I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Beklagar Fru E. Fruktansvärt! *Kram*

Fru E
Jag önskar att det inte fick vara så orättvist!! Kram

Åh nej fru E! 
Många, många många kramar, så hemskt jobbigt.
Det finns inga ord som räcker nu heller...

Ny uppdatering med tårarna rinnande

Proverna visar på en avstannad graviditet och inget x, nya prover och undersökning på fredag för att se att det sjunker. Vet inte hur länge vi fick vara gravida eller varför det gick fel.......så var det med tredje gången gillt. Ska sluta ta alla piller och vänta på att det ska komma ut.
Att veta att vi fått ett + hjälper inte så mycket nu när det tog 3 försök och inte ville stanna

Någon som vill köpa oanvända mammabyxor

Fru E, vännen! Det är så orättvist att det finns inga ord. Men visst är det bättre (känns som fel ordval, men du förstår nog vad jag menar) än att det var X? Det hade väl tagit betydligt längre tid och riskerat mer skada?

Åh vad jag önskar att ni hade sluppit detta.

Jag hade gärna köpt dina mammabyxor, men jag är övertygad om att du kommer att få användning för dem förr eller senare (hoppas på förr). Dessutom är du litet mer petit än vad jag är

*kramar hårt* 

Fru E, det finns inga ord som räcker...många kramar!

Fy fan för tredje gången gillt och all jävla skit med de här förbannade försöken!
Jag är så ledsen att du behövde bli lika ledsen som jag är. Det räckte gott och väl med att mitt hopp tog slut. Jag skulle vilja ge dig en kram på riktigt. Sedan kunde vi ställa oss vid vår ladvägg och kasta sönder allt uddaporslinet som jag har kvar i en låda.
Mitt i det satans hällregnet i fucking kolsvarta pissnovember. Just den här november går till historien som den i särklass sämsta i min livshistoria-och jag antar helt krasst att du håller med mig.

Fru E, jag är så ledsen för er skull!
Håller med Blomman i inlägget här ovan, det måste vara den pissigaste november som funnits!
Kramar om i massor!!

Blomman, kramar om dig i massor med, och hoppas att det finns några sekunder per dag som det är lite lättare att andas...
Hur är det med sambon och Blompojken?

Lämnar in lite uddaporslin till så du kan krossa vid behov!

Kram kram kram kram kram kram kram

Passande nog så regnar det så in i helvetes mycket här att vattnet rinner in i strida strömmar i vår källare. Det är liksom så mycket mer samstämmigt med hur jag mår, att stå i gummistövlar i en kall källare och skyffla vatten, än att göra adventsfint i ett hus köpt för att bli flera och göra barnrum, skötrum och lekrum i.

Ett hus som nu känns lika löjligt stort som jag själv känner mig patetiskt, pinsam och desperat med min hopplösa längtan.

Av alla känslor jag visste att jag skulle känna vid den här punkten, så trodde jag inte att skam skulle vara en av de starkaste. men det är det. Jag skäms över min sorgliga ursäkt till liv. Min oduglighet att göra något som helst vettigt av det och min oförmåga att bara vara nöjd, glad och tacksam över det jag har.

Jag kan riktigt höra världen skratta åt mig och skaka på huvudena "vilken tragisk gammal fet och karaktärslös stackare till människa. Ta dig i kragen, gilla läget och skaffa dig ett jobb. Bit i hop och ta dig samman för helvete. En fot i kläm eller två har ingen dött av. Fokusera på väsentligheterna och sluta önska dig det du för länge sedan borde fattat inte var ditt att få."

Jag hör dem och tänker att de väl har rätt. Och så skäms jag.
Över min egen röst som kvider "jag vill inte jag vill inte jag vill inte". Som en ynklig barnunge. I hemlighet när ingen ser. I källaren bland allt vatten.

Och jag skäms att jag knappt svarat på era meddelanden och hållit mig undan. Och nu skäms jag över att jag just nu skriver, för nu är det mitt i EA´s sorg. Då borde min stå åt sidan.
Jag som hade bestämt att jag skulle ta en paus härifrån och låta er andra ha tillvaron fri från mina svarta tankar.

Skam gör ganska ont har jag märkt.