I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Absolut inte! Det är ett gäng föräldrar som själva spelat fotboll på hög nivå och den där matchen är inte hälften så mycket på skoj som det kan verka. Jag har ingen som helst dödslängtan, så jag tittar på spektaklet från samma håll som alltid-läktarplats med stark insats i hejjaklacken.

Föräldrarna vann förövrigt. En del mammor muttrade om att man borde fatta att pojkarna måste få vinna. Varför då undrar jag? De är snart 12 år. De har gått helt obesegrade genom hela serien och möter sällan något egentligt motstånd-det är väl jättenyttigt att få stångas lite och känna på hur tufft det också¨kan vara. Varför ska man försöka lura dem att tro att de är överlägsna även vuxna män? De går ju för den delen heller inte på den grejen.

Hehe, ja, vi kan ju säga så här: sommartid och på gräsplan, har de gamla tjockisarna inte mycket att säga till om längre-de små lirarna kutar helt enkelt ifrån dem. Med besked. En mycket påtaglig realitycheck för män som lever på minnen från fornstora dar.

Operation Adventsstädning är inför uppstart. Jag ska ta mig an BERGET av kläder som finns på olika ställen i hela huset och börja med att städa igenom alla garderober så jag får fram sådant som ska vara framme, och bort det som inte ska vara kvar/framme. Efter det blir det kanske lite lättare att se ytorna som man egentligen ska städa. ja, givetvis efter att haplockat och sorterat en miljard pinaler, pryttlar och mojänger, sådana som borde ha en egen plats men på något märkligt vis alltid befinner sig någon helt annanstans. Och alla papper. de viktiga och de som ska slängas i en salig blandning. Det är dagar av sortering bara där...Dit fram kommer jag nog inte, men kanske blir det någorliunda avröjt, så vi kan ta fram det som ska lysa så det blir tindrande fönster (om än oputsade, det får vi se) till rätt dag det här året.
Jag har poängterat att under rådande omständigheter finns inga ursäkter för att inte få det gjort.

Å andra sidan har vi just avslutat en lång och fruktansvärt påfrestande diskussion om löften, förtroendekapital och att kunna lita på någons ord. Särskilt den man lever med.
Detta grundra sig i att jag var lovad att få hjälp med vinterdäcken tills igår. för igår skulle jag köra ungarna 20,6 mil enkel väg, dvs över 40 mil totalt. jag är ganska spak inför att ha andras barn i bilen och ville verkligen veta att jag var rustad för eventuell halka. Svaret på min förfrågan har varit Ja! Men när jag skulle åka igår-i dimma och halt väglag-var inga däck bytta. *besviken*
Jag anser att jag fick åka både besviken och rädd  helt i onödan och att det är ett typiskt läge för ett "förlåt för att jag inte höll vad jag lovade". När reaktionen istället är att "då kanske jag skasluta ta på mig att köra om jag är så jäkla skräcksalgen" blir ju inte saken bättre. Alltså bli diskussionen lång och dubbel. Den innefattar därmed nämligen också faktorna tt det är en ännu större besvikelse när en som själv svikit ett löfte istället för att ta ansvaret för det, skyller ifrån sig och skuldbelägger någon annan.

Jag får nästan spelet av sådana där grejor, och nu är jag skittrött bara för det. Fast han har sagt förlåt nu. Men FAN vilken tid det tar att nå fram ibland. Och jag VET att det är tufft för honom med arbetslöshetn men jag tycker inte precis att det är någon promenad i parken själv, så jag tycker vi väl kan hjälpas åt att göra det så mysigt som möjligt. Och vara rädda om varandra. det är en bra ände att börja i att visa att man kan lita på varandra. Vem ska man annars lita på?

Bilkörningen blev förövrigt ett gräsligt minne. Vägen dit ick bar-det var inte så farligt halt och dimman lättade. Men hem! 20 mil mörkerkörning i fullständigt HÄLLregn. Det vräkte formligen ner och man såg ta mig tusan ingenting alls. Mötande lyktor på vad man hoppas är mötande vägbanan, röda baklyktor på bilen framför, som man hoppas är PÅ vägen.
Så mycket vatten på rutan att högsta fart på vinrutetorkarna inte förslår alls.
Så mycket vatten i luften av bilarna omkring och av fallande regn, att sikten är obefintlig och stundtals verkligen HELT borta.
Så mycket vatten på vägbanan att man stundtals känner bilen släppa greppet och man inser att man kör UPPE på vattnet.
Så trötta ögon att man sänker värmen i bilen för att vakna till. Så trötta armar och axlar att nacken skriker och ryggen bara vill gå av.

TACK Nådige Fader att Du hade barnen kär igår! Man kan precis lika gärna få läsa på nyheterna att "en tredjedels handbollslag omkom i svår olycka på väg hem från gårdagens match. Väglaget var mycket svårt och föräldern som körde tappde kontrollen över bilen. Alla fyra pojkarna, mellan 11 och 14 år omkom omedelbart. Kvinnan i 40-årsåldern har omfattande och livshotande skador"
Om det skulle hända, hoppas jag att jag själv skulle gå åt också, så man slapp försöka leva med skulden.

Men nu gick det bra. Och jag tycker inte jag är överdrivet orolig. Jag tycker jag medvetet försöker visa största möjliga omdöme inför något som faktiskt ÄR ett stort ansvar. Vilket borde kvalificera mig för ATT köra, snarare än att låta bli. Om man nu ska vara sån.

Men, nu ska jag ta itu med kläderna, annars sviker jag ju min egen överenskommelse.

Nä. Eller-det som katten envisas med att ständigt gnugga nosen mot så det är alldeles kladdigt, det tänker jag torka av. De andra tror jag inte nån märker mer än jag, så dem kan jag lämna tills vårsolen avslöjar sakernas tillstånd.

Men jag har städat både sambons och sonens garderober nu idag. Och en bit på min egen. Det är då tusan vad många gamla slamsor till sockar man har liggandes, udda och med hål och så vidare. Eller, sambon hade. Men nu har jag samlat ihop dem och fått tillåtelse att kasta dem. Kalsongerna med hål i grenen kastade jag utan att han hade något att säga till om. Och jo, han kunde ha gjort det själv, men jag behövde inventera sonens strumpor, och eftersom sambon böandar ihop allas saker, så hittar man både det ena och andra i hans garderob. så nu gick jag på skattjakt rejält och då kunde jag u lika gärna vika och sortera lite när jag ändå var där och rotade. Han blev först sur-för vad har jag i hans graderob att göra? Men sedan glad för "oj vad fint det blev!"

7 år Hvids-det är hälften av min och sambons tid-shit vad tiden går!

Nu ska jag para ihop lite av mina egna strumpor.
Man skulle haft lite godis under tiden...som motivation. Fast jag har gått upp alla ina kilon igen tror jag, det känns så på byxorna, fast vågen är trasig. Så jag borde verklgien inte äta godis. Men, som vanligt på vintern så skiter jag i det.

Godmorgon alla trådkvinnor med mod i barm och trots i blick!
Jo, för nog krävs det lite extra mod för att ens orka vakna och en ansenlig skopa trots för att ge sig ut i mörkret nuförtiden?
Det måste vara en ren överlevnadsinstinkt som gör att vi firar adventstiden så som vi gör-snart tänds ljusen!

Så, mot staden och matematikbokens utmanigar. Nu ska vi se om jag minns något av det jag hittills gjort i kapitlet.
Ajöken!

*kramar lanovia extra hårt*

Syrinx! jag satt i bilen idag på väg hem och tänkte på att det var länge sedan jag såg dig, och på att du kanske har Full Tupp nu såhär i adventstider, med konserter och så menar jag. Och så undrade jag vart du kan ha köpt sådana där mysiga mammaelucker som du pratade om förut. Jag tyckr det känns som jag behöver ALLA mysfaktorer som finns just nu. Idag har regnovädret legat så svart över oss här, att det aldrig blev ljust öht. En möööööörk dag!
Men jag klarade att både räkna, köra fast, tänka till, räkna om och räkna rätt flera gånger inann jag åkte hem. det är minsann inte så illa.

Och härhemma körde jag ner familjen i källaren och hällde ut ALL tvätt på golvet och tvingade dem att sortera allt i högar och motivera varför de valde just den högen och hur de tänkte.
Jag vägrar nämligen leva återstoden av livet i ett hus där bara jag kan hantera våra kläder utan att förstöra dem. Kläder är för dyr del av tillvaron för att vi ska ha råd att fördärva dem medelst tvättning. Blompojken var skitarg.
Strax ska jag mangla lite dukar, men än är det låååååångt kvar till att ordningen i huset är färdigställd. GUD vad med grejor vi har överallt!

MEN SYRINX!!!!

Herregud vilken omtumlande upplevelse och vilken PISS-höst du har haft och vilken TUR att dina föräldrar skickade iväg dig och att du lydde och att det inte var något så vidrigt som leukemi, men vad BRA att de fortsätter kolla allt! Hjälp vad läskigt när de var sådär angelägna om att du skulle åka in genast!

Tack för att du tog dig tid att berätta-jag vill VERKLIGEN få höra hur allt utvecklar sig-man blir ju helt orolig för dig ju!
Gu vad jag skriker, men jag blir lite ifrån mig här!

Mycket har jag fått i min brevlåda, men inte snusk-än så länge.

Du mailar supporten:  

support@brollopstorget.se  och påtalar problemet.