Ja, överlämningstrådar är ett kapitel för sig... Nu blev jag t.o.m. lite arg.
Angående munstyckena ja. Piggelin, det är inte alls på samma sätt som med fagottisternas rör, så du har nog inte missuppfattat något alls. Rören är ju en förbrukningsvara på ett annat sätt, och för övrigt något som oboeister och fagottister måste ägna en faslig massa timmar åt.
Egentligen behöver man inte olika munstycken, man klarar sig bra med en enda flöjt. Det är bara jag som har känt mig lite sugen på att prova nytt, för att jag skulle vilja se vad som händer klangligt och om jag kan göra fler saker. Min flöjt köpte jag för fem år sedan för 100. Tusen alltså. Munstyckena jag har hemma nu ligger på mellan 12 och 33. Sånt har man förstås inte råd till om man inte har fått stipendium, iallafall inte med den vardagsekonomin vi har. Det är kul att kunna prova, jag hoppas att jag hittar något!
Spontanfika låter mysigt, Piggelin!
passionsblomman skrev 2012-01-11 13:33:55 följande:
Flamman, jag instämmer med Piggelin, och alltså FY FARAO för att stå på ICA och räkna och räkna för att förvissa sig om att man kommer att ha så det täcker kvittot när man kommer till kassan. Jag kan ju säga att jag skiter i vilka bokstavskombinationer det är på matvarorna i det läget. Det får vara LCHF/GI/ADHD whatever, bara det blir mat... Fast, jag tänker nog väldigt "modern husmanskost" på det stora hela. Så, alltifrån falukorv i ugn med potatismos-för att de säljer ut potatisen billigt och för att falukorven var på kortpris och ost, lök och äpplen fanns hemma redan,. Dessutom tar man halva korven och gör sedan korvstroganoff på den andra halvan-middag en dag till på samma pengar, om man har, Wok för att det blev lite slamskött över på det fina köttet vi grillade på min födelsedan, nudlarna är billiga och wokgrönsakerna redan fanns-även de köpta på kortpris, eller fläskpannkaka för att det enda som behöver köpas är en bit fläsk och så vidare.
Och så "Tack gode Gud för maten", helt uppriktigt känt inombords, när sonen frågar "vad blir det till mat" och de härhemma säger "vad gott du jämt lagar".
Oh, ja det här känner jag så väl igen. Jag är alltid lika nervös när jag drar kortet och ska trycka på "godkänn". Ibland är jag lite glad för att mina föräldrar hade så väldigt ont om pengar när jag var liten - jag har lärt mig att hushålla med det som finns hemma, att svänga ihop en ny måltid av rester, att laga riktigt billig mat och framför allt att uppskatta lyxen, när den väl kommer. Det var ju förstås ett helvete för dem, men jag är tacksam för vad jag har lärt mig. - Kanske kan det också vara en uppmuntran, Flamman och Blomman?
Renkött tror jag förresten bara är nyttigt och bra på alla sätt och vis, Flamman! Närodlat (säger man kanske inte om kött, men nu kommer jag inte på något annat ord!), magert och från djur som har haft det bra och få gå ute på fjällen. Jag älskar viltkött!
Blomman, hoppas promenaden blev skön! Här känns det som riktig vår. Rosorna blommar och vårfåglarna sjunger i solen. Konstigt, fast väldigt härligt!