I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Mugglan, ja du...jag tog de första blodproverna 25/1 och plötsligt kom den faktorn in att "det kanske inte är depressionnsom är hela förklaringen till sömnlöshet, ångest och trötthet". Efter det har jag ju fått ta upprepade prover och nu är det väl ca 3 v som jag ätit den edecin som skulle sänka värdena men inte har gjrot det, utan de ligger oförändrade trots medicin, dvs de skulle stigit ännu mer utan.

Jag MÅR ju inte alls bra, utan kroppen "rusar" på en mängd sätt, jag darrar, mår illa, kan inte sova, blir jättevarm, blir skitarg frör småsaker, börjar gråta, är trött och känner mig som en osalig ande fast utan ork. Hade jag inte ätit den där medicinen alls vet jag inte hur pass mycket värre jag mått.

Hur kassa värdena var redan i december när jag mådde så jävla dåligt, det vet vi ju inte-om det "bara" var krisen i mitt liv för övrigt, eller om sköldkörteln var med och spökade redan då. Vad mer pestigt är, så vet vi faktiskt inte hur värdena var inför sista ivf:en heller, för mig veterligt så tog de bara de proverna vid den första. DET känns inte så kul, för kanske sket sig allt bara därför? Men det orkar jag inte ens tänka på, för då får jag nog tokspel på allvar.

Angående antidepp så känner jag lite delat, för man vill ju veta vad man har och få rätt behandling och nu känns det lite som att man tror att det med är sköldkörteln, och börjar där, vilket tar tid. Om det inte är bara det och jag behöver mediinering även för depression, så tar det ju ytterligare tid nu då innan vi vet det. Så mer väntan och tålamod, utan egna möjligheter att veta så mycket...

Mugglan, det som står under Thyreotoxicos och symtom i den här artikeln, stämmer väldigt väl in på mig.

http://thyroid.se/content.php?ArtID=6&CatID=3

Inte för att det är konstaterat att det är just den diagnosen , men just symtomen stämmer väldigt, väldigt väl. Hade just en stund där jag helt lugnt satt framför Tv´n för att kolla skidskyttestaffetten,. Då börjar det plötsligt "rusa" sådär inombords, som att man håller på att gå i bitar, Hjärtat slår i full fart, man darrar i hela kroppen och det känns som om man är i full färd med att hantera en krissituation av typen "spring för livet" eller "få ut mitt barn ur det brinnande huset". Hela insidan larmar eller hur jag ska förklara det. Det blir nästan panik, "hjälp mig någon!" typ, fast det naturligtvis inte finns något någon annan kan göra. Otroligt obehagligt och läskigt.

Men så fruktansvärt tragiskt! Och vilken chock att vara den som upptäcker en sådan här sak:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/dott-spadbarn-hittat-pa-perrong_5999787.svd

Olika på olika Klematis. Ta en bild med telefonen och visa på lokala handelsträdgården så vet de! Vissa ska beskäras på våren, andra på hösten, somliga knappt alls.

Hejom fejom!
Nu har jag vädrat och dammat, dammsugit och torkat alla ytor så kanske Piggelin som egentligen inte tål mina katter kan vara här några dagar utan att kolavippa. (Piggelin hör till andra tården ifall någon undrar)

Först ska jag till Kalmar imorgon och göra den där röntgen. *lite nervös, inte minst för att hitta dit med bilen*
SEDAN  blir det roligt, för då kommer Piggelin.
Och vi har nog inte tid att sitta här med er andra, för vi måste nog prata jättemycket irl.
Men då vet ni var ni har oss i veckan i varje fall.

Ha det fint alla, mitt i baciller och allt vad det är.

Jag är mycket glad att jag väntade till efter-och dessutom några dagar tills det värsta spända rättade till sig. Även om jag var hyfsat stressad i butiken då det var min första utflykt och bebben skrek medan jag provade.Nä. Man kan inte ana.
"Ska det VARA sådär?!" sa min sambo med uppspärrade ögon och lite rädd min när jag drog upp tröjan och sa "Titta!!!"*vinkar* Det har jag. Piggelin och hennes fina barn åkte igår, Oj så tomt det blev!
Idag har vi glott på skidor heeela dagen. Trots solskenet.
Och så har jag anmält oss till valpkurs framåt maj. Det blir roligt.Hellooooooo lilla bebisen! Nu får du komma fram. -Fritt fram!

EA, bamsekramar till dig min vän! Du vet allt jag lägger i dem. Det där det inte finns ord för.

Hej tjejer!

Här varé spännande dagar! Andbeyond? Inget mess än kan jag säga, och spänningen stiger ju som attatn här! Jag la just telefonen på laddning så inget ska råka missas...

EA, kramar fyllda med sinnesro och kraft att uthärda! Jag gräver förresten gärna upp halva din trädgård. Pratar ni om att skaffa hund? Eller var det i andra tråden jag såg det? *vimsar*

Ingis, straffsatserna för misshandel... BAH!

Flamman, håll ut håll ut!

Bruttan? Läget? Full Tupp?

Heloise, få gjort och få gjort...tja, att få skita i fred kan vara högt på prioritetslistan, och inte ens det hann man klart iband.
Eller så kan man bara råka bli sittandes och tomglo de där 20 minuterna som bebben slaggar in.
Eller så kan man ha en som sover tre timmar samma tid varje dag som ett urverk som min svägerska och sedan severa "ja JAG tycker vår gemensamma tid på kvällen är så viktig att jag stökar undan det dagliga på dagen innan han kommer hem" Well, med tre timmars oavbruten tid att arbeta ostört på, är det kanske inte ens så imponerande, kände väl kanske jag då...
Å andra sidan hade jag en depresson i hästväg och fick ju sätta ribban på vad som var en prestation och inte utifrån det. Kanske skulle jag ha helt andra förväntningar idag.
Å tredje sidan är jag rätt hemmanöjd och kan mycket väl gå hemma utan vidare mycket på listan och känna att det räcker. Jag blir istället gärna stressad då det ska hända för mycket. vilket både beror på hur jag själv är (särskilt dåförtiden med tanke på hur jag mådde), men också på barnet i fråga. Han sov INTE i bilen utan gallskrek och vi hade bilavstånd till precis allt.
Man måste känna sig själv och sitt barn. Det är helt och hållet det absolut enda viktiga!

Jaha, vad tänkte jag mer på då...

...ÄH! Jag vinkar till alla med och utan bebismagar, i brist på minne.

Alldeles strax ska jag dra till veterinären så Truls får sin sista vaccinationsspruta och de ska kolla hans öron också. Han kanske har öroninflammation. Det är visst väldigt vanligt på de "hängörade och långhåriga".

Sonen har studiedag och har stökat undan en massa läxor. Han har varit sjuk och hemma från skolan en hel massa dagar så det var lite att jobba ikapp. Nu leker han med bästisen och de ska för första gången cykla vägen hem till honom. Det är aningen nervöst, men de måste ju börja nån gång och vi tror från båda familjernas håll att de klarar det och sköter sig. Men bilisterna då? För några år sedan körde ett rattfyllo ihjäl en pojke just på den vägen...*panikkänslor*

Annars är det olika besök hos läkare, kurator, sjukgymnastik, hälsokoordinatorn (igår), försäkringskassans handläggare (torsdag), precis hela tien känns det som. Lite för dåligt med lugn och ro att faktiskt genomföra alla rutinändringar och strukturering jag vill och har som målsättning. men men, det blir väl bra.

Ea, jag skulle säga att det är normalt att ett citrus(/oliv)träd tappar en massa blad och blir lite ämligt under vintern. De vill ju stå ljust svalt och frosstfritt (+10-+15grader) och de skall vattnas sparsamt utan näring över vintermånaderna. Däremot kan man gärna duscha dem eftersom inomhusluften vanligtvis är för torr. Extrabelysning hjälper också.

Men nu är det ju en strålande idé att plantera om, börja vattna mera och även göda, samtidigt som du försiktigt vänjer trädet vid utevistelsen. det ska inte sättas ut mitt i solen direkt, utan börja i skugga och om det är hanterbart så flytta ut och in tills nattfrosten är över, annars vänta till dess med att ta ut det.

Citrusträd är tyvärr lättangripna av inkräktare som just sköldlöss, bladlöss mm. Det är därför bra att verkligen se till att trädet mår så bra det går, vilket ökar motståndskraften. Duscha, och gärna med såpvatten av och till. Sedan finns det små pinnar att sätta i jorden som verkar mot skadedjur. det kan man ha i förebyggande syfte. Speciell näring och jord för just citrus finns.
Här står lite att läsa:

http://www.tradgardsmastaren.com/?s=artiklar&m=1&title=Citrus&iArtiklar_id=5

Här hittade jag en bok särskilt om citrus. (Har inte läst den, och inte har jag något citrusträd själv heller, det här är butikskunskaper... )

http://www.odla.nu/artiklar/bokrecensioner/bokrecensioner-ovrigt/citrus-i-kruka

Fru Sy; den här tjejen verkar ju baka som en galning:
http://veganvintage.wordpress.com/min-kakbok/
och allt är utan ägg eftersom hon är vegan. Man kan visst maila henne för recept, och hon ska försöka få sin kakbok utgiven. det vore ju något för en äggalergiker att ha i hyllan...