I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Hej Fru sy!

Åh, just det här är det jag är så rädd ska bli döden för tråden-att alla fått full tupp med allt de gör och alla barn och så hinner vi inte ses här mer.  Eller behovet kanske minskar med att barnen väl kommit till. Fast, med eller utan barn vill jag gärna ha kvar er-och då är det ju ändå lättast om tråden finns kvar och är aktiv.

Jag påminner alla igen-man måste INTE skriva något välgenomtänkt, be en massa om ursäkt, förklara sig eller tro att man måste kommentera eller läsa ikapp! Man bara finns och skriver något här och nu typ. Det vill jag!

Och så vill jag veta hur livet är därhemma med EA -är det som du trodde att bli mamma eller hur skulle du beskriva det? Jag har väntat RÄTT länge på att få höra dina känslor runt detta! och med Ninnis-funkar allt som det ska med den lille lille lillebrorsan? och hur det går för Leksi?
Och Ingis-vad gör du?

Flamman-välkommen hem musikern! och jäklar i min låda-nu blir det tänka om och göra rätt, för livhankens skull! Fatta vad pigg och rask han ska bli!
Min mammas sambo gick ner 23 kilo nästan bara av att träffa henne och börja följa hennes mat- och promenadvanor! Han har halverat sina diabetesmediciner!

Hejja alla som fått vikten åt det håll de vill också! Själv har jag helt kommit av mig å den punkten-detta med yrseln och alla tankar runt hypofysen tog lite energi märker jag. Igår läste jag om hypofys och hamnade på tumörer. Det var dumt.

Lanovia-OOOOOOOO vad underbart att ni får komma iväg på resa! DET var ni värda!

Det snöar så in i bängen här. Vi har varit i stan och uträttat födelsedagsärenden, köpt semlor och lämnat div papper på AF/FK. Man ser knappt vägen för all snörök och det är verkligen halt därute. Vi ska köra upp till Västerås på fredag och hälsa på sväronen och lite kompisar. Hoppas det här ovädret går över till dess.

Blompojken och jag har under veckan som gått arbetat hårt och länge med ett specialarbete i SO. Eftesom han var hemma med öronvärk fick han ju jobba hemifrån. Jag hade en del synpunkter på det han ditintills åstadkommit och det blev ett herrans liv första dagen, med tårar och utbrott och kalabalik. Men, inann vi var i mål hade han faktiskt förstått vart jag ville komma. Arbetet i sig är mindre viktigt, men resan att lära sig lite om att kunna:

-samla information
-plocka ut det viktiga
-formulera egna meningar
-få ner dem på papper
-disponera text och bilder så det blir lättläst och snyggt

ser jag som en grundläggande förutsättning för att alls kunna tillgodogöra sig undervisningen framöver och kan man inte det idagens skolsystem, så kan man inte få några vettiga betyg.

Det har varit en fröjd att höra hur han bit för bit greppat det hela, att lyssna på hans funderingar, slutsatser och hur han tänkt när han valt vad han vill skriva! Och när han sista kvällen satt med sin skrivbok och sa "kolla här mamma, när man öppnar *öppnar* det är skitsnyggt! Som en bok nästan! och jag är stolt över mig själv. det här är ett BRA arbete och jag ska redovisa och läsa lite roligt, inte bara bla bla bla som alla gör" då kände jag att det helt klart var värt mödan att ta bråket och striden-för jag nådde dit jag ville. Och jag inser än en gång vilken TID det går åt att verkligen kunna vara där och hjälpa till i den processen tills de blir mer självständiga. Än en gång försöker jag se fördelar med att jag inte är iväg och jobbar just nu. EN fördel iallafall...

Ja, för det heter ju bröllopstorget - då kan det väl inte var fel att göra upp lite planer å sina barns vägnar? Det måste väl vara det torget är till för?

Fru Bygg-usch vad slitsamt med all den sömnbristen!   Det är verkligen utmattande i vissa perioder att rodda runt allt.
I veckan har vi fått hem desperata lappar av skolans personal där de vädjar att inte skicka tillbaka barn som spytt förrän efter 48 timmar-de MÅSTE få stopp på kräksjukan och influensan, det håller på att knäcka personalen totalt.

Jag har ingen aning om hur man egentligen gör ett eget forum enligt modellen de gjorde med Tivoli-tråden???
Jag var ju en av dem som inte ville det, för att jag trodde att det nu och då behöver tillkomma någon för att hålla aktiviteten uppe och jag tyckte det var bra som det var, inte minst för att jag såg det som ganska lagom med en viss anonymitet trots allt-men många där kände sig ju väldigt begränsade i vad de ville dela just pga mängden möjliga läsare och det förstår jag. Samtidigt var det vissa asom inte ville släppa sin anonymitet, och då tyckte jag det var synd att flytta, för då skulle vi tappa folk. Hur vi än gjorde fick vi inte alla med på samma tåg liksom.

Fast vet inte hur det allmänt skulle bli lättare att skriva-logga in måste man ju ändå? Men jag vet ju heller inte hur det levt vidare och fungerar med den numera stängda tråden-EA, du hänger väl i båda, vad tycker du? Hur har det blivit där?

Nä, den tråden har vad jag förstår ett helt eget forum nu, startat enkom för just det umgänget. Inget med BT att göra öht. Tror det var en make till en av trådisarna som kunde göra en egen sida, om jag inte fatatt det helt fel. Sådant kan då inte jag iaf. Jag är glad att jag klarar att logga in, maila och bifoga bilder typ...

Baaaaaaaa!

När armarna envisas med att domna hela tiden och nacken är som ett vedträ går det så dåligt att sova. I kombo med all den fallna snön med påföljande ljud av snöplogande i byn en hel natt, blir det så dålig sömnkvalutta att man liksom får fel i huvudet bara av det. Att tillråga på allt veta att man HAR något fel i huvudet-bara inte vad, ger viss tankeverksamhet och det sker märkbart på dömplanet. Jag drömmer SÅ konstiga saker just nu och får veta allt möjligt omöjligt i mina drömmar.

Ja, så så här i snöyrande februari tycks vi all vara lagom trötta och sega-av varierande orsaker. Fantastiskt att de som håller på med vintersporter ska vara i sitt livs form precis nu, med VM och allt. Snacka om att gå emot naturlagarna!

September-bra sagt! Att det är en omöjlighet att sätta sig in i hur det faktiskt kommer att bli förrän man väl är i situationen tror jag de flesta skriver under på. Och det är antagligen en av de största livsförändringar man kan hamna i.
Det är en sak att vilja bli förälder och känna oro och sorg, ångest och längtan-och avundsjuka, som några exempel på känslor under resan. En annan är att hamna i verkligheten att faktiskt BLI förälder. Och inse att man inte nödvändigtvis känner sig så rosaskimrande tacksam och lycklig varenda minut-eller ens på det hela taget när allt är som jobbigast.

Jag önskar att vi åtminstone kunde underlätta våra egna dagliga liv genom att lägga skulden och onödiga borden åt sidan. Helt och hållet. Det tar en ingenstas. Man får inte mer gjort. Man mår inte bättre och man blir inte en trevligare mamma. Man har bara en olustig pickande känsla av att man skulle ha bordat känt något annat-eller gjort, tänkt, bla bla bla.

Listan över allt man tänkte att man borde får man själv ta ansvar för att göra rimlig och skulden får man be att dra åt helvete-där passar den bäst.
Passar inte verkligheten in på hur lanen var från början? Gör en ny plan! Kill your darlings so to speak. Skit i konsolerna, köp färdigmat-till både sig själv och ungen, köp en ny mysdress, vägra gå ut på flera dar och kolla på film medan man ammar. Onödig film som inte lär ut vare sig knipövningar eller föräldraskap...

Moahahahahhaaaa!

Jag tror förövrigt att de där telefonerna är en minst lika stor bov i trådtorftigheten som småbarnslivet i stort. Det är ju gott om mammor som skrivit mycket under åren i båda trådarna-det är inte hela sanningen att man inte har tiden. Just att inte ha tangentbordet gör nog att det lätt blir läsa och så "jag skriver något smart sen". Men så går ju livet i perioder också.

Men titta Syrinx! Å vad kul att höra att det rör på sig! Jag har tänkt på dig och hoppats att det är därför du inte synts till. HUR har det förresten gått med dina värden och tröttheten? Du var ju helt sänkt och allt var helt galet med blodvärdet väl? Är det bra nu?

Daa, helloooo!

Idag har sonen friluftsdag med pimpelfiske och jag har dagen till ära varit uppe och kokat varm choklad, fixat ciabattamacka med serranoskinka och som efterrätt kladdkakemuffins och chokladflarn-tack för det, vår lokala ICA-handlare, sa hon som inte orkade baka.
Ungen är förövrigt påbyltad nog för att klara en dag i fjällen tror jag-men det är ju skillnad på att sitta still vid ett hål i isen och att tex åka skidor, så jag tog i lite...