sårbar, och jag letade efter honom i fem timmar men han fanns ingenstans. Ganska lätt den drömmen också...

Hhvidis, förlåt, jag kan faktiskt inte låta bli att garva. Jag fattar ju att det där är asjobbigt och inte ett dugg roligt, men något gör ändå att jag blir full i skratt åt beskrivningen av din systers beteende. Och så tycker jag synd om henne också. Ja det gör jag! För det är verkligen synd om någon när kontrollbehov och pedanteri kväver allt fritt, spontant och livsbejakande.

Sedan ska jag väl inte säga annat än att jag säkert varit liten nog att reta upp mig på låt och kladd själv i mina dagar. Det beror mycket på hur jag mår själv isåfall. Min toleransnivå sjunker definitivt i takt med sömnbrist, hunger, stress eller andra faktorer.

Det där med hur mycket barn får låta, röra sig och leva runt, utan att de stör utan bara är gulliga, är ganska skiftande tror jag. Och vilken nivå föräldrar själva godkänner från sina barn ute i offentliga sammanhang. Jag är rätt tuff mot min son såtillvida att jag tycker han behöver förstå och hantera att det finns olika tilfällen för olika saker. Jag har sett ungar på restaurang fara runt som om föräldrarna trodde att resten av stället tycker att barn som leker världskrig är hur rart som helst-det tycker de flesta inte, när man unnar sig en bit mat ute. Ja, ni fattar vad jag är ute efter...

Bara för att jag igår sa till min mamma "jag har inte haft ont i knäna alls på flera veckor och det är nästan så det känns som att jag inbillat mig att det brukar göra ont" så vaknar jag såklart idag med skeeeeeetont i knäna! Och ömma hälsenor, trampdynor och axlar. Händerna har jag haft jätteont i det senaste-vilket jag aldrig lyckats ha när de undersökt mig, så fast jag säger att jag ibland har ont, så verkar det liksom inte gå fram till läkaren..

Jag fattar inte vad min kropp håller på med.

Apropå döden, så dog min pappas gamla faster natten mellan söndag och måndag. Hon blev 98 år-på god väg mot 99, hajjar ni brudar! Jag har rejäla gener tror jag. Farfar blev 91, morfar 95, ett par av hans syskon över 100, gamla faster 98...

..farmor som bara blev 82 och mormor som dog precis innan hon skulle fylla 80, det är liksom de som dött unga och tidigt kan man säga. Och då är det kvinnor som dragits med rätt  nedbrytande sjukdomar. ändå har de segat i så länge.

Jag har goda skäl att smida mina planer för de 102 år jag planerar att bli.

Värre är det då med sambons släkt. Hans pappa fyller snart 70 och är på många sätt skruttigare än morfar någonsin var, känns det som. Jag har flera gånger den senaste tiden fått en sådan där känsla, sådant som kanske bara låter som flum, men som en föraning, att han går snart. Och jag blir alldeles livrädd för hur det kommer att påverka min sambo, för han har en ganska komplicerad relation till sin pappa och jag tror inte han själv alls är medveten om hur viktig pappa är för honom.