I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Älskade bästa finaste Heloise! *håller om håller i håller fast i evigheter*

Vår ved har kommit.
Och min man har just åkt.
Vilken dålig kombination!

Hela vår infart är precis täckt av ett vedberg som känns helt omöjligt att besegra. Särskilt efter att vi igår ändå påbörjade försöket. Känslan i kroppen idag är en aning mör. Vi bar i över 4 timmar. Nu har jag tre dagar då jag får fortsätta ensam, eftersom sambon är på kurs i Växjö. Men, vi skulle ju till sväronen i kris.himhelgen, eftersom vi inte åkte den här. Hade väl tänkt åka som en långhelg, men nu med all ved, så får vi alt stanna hemma tors-fre och bära undan lite mer.

De senaste dagarna har varit totalintensiva, men praktikmöte, dansträning, blomplockining och begravningsarrangemang hela torsdagen.Arret jag gjorde till pappas gamla faster blev faktiskt väldigt fint, tar jag mig ton nog att säga själv. Jag hade plockat precis allt ute, så där var äppelblom, gullvivor, tulpaner, pingstliljor, gula prästkragar kaprifol osv.
Begravning för min pappas gamla faster på fredagen-lång men fin dag. Träffade släktingar jag knappt fattat att jag hade, besökte alla gravar jag har att vörda och vårda. Planterade blommor-i full storm! Det var väldigt svårt. Särskilt i klänning och skor med klack. Lade fina ordstenar, sjöng och grät och hälsade min farmor, farfar mormor och morfar. Jag tog mig också tiden att åka på barndoms vägar och låta minnen och känslor skölja genom mig. Så starkt det kan vara att bara få syn på en viss lada i ett visst blickfång och dofta blommande träd. Och så trött man blir efter de där dagarna! Även när de är stillsamt fina och faktiskt trevliga.
Lördag var det dansuppvisning i Kalmar och en heldag igen. Igår var det iväg lika långt igen, men på fotboll den här gången. Och medan jag stod och hejjade på den matchen, messade sambon  en bild på all veden....

...mitt i allt sådant här ska man ju dessutom jämt behöva räkna ut "vad blir det för mat?", tvätta, förbereda och se till att hunden får sina behov tillgodosedda etc etc.

Nu ska jag nog röja lite i köket, dricka kaffe och promenera hunden lite innan jag tar mig ut och försöker se meningen med att jag staplatr en vedpinne i taget. Även om jag gör det så oändligt mycket långsammare än min sambo. Det jag hinner undan de här tre dagarna är ju ändå värt något i totalen.

Välkomna! *skriver upp i väggalmanackan*

Värsta feta vardagsträningen. I kubik, bokstavligt talat. Närmare bestämt 60 stycken kubik, av tunga, ännu inte torra (alltså verkligen tunga) vedträn. Man fattar väldigt enkelt i de lägena, hur det kan komma sig att folk som min morfar kunde äta som just skogshuggare, utan att det blev några fettlager någonstans.

Ergo-alla borde bära vi bära ved för att hålla värmen och formen...

Allvarligt talat-jäklar vad folk har slitit under århundradena! Det var ju inte precis så att morfar hade en vedkap och en vedklyv att bara sticka en kontakt i väggen och sedan såga med. Nä. Handsågat, handhugget, handstaplat -och för den delen nessågat, hugget, rensat och så hemdraget med häst genom skogen. Respekt! Vår ved har stjälpts av här med lastbil, färdigkluven och bara att stapla. Det räcker mer än väl.

Börjar man sedan titta på alla stenmurar som löper genom de Småländska hagarna och åkerkanterna, så blir man verkligen alldeles matt. Undra på att de drog till Amerikat, när de hörde om de bördiga markerna...

Vedbärarfest! Det har vi faktiskt helt seriöst tänkt dra ihop någon gång. En helg då man GÖR ihop OCH äter och pratar och har det kul.

Fast det gäller ju att bjuda in folk som tyker en sådan sak skulle vara kul. Och sedan är det ju bra om man vet exakt datum för leveransen-inte osm nu, då de bara ringde kvällen innan.

Betyder "runnebören" skottkärra eller vad?

*slänger in ett lass kramar mellan mina vedlass*

Jag har datorförbud, för jag måste stapla ved. Alltså ska jag bara....

..snabbt skriva en rad och vinka till alla jag inte sett på länge och krama alla bamsemegastort, önska en härlig kristihimmelsfärdshelg.

Ni som undrar om sambons jobb: han har bara hunnit introduktionen p 4 dagar. Denna veckan och nästa är han på fortbildning i brandmansjobbet, så han är inte ens hemma.
Nya jobbet håller på med "omorganisation" ergo allt är en enda röra, men det verkar åtminstone inte vara helt sinnessjukt. Däremot fick han lägre lön än den redan låga han hade. Surt. Nåväl. Förhoppningsvis kommer allt att rulla på, schemat visa sig bli bra, lönen kanske kan fås upp lite och nyrekrytering på längre sikt bli aktuell.

På villavagnsfronten intet nytt.

Min praktik är egentligen mer en chans till möten och planering, bollande med två duktiga och drivna människor som kan sådant jag inte kan och har nätverk jag inte har.
Jag är inte där mer än ngn/ngra ggr /vecka, utan jobbar även självständigt med mina tankkar och planer ang företagande och vad jag ska ta mig för.

Ni som har hundar på dagis, vad betalar ni för det/månad? En kompis till mig vill starta ett här i krokarna.

Riktigt.

Men mina pauser tenderar att börja vid morgonkaffet och liksom bara råka fortsätta tills sonen kommer ehm vid två och undrar vad det ska bli för mat idag..

Som nu. Jag hade bestämt igår att jag skulle vara igång ute vid tio idag. Just det. Nu är klockan 11:11

Vilken prisskillnad det var på era dagis!

Ja, jag har för mig att någon i Sthlm talade om 2500-3000 för heltid, och det är klart det är skillnad på storstad/landsbygd-det är ju LITE skillnad på lokalkostnaderna om man säger så. Fast också på betalningsviljan. Jag kan ju säga att utmaningen just här, blir att kunna ta ut ett pris man går runt på. Folk är helt sjukt priskänsliga och tycker på allvar att saker är dyrt innand det ens har börjat kosta något knappt.

Nej nu ska jag ta mig samman och gå ut. *masserar min ömma rygg och sträcker lite på armarna* Vojne vojne!