Inlägg från: passionsblomman |Visa alla inlägg
  • passionsblomman

    I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

    EA, du, det förstår jag verkligen att ni gjort. Legat lågt inför starten alltså.Det ÄR så sabla jobbigt hela igångdragandet och allt man måste ladda upp mentalt. Skönt på sätt och vis att jag inte är helt lost, jag försöker ju ha LITE koll på er alla trots allt.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman
    andbeyond skrev 2011-03-10 11:25:54 följande:
    VARNING!

    Snart kommer ett jättelångt inlägg.. Beware!
    Aaaaaaaaaaaaaaaaa!!! Skynda!
    *biter på naglarna*
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Anndbeyond, vilken dag var det bf nu igen? Det har du passerat va?


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman
    andbeyond skrev 2011-03-10 11:29:40 följande:
    Blommis: You will know när det är dags. Så får du vidarebefodra
    Lita på det! Haha!  Jag lovar! Gu vad spännande och roligt det är! Jag kan verkligen se dig framför mig där i lägenheten med lilla pyret. Snart snart...
    Men bf imorgon alltså, hm, -nej Truls, inte slicka på tangentbordet!- och så är du förstföderska...nä då tänker jag vara så hemsk och jobbig att jag gissar på den17. Dels för att så många dagar mer gick jag, och dels för attjag själv födde den 17 (fast februari)
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Ingis, det är ATT äta och äta vettigt-dvs inte kaffe fram till kl 14 och sedan mackor eller så, fika och sedan middag där man "glömmer" grönsakerna.

    Egentligen är det faktiskt själva inköpen som kröver större engagemang-inte minst av sambon de gånger han handlar-det är svårt att äta grönsaker som inte finns hemma.

    Jag vill inte gärna utesluta något alls ur min kost, utan faktiskt handlar det mest för mig att läga till. Äter jag rätt antal mål mat och halva tallriken grönsaker så hålls blodsockret (sockersuget) på en bra och hanterbar nivå, och jag ORKAR inte sätta i mig för mycket av ris, pasta, potatis etc. men jag tänker inte ta bort dem. Inte minst för att jag tycker det blir lite snett inför mitt barn om mamma har en massa föbjudna saker hon inte får äta.

    Jag har allmänt haft några svåra veckor, då allt spretar och jag inte riktigt klarar (eller alls) min amål med vare sig promenaderna, bollrörelserna eller matvanorna. Men jag gör så gott jag kan och försöker låta bli att räkna misslyckanden.

    Det här med viktnedgången känns just nu ganska dubbelt, för mina skenande sköldkörtelvärden kan mycket väl innebära viktras-och då är det ju inte för att jag är så himla duktig, utan för att kroppen går på högvarv. Å andra sidan har jag massor att "ta av" så just den saken gör ju inte så mycket. Å tredje sidan så kan man tappa massor av muskelmassa av detta och et är ju inte DET jag vill.
    Nu har det gått 8 veckor sedan jag började kolla vad jag väger. Jag har gått ner 8 kg.

    försöker äta tillräckligt ofta. Faktiskt har jag köpt hem Nutrilett, helt av bekvämlighets och nödfallsskäl. Det är ju nämligen en näringslösning som per påse täcker en måltid. Det passar mig bra på dagarna och nu i min sköratid, då jag inte räcker till för mycket mer än den dagliga middagsplanerningen. Jag dricker gärna mina mål och gillar smoothies, juicerna, välling och sådant. Jag tar gärna en banan osv.
    Jag orkar faktiskt inte bry mig om att det fulaste som finns just nu i matvärlden är kolhydrater. Jag inser att det är bra att känna till de fakta som finns runt att det finns snabba kolhydrater och att det omvandlas till socker, men jag  tror väldigt mycket på en balanserad tallrik och någon slags måttlighet på allt.

    Somsagt, mitt största problem är att jag har en stark tendens att inte äta och då blir det ju svältsignaler OCH när man då väl äter något som dessutom inte lals är det kroppen behöver, så blir det ju helt kejko.

    Jag tror det är s oerhört viktigt att varje individ går till bottenmed vad det är man vill uppnå och varför och då behöver man hitta kärnan i problemet först. Det är samma med min träning. Jag ska helt och hållet strunta i allt som handlar om mxeffekter, maxpuls, intervaller, vad som "ger mest effekt" vilket som är mest effektivt och allt annat som lätt tippar över och blir NY stress, nya fallgropar och som inte har ett dugg med balans i mitt eget liv att göra.

    Man har så vitt skilda erfarenheter, behov och förutsättningar.
    Jag har min resa som jag redan gjort och den jag ska göra framåt. Där finns behov av en plan som är maximal för MIG, inte utifrån hur man snabbast går ner i vikt eller vilken träningsform som räntar mest.  För MIG är MIN plan det maximala och bästa. Dvs det vore inte bättre om jag istället "drog på lite mer".

    Det kan kännas lite knäckande att man måste börja så på bas-nivå, det här med Basal kroppskännedom, som ju handlar om att få riktig kontakt med kroppen, andningen osv. Att verkligen identfiera saker som skillnaden mellan spänning-avslappning.
    Samtidigt så är jag övertygad om att flertalet rätt stressade "nutidsmänniskor"-även de som har lång erfarenhet av träning-säkert skulle ha nytta av samma slags övning och kontaktsökande med sin egen kropp.

    Så, jag ska helt enkelt (skitsvårt) se till att ha tålamod med processen. och verkligen försöka omfamna min egen plan som en rätt och bra sådan och vara där jag är just nu. Längre fram kanske jag lyfter skrot och intervalltränar, vad vet man, men det vore helt galet att hålla på med just nu....

    ja, där skrev man en kilometer igen.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Obs, jag hoppas det framgår att jag inte alls på något vis är emot någons vare sig matupplägg eller träningsdito. Man har som sagt olika plan, mål och förutsättningar.
    Det är en himmelsvid skillnad på att ha en historia som idrottande och träningsintensiv vardag, mot om man kanske brottas med att kroppen snarare alltid varit ens fiende och något man har ångest inför. Vägen till harmoni och hälsa ser då helt olika ut.

    Om jag enbart ville gå ner i vikt och allt annat i min tillvaro vore på topp-eller åtminstone i balans-så skulle jag kanske mer kika på snabbaste vägen. Eller om jag stod inför en operation där det alltså vore bråttom. Eller om det "bara är några trivselkilon som snabbt ska kapas" Eller om man vet om att man verkligen är en "kolhydratjunkie" och behöver förändra sina energikällor.


    Nu ska jag försöka hitta balans och bra rutioner på LÅNG sikt och i HELA min värld. Då passar stränga dieter dåligt in och överdrivna planer på träning skulle bara ge motsatt effekt. Sedan vet jag mycket väl att snabba kickar som socker är en fälla för mig, men det motar jag ju genom att äta regelbundet.
    Om jag sedan äter en semla på en onsdag så tänker jag INTE ha ångset över det. Det är inte veckodagen som är vikitg, utan helheten. Semlan ska inte vara min lunch och jag behöver bara en.

    Jag söker i sådant jag förut-som frisk och glad-tyckt om att göra, som promenaderna och väljer att också försiktigt pröva sådant som låter bra i mina öron. Som vattengympan och Basala Kroppskännedomen

    En kilometer till...

    Fast nu ska jag snart till doktorn för "halvleksutvärdering" så nu får ni det lugnt från mig en stund. Jag kommer nog hem med nyuthämtade antidepprisiva, om läkaren får som hon vill.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Ingis, jamen precis!

    När det gäller det här med grönsaker, så läste jag en mycket intressant artikel i en tidning på vårdcentralen. Den handlade om enzymer och hur otroligt viktiga de är för kroppen. Man dödar dem om man värmer upp grönsakerna och det hade en stor inverkan på allt möjligt som kolestorolvärden och matsmältning, så jag fick verkligen input UTÖVER allt detta med vd som förbränne roch inte. Vi kan helt enkelt inte ta upp det vi behöver för att vi ska fungera utan enzymerna. Det kunde påverka allt från vikt till trötthet osv.
    Och citatet "ett rostat solrosfrö kan inte gro" satte sig hos mig.

    Det är så mycket mer med att äta och må bra än vad man väger!!!
    Så tanken om att josa fick mycket stöd där OCH att man inte kokar/ungnsrostar allt hela tiden, uatn petar i sig så mycket råa grönsaker och frukte man ids.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Hvidis! Men fy vad jobbigt att höra en sådan sak! Då får vi innerligt hoppas att det är som hon säger att det växer bort!

    Hundmänniska? Det är jag inte. Kattmänniska? Kanske inte det heller, jag är nog mer bokmal och godisgris, latmask och nattuggla. Djuren som bor här med mig får helt enkelt ta mig som den blandras jag är. Och det fina med dem är att det GÖR de.

    Idag har jag köpt schampoo och balsam till den vita lilla tussen. Det var svindyrt, men ska blandas 1-16, så flaskorna lär räcka typ hela resten av hans vita lilla lurviga liv.

    Förresten så fick jag inte alls antidepressiva idag. Läkaren har ändrat sig för nu har de senaste provsvaren kommit och jag har trots medicinering högre värden än någonsin-det är verkligen ett skenande tåg. Så dosen ska dubbleras och hon tror nu mer på att det är sköldkörteln och inte så mycket depression.
    Jaha. Ja men då tar jag väl dubbel dos tabletter då och så ser vi hur det går.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman
    Hvidbrud skrev 2011-03-10 21:11:45 följande:
    Blommis: skenande sköldbroskkörtel låter inte hajbarberiba heller! Men skönt att du inte behöver knota antidepp nu när du inte helst vill det. Det känns som om att du är i bra händer för att räta upp på den, tackochlov! Men något ligger och maler i mitt medvetande om skenande tyroid... (nu önskar jag att jag hade din förmåga att kopla medvetandet till tungan och således kunna få ut det jag har innom mig!...)
    Ja vännen? Vad var det du tänkte på?
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
Svar på tråden I vått&torrt när midvinternattens köld är hård