I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Ingis, så underbart med rörelser i magen. Det enda som man kan känna och se röra sig i min mage är förirrade pruttar...

Klockarbol !!! Mäh WTF?!?!    Så jävla fräckt och så jävla surt. Förstår om du är vansinnig
Fan, ge dig inte, sätt dit de jävlarna!!! Låt deras försäkringsbolag betala.

Blomman: Fina, fina Blompojken  Alttså den mössan, tänk så mycket kärlek och omsorg och TANKAR som är sytt in i den... Den måste du ju bära varje dag med stolthet. Och sen spara den för resten av livet. Blandras

...och jag fattar ingenting ang syrror och krumelurer.... Är jag ovanligt trög eller?!
Kan nån upplysa mig om vad som försegår här

Bilder från trådfika hade varit roligt att se...

Lanovia Stackars liten...   Förstår att du oroar dig, men du gör rätt som är hemma med A. Akuten och bebisar är ingen bra kombo.

Alla syskonförsök som ni ger er in med här med liv och lust gör mig glad, men precis som för Blomman så sköljer det över mig ibland... Hade saker och ting varit annorlunda om jag gått med på en trea med exmaken?? Nej, jag hade suttit fast ännu värre i skiten. Är mitt förnuftiga svar. Men själva grejen; att K o T faktiskt skulle ha varit fantastiska storasyrror nu.... Samtidigt som jag verkligen, verkligen känner att jag inte orkar med en trea. Och både jag o musikern känner att ingen av oss behöver en bebbe nu, vi har nog med Knoll o Tott som ju bor heltid med oss och förgyller våra liv.

Blomman, sorgen du pratar om, den känner jag igen men inte av samma anledningar som du. Men sorgen att det inte höll mellan mig och mitt livs stora kärlek... flickornas pappa... sorgen över att han inte var den jag trodde, eller förändrades så kapitalt... den finns inom mig och väller upp titt som tätt.

Sorgen över att vara så "gammal" så man inte kan börja om... Musikern hade blivit en underbar pappa.... Och jag VET att några av er säger att jag visst inte är för gammal och så vidare. Men jag vill inte riskera. Jag har nog med att själv komma tillbaka till livet, hitta orken, bli kvitt depressionen/utbrändheten som varit och nosat mig i hälarna. Jag har nog med att hålla uppe mina flickor och stödja dem i SIN sorg.
Hade jag varit 25 hade jag kanske kunnat låta sånt ta sin tid och sen försöka med en trea. Men så är det inte. Punkt.

Jag tror också att det var nog bara tänkt att jag ska ha K o T. Känner det ganska starkt. Att det var planen han hade för mig han där uppe. Så jag accepterar och försöker ägna mig åt att läka mig själv och mina barn. Jag är så otroligt glad och tacksam att jag kommit så långt på vägen iaf och att jag har träffat världens underbaraste livskamrat istället.

Och Blomman, du är så klok och insiktsfull så jag vill bara krama om dig. Jag tycker du gjorde det som var rätt för er då. Nu är det en annan tid. Ångra ingenting. Se framåt. Det försöker jag göra.

På tal om exet så fick jag höra att han, innan avresan, haft hit sin nya stjärna och visat upp för gemensamma bekanta. Och den tjejen har inget sagt till mig. Fastän jag frågat henne: "Jag har som en känsla av att han haft hit henne. Vet du det? Har han varit hit med henne till er t ex?" Hon blev så rolig och undvek att svara och sen sa hon "nej jag vet inget".  Nu har jag fått höra att hon berättat till en annan väninna att exet VISST varit till dem i nov/dec och att hon var jättesöt o jättesmal och snygg. "Som en fotomodell, verkligen" var beskrivningen.

Alltså... jag kräver inte att kompisar ringer upp mig och berättar "vet du vad, han har varit här med nya kvinnan", men om jag FRÅGAR en rak fråga, så frågar jag för att jag verkligen vill VETA, och är beredd att ta svaret.
Varför ljuga?! Näe... jag har omvärderat just den här väninnan och vår vänskap kan jag säga. Iofs så har jag alltid misstänkt att vår "vänskap" inte är så djup från hennes sida, även om hon gärna låssas det ibland när det är fördelaktigt för henne. Och nu har jag fått det bekräftat.
Jag hade verkligen önskat att hon kunde berättat för mig att hon träffat den här nya kvinnan, för jag skulle jättegärna vilja veta lite om henne. Då menar jag inte hur hon ser ut och hur smal hon är, utan hur hon verkar som människa, hur hon verkar förhålla sig till barn, nämnde hon något om våra barn t ex. Det är SÅNT som intresserar MIG.

BS! Jag är också en j-a velpotta... Men när jag väl kommit fram till ett beslut så då brukar det vara väl förankrat i mig själv. Men jag har också svårt att bestämma mig för vilken socka jag ska ta på mig först på morgonen... typ.

Vilket trixande med sprutorna, men övning kanske ger färdighet?
Härligt med slalom i Sälen. Har varit där engång för massor med år sedan, men minns att det var snälla backar. Vi var nog mest i Hundfjället och Tandådalen.
Vad kul att ni "fått blodad tand"

jag har en sporthatande musiker där hemma som just köpt sig slalomskidor OCH bytt sina pjäxor till ett annat märke som sitter bättre, så han slipper få ont i fötterna
Han kollar slalomsajter kvällarna i ända nu...

Jag är så himla frustrerad!!!!

På skolan har de idag "småstjärnorna" för sexårs och mellanstadiet. T som går i tvåan ska uppträda. Men föräldrar är inte inbjudna.
Hon har skrivit en egen sång i somras när hon gick på sommarfritids, sjungit melodin för musikfröken som tagit ut ackord. Texten har hon ju som sagt skrivit själv också. Jag har inte fått se den, men den handlar om vänskap säger hon.
Hon vägrar i sten att sjunga den för mig, och jag kommer aldrig få höra henne sjunga den heller säger hon.
Jag är ju så himla nyfiken juh!!!!!!!
Hoppas det går bra för henne idag iaf och att hon VÅGAR göra detta. Ställa sig på scen inför alla och sjunga med musiken inspelad på en kassettbandspelare och sjunga i mikrofon och hela köret.... Gulp!

Imorse sa en av fritidsfröknarna att hennes son som går i sexan (och själv sysslar med musik, spelar gitarr) hade sagt åt henne att han varit utanför musikrummet och lyssnat på T när hon tränade sin låt.
Han hade sagt: "Mamma, hon är så himla duktig och sjunger så fint. Jag kan inte fatta att en åttaåring kan skriva en så fin låt själv. Det var så jag fick tårar i ögonen mamma när jag hörde henne sjunga den!"

Va,va,vaaaaa?!?!  Och stolta mamman får inte ens HÖRA hur låten låter, inte se texten, inte höra sitt barn sjunga. *surar*

Har bett fritidsfröken be någon som har nån mobil kanske filma en snutt iaf om det går.

Klockarbol: den där betonggrejen är verkligen som hämtad från en komedi... fast mindre roligt för dig förstås.
Håller med dig, det har verkligen ofta känts det senaste året som att man var med i en jäkla tragisk film, där precis allt sånt som bara händer på film, hänt just mig. Och du är i samma sits kan jag tänka mig.

Nämensåatt... Hollywood nästa dårå, Klockarbol

Helgen ja... Jo, jag ska på tjejmiddag imorgon och töserna ska med sin morbror m familj på snöskotertur och sen sova över där. Så vi är barnlediga imorgon. Det ska firas med att göra något så trevlig och romantiskt som att... bära pellets!
Jag menar jag har ju ändå indianer på besök så det "blir" ju inget ändå...  "Passa nu på och myyyyyys när ni är barnlediga för en gångs skull" sa svägerskan och blinkade. Hm, ja, jo.... njae...
Lillskruttan ska på kalas på söndag och jag ska väl fortsätta min utrensning.

Hoppas dock på en skidtur på längden, antingen lördag eller söndag. De har lovat kanonväder här!!!

Ikväll är jag spelänka.

Tjejmiddagen blir rolig: Det är så att min M är med i en lokal klubb som provar alkoholhaltiga drycker av speciell sort. Imorgon är det provning. Tre av de övriga "provaränkorna" är mina barndomsvänner, så vi ska träffas och ha vinkväll vi. Sedan ansluter väl gubbarna och eftersom de är musiknördar allihop så blir det väl att spisa plattor av vinyltyp kan jag tänka mig Ska bli kul som attan

Vilket härligt liv jag lever kom jag att tänka på.
Fullt med musik, kärlek, skidåkning och glädje. Och en hel del goda vänner. Både irl och i cybervärlden (som ni här i tråden ♥) Och så de där vännerna som man eftersom upptäcker att man visst kan vara kompis och ha kul med, men man ska hålla dem på en armlängds avstånd...

Nämen... tack, tack! Det var verkligen snällt sagt Mugglan
Jag är riktigt nöjd med dressen. Man verkligen längtar att få ta på sig den. Och då är det ju extra bra!
Sen kan jag ju tycka att jag ser lite smågravid ut i den... lite korvstoppsvarning. Men den är skön att ha på, inte trång eller så.

Med tanke på min nya sitaution och att M inte har några knoddar, så känns det som att många sneglar på min bullmage (som förut alltid var så platt), mina runda höfter och mina nya bröst (alltså jag har inte opererat mig, men jag har alltid varit en plattis, men mina nya extrakilon har även fördelat sig på bysten) och jag riktigt SER vad dom tänker, men inte vågar fråga...

Min pappa han frågade dock rakt ut: Är du gravid?