I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Idag behöver jag styrkekramar för.att orka.

Tackar för kramar de får mig att orka en stund till.

Fru sy säg till om du har tid att ses något nån gång när du är i götet

Daa jo tack går väl lättare då maken är på bena o hjälper till. Me jag är fruktansvärt trött. Skulle vilja kommenteracenhel del men kan inte tänka klart nu.

MEn fy Blommis jag ryser bara jag tänker på din systers "äventyr". Fy bövelen! Kan inte ens föreställa mig skräcken om något sådant händer. :-O

Här har vi varit i den djupaste sjukdomsdalen känns det som men har nu börjat vända uppåt sakta. Nu sitter det ett stort kors på grinden för att bannlysa fler sjukdommar i detta hus. Jag är helt jäkla slut nu. Maken skulle ha varit på ett årsmöte där han sitter i styrelsen idag men det fick han så snällt skippa. Han är svintrött och jag hade helt enkelt inte klarat ungarna själv i några timmar idag är alldeles för trött.

Ni vet en liten del av allt, ni vet att A blev dålig o fick åka till sjukhuset. Där trodde de ju att det var RS som drabbat honom o han blev inlagd. Fick andas Adrenalin o vi fick massa bra hjälp o tips så vi klarar av honom hemma istället. Han är mycket bättre nu men fortfarande väldigt rosslig i halsen. Dock var det inte RS utan parainfluensa ringde de o meddelade oss här om dagen. Annat virus lika jobbigt för honom ändå. Jag har fått ställa klockan för att se till att han får i sig tillräckligt med mat. Men nu känns det som han fixar att vakna själv när han är hungrig.

För min del hade det här räckt utmärkt för att knäcka mig grät mycket på sjukhuset av ren förfärelse. Mamma o pappa kom ner för att hjälpa oss med E när jag var på sjukhuset, så att maken kunde komma till oss.

Vi fick som tur var komma hem lagom till Es födelsedag. När vi satt på kvällen o firade henne med pannkakor började maken springa på toa med täta mellanrum. Attans också matförgiftad tänkte vi alla mycket korttänkt. Mamma o pappa åkte iväg för att fixa i brorsans hus som dagen efter skulle komma hem från flera veckor i Thailand. Maken blev sämre o sämre spydde mer än vad jag någonsin varit med om att någon kan spy. Han var likblek o fick så klart inte i sig någon mat. Mitt upp i detta hade vi ju sjuka A och en E som vägrade somna.
Tillslut gick vi o la oss o somnade gott. Några timmar senare vaknar jag av en rejäl smäll från toa och tycker mig höra magen svära till men detta är jag inte helt hundra på. Jag ropar in tillhonom men har egentligen redan fattat vad som hänt. NÄr han inte svarar hoppar jag snappt upp o hittar honom sittandes mot badrumsskåpet avsvimmat och spyendes. Jag blev livrädd och försökte få kontakt med honom men lyckades inte. Ringde genast 112 o hann förklara för dem lite snabbt vad som hänt innan han kvickna till.  Fy FAN vad rädd jag var. Tårarna kommer bara jag tänker på det nu. Han blev kontaktbar o fick prata med 112 själv. Efter ett tag kom de fram till att han inte behövde åka in med ambulans om han inte själv ville. Han var lite tveksam men valde ändå stanna hemma. Vi ringer min mamma som är vår privata vårdrådgivare, hon säger till oss att han absolut inte får resa sig upp så länge jag är själv med honom, jag skulle ju inte ha en suck i världen att ta emot honom om han svimmade igen. Jag ringer efter hans föräldrar som kommer o hjälper oss. Tog lång tid innan han klarade av att sätta sig upp på huk utan att bli yr, men till slut fick vi honom till duschen. Tack gode gud så sov sig barnen igenom detta. Jag var livrädd att de skulle vakna medans jag var själv med honom o han låg i sina egna spyor på golvet.  Jag lät föräldrarna ta den mesta omvårdnaden av honom jag var ju tvungen att väcka A för mat mitt upp i allt och ville inte få över mer bakterier än nödvändigt till honom.
Efter massa strul o pill går vi o lägger oss igen, föräldrarna stannade hos oss, pappan var tungen att åka till jobbet men mamman var kvar på förmiddagen med oss. Jag vågade inte somna om jag låg mellan mina två killar o lyssnade så de båda andades. Till slut somnade jag också o hann sova knappt 2h innan A skulle ha mat igen. E tog tack o lov hennes farmor hand om.

Samtal med mina föräldrar visade att mamma också smittats o inte kunde ta sig till flygplatsen för att hämta hem borsan med familj. Jag fick se till att A klarade sig en stund o snabbt gå med hunden sedan var det bara för mig att åka. Pappa hade åkt innan men det krävdes två bilar för att få hem alla + packning.

SEdan hade vi då magsjuka mamma hon kunde på inga vilkor sitta i en bil o åka 10 mil hem. Hon kunde ju inte heller stanna hos min bror o smitta hela den familjen som ju inte varit i kontakt med skiten redan. Hos oss fanns ju redan eländet o vi hade alla varit tillsammans när maken blev sjuk så de fick komma hit. I fredags när jag var svintrött efter sjukhuspärsen o nattens bravader så var det bara att fortsätta kämpa. De sjuka skulle servas, barnen skulle tas om hand, var massa att tvätta o sanera i huset om vi inte skulle låta bakterierna gro ordentligt o mat behövdes till oss som stod upp. Pappa var kanonhjälp o tog barn o hundar åt mig.
Maken var på benen redan igår mamma reste sig först idag o nu har de åkt hem. Vi sitter här helt utlagna o tänker inte göra för många knop denna dag.

Imorgon måste vi ringa försäkringsbolaget för maken lyckades spräcka handfatet i sitt fall.

E skulle haft kalas igår för familjerna men det får vi ta en annan dag.

Vi vekar klara oss. Vi borde fått magsjukan bi det här laget redan. Vad gäller influensan hade Ellen den förra veckan o jag ned rn söäng. Så nu borde det vara klart här i huset. Vi har bara vilat idag. Får se om maken jobbar imorgon eller han tae wn wxtea vilosag, karensen har jan ju redan haft.

Tar en extra vilodag skulle det stå