Idag har barnen friluftsdag med skolan. T är i slalombacken och Lilla K är på längdåkningsspåret med de andra sexåringarna. Ryggsäckarna packade vi imorse med varm choklad, festis, mackor och apelsiner.
Hoppas de får en härlig dag mina små troll.
Hej Aurum! Jag är fd "tant" 
Aurum: jag är inte riktigt säker på om jag tänker på rätt person i tanttråden, men om du skickar mig länken till din blogg så vet jag nog direkt
Kul att du hittat tillbaka!
Nämen hörni, det här är ju inhumant!! Att jag ska måsta sitta inne på kontoret o jobba när det är strålande sol och plusgrader ute. Snön är vit och skidspåren är fina ute på älven. Jag vill ut och åka!!
Min enda tröst är att båda barnen skulle åka längdskidor med skolan idag. T på gympan och K har Fritids hela dagen idag och hon sa att "mamma jag tror jag vill åka skidor idag".
Lanovia, så härligt att höra att ni är uppe på benen igen Pust, vilken viner ni haft! Vad gäller att vara nybliven 2-barnsfamilj så är det just de där första 3 månaderna som är jobbigast. Allt är bara som ett töcken och precis som du beskriver. Det är en bedrift att ha en middag på bordet varje dag och att få ta sig en dusch. Men efter 3 månader så brukar man börja få till nån liten sorts struktur, om än med bakslag med jämna mellanrum, och man börjar se ett ljus i tunneln.
Nu har ni en härlig tid framför er!!
Kram!
Vad gör ni i helgen då, damer?
Ikväll blir det The Voice o fredagsmys hela familjen.
Imorgon har jag tänkt mig ut på längdskidor en sväng. Få se om det blir nå' slalom.
På kvällen ska jag på Laleh!!
Hon spelar på en festival i residensstaden, så jag och en väninna ska åka dit och lyssna på henne, kanske även på Sofia Jannok. Egentligen är det en festival "för ungdomar och unga vuxna, upp till ca 35" men det skiter en tant som jag högaktningsfullt i! Jag ska få mig kultur till livs. Bra musik och vackra texter. Fin sång.
Jojjomänsan!
Jag är helt upprymd över detta för jag var som sagt senast på konsert utomsockens på 90-talet. Det var på Europe...
Exet tyckte sånt där var svammel och oviktigt och att jag borde vara hemma och städa och serva honom. Framför allt ta hand om barnen!!! Och honom. Så tillslut sket man i att ens nämna något. Det var lugnast så.
Därför blev jag så förvånad, nästan chockad, när musikern sa: "Klart du ska fara!! Och jag har inget planerat så det löser sig med barnen också" Va?!?! Var tvungen att nypa mig i armen...
Sen var jag lite orolig för att flickorna skulle börja gnälla (som de gjorde förut när jag skulle iväg någon sväng och de skulle vara hemma med pappa) "nääää, mamma, varför det, vem ska vara med oss.... vi vill ha lördagsmys med DEEEEEEEJ".
Men de gnällde inte. De bara frågade med vem de skulle vara, och ha lördagsmys. Jag svarade; "Ja, kan ni gissa... och sneglade på musikern" "JAAAAAAAAAAA!!!" var deras reaktion och så hoppade de jämfota av glädje 
