I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

HURRA och TACK Gode Gud och GRATTIS EA!!!

Välkommen lille lillebror-nu du, nu börjar det! Ditt Äventyr.

Men det har jag ju inte. Det enda jag motionerat senaste tiden är snöskottningsgym. Det konstaterades idag att jag nu inte längre har några hela byxor. jag gick ju ner-och kom i en mittemellanstorlek på brallor, på vägen mot rätt slutvikt. Sedan gick ajg upp igen och måste ta fram  samma gamla byxor som så här års förra vintern. Nu gick de sista sönder, så jag har bara hela men för trånga brallor. Skulle mao behöva kapa sisådär 4-5 kg bara sådär genast och vips, för att slippa klämma in tarmarna i på tok för trång bostad. Alltså är det u än mer nödvändigt att ta tag i förbränningen igen. Eller köpa nya byxor...

Vädret är återigen dåligt att köra bil i. Det ska vara mer oväder ända tills imorgonkväll. Jag behöver inte åka till skolan imorgon sa de redan idag.

Flamman, vad otroligt jobbigt med mamma!

Klockarbol-möss i badkaret? Den var ny! Men vad kul med bonusbarnet! Exet tänker jag försöka låta bli att tänka på...

Heloise, vad omvälvande med dagis! Någon annan som ska ha huvudansvar för din dotter utan dig...huuuu! Fast det blir nog jättebra, som det för det mesta brukar, bara mammor och barn får vänja sig, visst?

Daa, magsjuka suger! Bokstavligen musten ur en!

Själv känner jag att ekvationer, som jag skulle börja med idag, också suger litegrann must. Så nu ska jag fylla på med blomkålssoppa och ciabatabröd, så jag får must att orka allt annat med. Som att skotta tillexempel.

Jaaa, men jag kan ju inte hålla på och gå ner på våren och sedan upp samma igen på hösten. Ok, några kg upp på vintern kan jag leva med-och en rivstart varje vår, så är ju det nordiska livet allt som allt. Men det vore gött att hålla sig inom rätt viktspann. (dvs normalvikt för min egen målbilds del. Iofs har jag tagit mig ända från fetma ner till nääääästan normalgränsen de senaste två åren, men nu vill jag till normal och sedan en bit till, så jag har lite marginal upp till överviktsgränsen. Och helst kunna ha samma brallor året om...

Nu har jag btw just kommit in efter att ha varit över hos grannen. Hon har en crosstrainer som hon bredvilligt sagt att jag får gå på så mycket jag vill. det har jag gjort...

...noll gånger sedan hon sa det.
men nu har jag gptt 30 minuter, förbränt 279 kcl och tagit mig 6 km i sträcka. I mina nya piffiga ceriserosa och svarta träningskläder.

Så det så!

*dunkar in på pluskontot*

Jag måste sätta ett nytt konkret mål för året. Jag ska fundera ut det medan jag duschar...

...snart skriver jag det!

Typiskt.

Just när man ska gå och duscha efter sin fantastiska prestation, sitter såklart någon och bajsar just på den toan som duschen finns i.

Och såklart har den hemmavarande och eldningsansvarige inte eldat tillräckligt länge för att det ska finnas varmvatten.

*plump ggr 2 i protokollet*

Jaha!
Jamen då sitter jag väl här svettig och läskig då....

...och annars då gott folk? Bilen går bra?

Men förbaskelse!

Ställer tallriken med sallad åt sidan och äter en cyberkladdis-den kan ju omöjligt fastna.

Hehe. ja det ÄR sådana där vardagliga små motgångar man får ta när man är en familj.
Nu har jag iaf duschat och utöver det ätit middag, så jag är ren, mätt och därmed hyfsat belåten.

Åh vad BRAAAAAA att du går hem från jobbet nu Ninnis! DET behöver du  så du får ladda lite innan mini-mini, (eller var det micro, eller vad det nu är för arbetsnamn på den här lilla skrutten) kommer.

Åh Lappis!

Det är tur jag sitter ner, för jag är nu alldeles mjuk i knäna-och i hela resten av mig själv med för den delen.
TACK för att du tog dig tid att skutta in här-jag har tänkt SÅ mycket på er och er resa. Piggelin har visserligen uppdaterat mig något rent faltamässigt-dvs att det äntligen hänt, men alla era känslor och att få vara med och dela det här helt fantastiska, har jag ju missat.

Du får så innerligt gärna berätta precis HUR mycket som helst mera. Jag vill veta allt möjligt-hur det kändes att se honom irl första gången, hur allt egentligen gick till med möte och överlämnande och flygresa hem och allt.

Jag ser dig framför mig där du letar din mobiltelefon och alltihop. Gåshud. Tårar.
Alltså lappis, jag saknar faktiskt ord för att beskriva hur glad jag är för er skull,. Och jag menar verkligen att jag så gärna skulle vilja veta mer och veta hur du har det. Det är det som främst fått mig att känna att jag borde hängt med när tråden flyttade, så för mig är det pur glädje om du vill vara lite med oss här ibland.

Jag undrar ju förstås vad pojken heter, hur gammal han är, vad ni gör på dagarna, hur det funkar med föräldraledighet och sådant-jag hoppas man har lite extra dagar på något vis, det måste väl behövas massor av tid för att knyta an och så? och hur ni gör med språk, träffa folk och alla tusen andra saker som jag inte ens kommit på att tänka på .

berätta berätta berätta!

Och GRATTIS finaste kaninfamiljen!

Nu måste jag gråta en skvätt.