I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Lite rykande adventskaffe och ett litet ljus till tråden idag!

                 

Snö. Precis som beställt första advent. Stora, fluffiga flingor som bäddar gnistrande vitt över allt brungrönt kladd, så världen ser ut som en sagobok. Precis som det ska vara.
Det blev genast lite ljusare. Barnen leker medsamma gladare lekar, och alla stjärnor i fönstren ser extra vintrigt adventigt juliga ut.

Nu ska jag bara fixa fram fågelmat, för det blev lite bistrare tider för småpippina i en hast.

Ibland lyckas jag helt utan att mena det reta gallfeber på någon här på BT...

www.brollopstorget.se/Forum-7-101/m4250377.html

Jag är kanske bakom flötet, men jag fattarinte riktigt vad det är personen har svårt att läsa.

Ni behöver inte gå in och försvara mig på något sätt, vill ni skriva, så gör det i diskussionen i sig-det ser pinsamt ut med någon slags privat hejjaklack tycker jag, men jag tycker själva händelseutvecklingen i tråden i sig var...intressant. Jag hade kunnat fungera som bostad åt någon av Klockarbols undulater, sådan fågelholk har jag suttit som, medan jag följt ilskans acceleration. Jättearg stormtjej!

Annars har klass2-varningen nått hit nu. Det var Guds försyn att den stannade söderut precis så att vi hann få hem barnen från Karlskrona efter gårdages handboll. Jag var verkligen orolig att det skulle hinna ikapp dem. 40 cm snö lokalt har de varnat för, med kraftiga vindar och sk "snökanoner".

Passar bra med lussekattsrecept Hvidis-jag tänkte köra ett bak imorgon.

Fåglarna kommer att äta mig ur huset! Jäklar vad de pickar i sig jordnötterna, havrekärven, solrosfröna, hampafröna och talgbollarna! Och brödet. Jag begriper inte hur jag ska ha råd att fylla på så ofta, för nu har jag fyllt hela jordnötsautomaten varannan dag och idag satt en hackspett och spettade i sig typ halva talgbollen medan blåmesarna lite förnärmat tittade på. Jag har en miljon småfåglar i trädgården-de harmåste ha startat en FB-grupp och typ bjudut alla sina femhundra vänner på partyt!

Ja. Det kan man säga.

Hej! Jo, visst har barn varit en stor anledning till våra samtal-och är väl fortfarande. Den här tråden har funnits i , vad blir det? fyra år? och många av oss har följts åt hela vägen. Det har varit barnlängtan, utredningar, graviditeter, missfall, glada besked, hemska besked, tårar av glädje och av djupaste sorg, skilsmässor, småbarnsår, jobb, utbildning, brist på jobb etc etc. Kort sagt har det som började i en ände, vidareutvecklats till vänskap och dagliga samtal om precis allt mellan lussekatter och midsommarfirande och kantarellmackor. Vi är ett gäng goda vänner-och det ryms fler glada tjejer om man vill. Var bara beredd på att det kan behövas lite tid att lära känna oss och känna sig helt hemma-det är inte helt lätt alltid att få grepp om allt folk i en sådan här tråd. Men välkommen att hänga med oss om du vill.

Tack för ett leende Hvidis. Efter att ha läst trådstartarens kommentar till mig i tråden jag länkade till, så känner jag annars att det går att hålla sig för skratt. Vilket jävla sätt att gå på folk på! Ynkligt!

Eller, är jag helt bakom flötet och inte ser vad jag själv ställer till med?

Klass 2-varningen ligger kvar över hela länet och det blåser mycket. det har formligen vräkt ner snö i kopiösa mängder inatt, men just nu är det ganska lugnt. Fast det kommer i stötar liksom, särskilt de där kanonerna de pratar om. Jag räknar hemma idag-jag vägrar ge mig ut när de larmar såpass som klass 2.
Sålunda blir det heller ingen handbollsträning ikväll. Lika bra det, för blompojken är snorig och jag har ont i halsen. vi har det nog bäst framför hanbollen på TV ikväll. Med varm choklad-med rom till mamma och utan rom till blompojken.

Flamman, i princip kan du ju smälta choklad i vattenbad och så blanda i precis vad du nu gillar i smeten, breda ut den på smörpapper och låta stelna och bryta bitar. Eller klutta ut i små klickar redan från början, så det blir som små kakor. Här är ett exempel på den sortens "smält, blanda, bred ut". http://www.recept.nu/leila-lindholm/efterratter-och-godis/agg-och-mejeri/leilas-rocky-road/

Är det mycket choklad i förhållande till övrigt, så är det ju lättare att hälla i knäckformar, där du redan lagt i nötterna (eller vad det nu är). Då rekommenderar jag ischoklad. Det är plättlätt.http://www.recepten.se/recept/ischoklad.html Släng i hackade nötter, russin eller vad du nu gillar i formen inann du häller på smeten ifall du inte vill ha ren choklad.

Annars är tryfflar faktiskt inte svårt heller. Grädde, choklad och vad smak man vill ha, smälta, låta stelna och sedan rulla små bollar, eller fördela i formar.
http://matforum.se/index.php?topic=982.0

Annars kan du kavla ut mandelmassa, lägga en korv av nougat på den och rulla ihop som en rulltårta. Skär små bitar och rulla dem lätt till bollar och doppa i smält choklad-vips, egna Motzartkulor!

Maxmamma, tråden är inte skapad för att vara en plats att allmänt dela sin glädje och sorg-det skulle bli en ganska konstig tråd tror jag.
Det har med tiden vuxit fram en vänskap mellan gänget som finns här i tråden och genom den tidens gång och den vänskapen, så har vi hunnit dela både glädje och sorg-inte i första hand sådant vi redan erfarit i livet, utan mer sådant som hänt under tiden vi följts åt, om du förstår hur jag menar.
 
Under årens gång har det tillkommit en eller annan person som hakat på i vårt vardagsprat, ofta har det börjat som att man gjort vad vi brukar kalla "smygläst" ett tag. Dvs, man har följt med i tråden utan att skriva. När man då väl ger sig till känna, brukar man ofta hunnit få lite koll på vad det är för slags tråd och vad stämningen och gemenskapen är av för slag.
Jag tror att om du läser här ett tag, så kommer du att märka om du ens är intresserad själv av att vara här-vi kanske är världens tråkmånsar!

Visar det sig att du tycker det vore kul att lära känna oss bättre, så är du såklart välkommen att presentera dig och haka på. Jag förvarnade Boringbrick om att det kan ta tid att känna sig hemma i sådana här långkörartrådar, eftersom folk pratat på daglig basis i flera år, och är välbekanta med varandra och varandras liv-många av oss umgås privat osv. Det är absolut inte så att vi stänger dörren för någon-men av naturliga skäl bli man en ganska tight grupp småningom, och då kanske en ny inte känner sig välkommen, utan att det är meningen.