I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Blommis: skam är det sista du ska behöva känna. Ni hade en innerlig längtan och ni försökte verkligen. Ingen ska ta ifrån er det eller få er att känna er dåliga för det.

Det har skrivits så bra inlägg till dig och jag kan bara hålla med.

*kramar om*

Blir så ledsen när jag läser om hur ni mår Fru E och Blomman, känns så orättvist att ni ska behöva gå igenom det! Ni andra tjejer har skrivit så bra här ovan så jag vet inte vad mer jag kan skriva. Jag tänker massa på er!

Blommis inget skulle göra mig ledsnare än att du gjorde paus härifrån. Du behövs här, glad som ledsen, precis som du är.

Önskar jag kunde sudda bort dina skamkänslor men så funkar det tyvärr inte. Tycker dock inte du har något att känna skam för. Du har ju bara levt och försökt få ditt liv så som du velat ha det istället för att sitta med armarna i kors. Det tycker jag är stort och starkt.
Sitter någon och pratar skit om dig så vet det heller inget om de val du gjort och varför du gjort dem.
Du är bra!!!!
Önskar så jag kunde trolla och ställa allt tillrätta för både dig och Fru E.

Och Blommis både du och Fru E får plats här med era sorger.

Fru E stora stora kramen. Finns inte ord.
Men vad betyder x?

(Men jag säger som Ninnis behåll gravidbyxorna, så kan vi andra fortsätta hoppas att det någon gång kommer funka för er medans ni är nere på botten just nu.)

Hmm maken är ute o går med vagn och hund och jag skall snabbstäda innan kvällens besök. Någon som märker något fel???

Lämnar er snabbt och springer ner till dammsugaren. Skall suga bort lite orättvisa ur denna värld.

Mitt problem är inte i närheten av vad ni går igenom men jag måste ändå fråga om råd. Har pratat med min bm idag ang hur jag skall jobba, det blir iaf inte heltid nästa vecka men frågan är om jag skall jobba alls eller vara hemma på heltid igen. Kändes som jag själv får bestämma utifrån hur jag mår då såklart. Ska träffa läkaren imorgon em.

Det har inte alls funkat på jobbet, mår extremt illa där. När jag sen kommer hem och får vila och ta det lugnt mår jag mkt bättre. Men frågan är om jag inte kommer bli tokig av att ligga hemma igen. Känns som man inte får gå utanför dörren när man är sjukskriven och det är ju så trist... inte får man väl heller hålla på och göra julfint hemma, för om jag fixar det borde jag väl kunna jobba...?!? Eftersom jag fixar att vara igång lite hemma blir jag så besviken när det inte funkar alls på jobbet, fattar inte varför jag mår så mkt sämre på jobbet?!?

smyger ut igen..

Tack för att du smög in Tror faktiskt att jag ska vara hemma på heltid lite igen, just nu är inget annat viktigare än att jag och lillkillen i magen mår bra. Jag ska prata med läkaren imorgon så får jag se vad hon säger. Sist jag var där pratade hon om nga starkare tabletter man kunde ta till i värsta fall (som inte var testade så mkt) men enligt henne ville man inte ge dem om man mådde bättre av att vila. Och det gör jag ju, känns som hela min kropp bara skriker "ligg i soffan, och ta det lugnt". Borde kanske lyssna på den. Men som sagt får se vad som sägs imorgon.

Kram alla goa tjejer 

Fru Sy: stanna hemma och skit i jobbet rent ut sagt!! Du mår så mycket sämre på jobbet för där finns inte tid till vila utan det är full rulle hela tiden. Det viktigaste är du och lillkillen! Klart du får gå utanför dörren även om du är sjukskriven!
Vet precis hur du känner, det är på pricken och tankegången är densamma! När jag var gravid med Moa så var jag ju sjukskriven för foglossning de sista två månaderna och då tänkte jag precis som du. Hade jag jobbat då hade jag nog gått sönder.
Lyssna på kroppen, den vet bäst i det här läget. Bra att du får träffa läkaren imorgon så du slipper dra ut på plågan!

Kram på dig!

Blomman, jag kan inte i ord beskriva hur viktig du är och alla andra här är för mig!

Det här är ett andningshål i allt sorgligt, glatt och i det som händer i vardagen får rymmas här. Det som är viktigt för er alla blir också viktigt för mig. Man peppar, skrattar, gråter och och här få alla vara som dom vill.

Jag har ju aldrig träffat dig på riktigt men genom tiden på BT har jag lärt känna dig som en trådvän. Jag uppfattar dig som en varm och omtänksam blomman som finns där för alla andra. Kan vi inte få finnas till för dig? ♥