I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Alltså, det jag menar är, att jag faktiskt tycker att jag själv får lov att gå in och ta snacket ifall det visar sig att skolan inte lyckas lösa det. Då tänker jag vara med och prata.
Huruvida skolan anser att de andra föräldrarna behöver veta vad som pågår och vill ha deras hjälp att styra upp barnen, det får de själva rodda med. jag kan själv bestämma vilka människor jag vill adressera här i livet och jag föredrar att gå direkt till källan så att säga. Jag skulle dock poängtera i skolan att jag själv förväntar mig att bli informerad om det är mitt barn som inte visar respekt-så att jag kan ta i det hemma också.

Tycker jag att det allmänt är för dåliga arbetsförhållanden och att värdegrunden inte följs, tar jag det med läare OCH rektor, för det som du beskriver är utan tvekan kränkande behandling och det hindrar dessutom att barnen kan arbeta så att de klarar sina mål. Dags att sätta ner foten rejält Flamman! Tala bara om hur det från och med nu kommer att stegvis skötas från din sida och vad du förväntar dig från deras. Så får de ta sig samman och styra upp sin verksamhet.

Apropå trean, så är min erfarenhet att det just i lågstadiet är väldigt mycket arbete med just de här sakerna, för att man ska kunna få det lugnt och trivsamt framöver. Det måste liksom göras under de yngsta åren, för att inte spåra ur totalt.

Det är en leksak som heter Beyblades och ungarna säger nog ofta "blej blej" för att det är svårt att uttala. Min son sa : "Mamma, ja ÖÖÖnta mej bä-bjätt"

När jag stod i leksaksaffären sa jag "Ursäkta, men kan ni möjligen hjälpa mig att räkna ut vad i helskotta det där bä-bjätt som han önskar sig är för något. De fattade precis!

Idag har jag haft min första nuärdetsåjobbigtattjagbörjargråtastund sedan jag började med (den där satans) matten. Jag hann till sidan 58.

Alltså, det är SÅ jobbigt att kännna att allt bara snörper ihop sig i bröstet och halsen och tårarna väller upp utan att man vill det och man får kämpa allt man kan att bara hålla ihop sin vuxna person så pass att man inte verkligen bryter ihop. Andra stadier av sammanbrottet är att man vill slå till någon.

Jättemoget och sansat. Man känner sig verkligen vuxen och som rätt person att hjälpa sin somn att ta sig samman och kämpa på med motiga saker. Man känner sig också verkligen som någon som har något att komma med här i livet.

Usch!

Det måste ju vara någon slags flashback av jobbiga erfarenheter-för jag KAN bara inte vara en så patetisk person att jag inte klarar av lite motstånd utan att gråten kommer farandes. Isåfall måste jag ju skämmas.

JAG KOM PÅ HUR MAN SKULLE TÄNKA!!!!!

JIHA!

Flamman, ja KLART du har sagt vad du ska! Det är ju uppenbart att du har precis samma resonemang om värdegrund, respekt osv. Och du står upp för dina barns bästa-Det gör du ju jämt! Jag bara peppar och backar upp härifrån som stöd så du känner att du har mig i ryggen-man kan behöva det ibland när man ska stå på sig eller våga vädra ut unkna saker.
Som jag gjorde då, för flera år sedan, var förövrigt bra just då-för det funkade och jag hade rätt dialog med rätt lärare. idag har han inte henne och är äldre, och saker som dyker upp måste kanske adresseras på ett annat sätt. Man får liksom ta var dag och sak i sänder utifrån vad det är som behövs och vad man pallar med själv också.

Hvidis, men jag vet inte vad jag ska skriva om jag ska försöka säga något klokt och modigt-det är ju i som tycker det är det när jag bara häver ur mig vad jag känner och tänker, utan större urskiljning.

Tack finaste Hvidis! Du ger mig något att sova på. Något som rör Det Viktiga, men givet med en hand som slätar ut bekymersrynkorna ur pannan för mer avslappnad vilsam sömn.

Jag ÄR så trött i min skalle så jag ska ta mig samman och hänga sista tvätten (för annars får sonen gå på kalas utan byxor imorgon, vilket jag tror han tycker vore sådär) och sedan stoppa om mig själv. Jag behöver vila mig efter ha stirrat monstret rakt i ögat.

Kram till alla trådisar-jag är glad att jag har er!

Godmorgon Ninnis!

Och tack för kramen igår-den behövdes.

Jag fick en av min goa son också, som ju är full av empati.
Min ohängde karl däremot, var för trög för att fatta själv att när folk känner sig sådär ska de bli kramade utan uppmaning. För de hjälper faktiskt, de där kramarna.

Strax ska vi iväg och ha föräldramatch, prisutdelning och seriesegerfika med fotbollskillarna. Jag är bara sisådär halvvaken än, så jag hoppas på kaffets magi genom kroppen.

Lanovia, apropå att kramar hjälper, så har du en rejäl här:

           #===== =====#
             KRAAAAAAAM

Idag börjar Vinterstudion med André Pops och alla roliga batajer som ska gå av stapeln därute i skidspåren (har någon någon snö någonstans förresten?).
Det innebär att striden om TV-apparaten har börjat i Casa Passion. Blompojken ska, i framtiden när vi skrapat ihop så vi kan köpa en större TV, få in den vi har nu i sitt rum. Då kan han ha den som spelskärm till sitt X-box och spela även om hans mamma vill se på skidor.