Simma är så j-a tråkigt, och jobbigt. Men efter ett tag, när man kommit över en viss tröskel så bara matar man på och då börjar tankarna flöda så där fritt. Det är så befriande då, att få vara ensam med sina tankar. Lite som meditation kan jag tänka mig.
Mugglan: Så obehagligt 
!!
Jag skulle vilja se filmen, men jag tror jag väntar tills den kommer på DVD så jag kan se den hemma i soffan då.
Jag hade jätte-jättelågt blodtryck när jag var gravid. Snurrade konstant i huvet, kallsvettades, flimmer för ögonen osv. Barnmorskan frågade där på slutet hur jag öht kunde stå upp. Det var så otroligt jobbigt att ta sig upp om morronen och sedan jobba 8 timmar. Men sjukskriven fick jag ju inte vara, ej heller havandeskapspenning. Blir så arg när jag tänker på det. Nej, det är ingen sjukdom att vara gravid, men om en man hade sånt jäkla lågt blodtryck och mådde så överjävligt som många mår när de är gravida, säskilt på sluttampen, så skulle de bli sjukskrivna på momangen och beordrade vila, vila, vila. Men bara för att man är gravid så ska man fan i mig på livet tvingas ut och jobba. *eldar upp mig*
Skönt att du snart får "semester" iaf Mugglan! Ta hand om dig och Ada o Beda 
Alltså jag kan ju inte svära på att det är så, men jag misstänker att många av de "gravidsymptom" man har faktiskt skulle kunna generera ett par veckors sjukskrivning på hel- eller deltid för en icke-gravid person.
Endast lågt blodtryck räcker nog inte för en sjukskrivning, men tillsammans med ryggsmärtor, foglossningar och allt annat sammantaget så... tja, jag hade då stora problem att orka jobba sista månaden.
*spammar vidare*
Åh, jag blir så glad för min T:s skull. De skulle åka längdskidor ut i skogen idag med Fritids och grilla korv. Nu har det spruckit upp och solen skiner och det är nästan takdropp. Så härligt 
!
Och nu ska jag gå och äta lunch.
Åh AndBeyond: Har det hänt nåt 
Blomman: Applåderar ditt inlägg. Så sant och så jädrans klok du är kvinna ♥
Du gör ett jättejobb med dig själv och jag är verkligen full av beundran!!
Jag tillhör också dem som vägrar att utesluta något i kosten. Det ska vara måtta med allt, åt något håll. Jag blir helt galen på dieter där jag inte får äta potatis, morötter och andra rotfrukter. Eller frukter. Fan, jag bor i Norraste norr och här har människor i massor med år ätit det som går att odla här: potatis, morötter, kålrot osv. För mig känns det helt naturligt OCH nyttigt att äta sånt istället för nån konstig liten frukt eller grönsak som har färdats hit gud vet hur länge från Brasilien. Lite så. Nä men alltså, jag äter såklart importerade frukt o grönsaker, men det jag menar är att det känns inte bra för mig att jag inte får äta frukt och rotsaker, bara för att de innehåller kolhydrater. Nä, såna dieter går fetbort. Att jag som inte gillar fett o flott ska äta en massa smör och fetgrädde och bacon har jag också svårt med. Blä.
För mig funkar inte heller, som läget är nu med barn som är otroligt knussliga med maten, att laga en massa olika rätter, eller GI-mat eller LCHF eller VV-mat, utan just nu funkar husmanskost bäst. Jag försöker att själv ta mer av grönsaker på tallriken och mindre av pasta, ris, potatis. Det ger kanske ingen dundereffekt just nu, men det beror mest på att det slinker ner en massa annat på kvällskvisten när ungarna lagt sig och jag och maken myser. Men det får det göra just nu, med tanke på vad vi går igenom.
Med träning är det samma sak. Jag orkar inte tänka på vad som bränner mest kalorier och är mest effektivt och intervall hit o dit. Jag har också tänkt som så att många av de jag ser på stället där jag tränar är faktiskt himla stressade. Och det är väl inte det som är meningen med träning? Jag gillar när träningen får mig att slappna av. Och det gör jag inte om jag känner att jag verkligen får klämma in en träning i ett pressat schema där jag får komma in med andan i halsen för att sen rusa hem. Och hela träningspasset veta att jag har ett berg av sysslor hemma eller barn som är jättemammasjuka. Då är det inte roligt längre.
Jag vill att träningen ska passa in i familjen och falla sig mer naturlig.
Så nu har jag släppt träningspaniken. Just nu passar det inte att ränna på gymmet för mig, i den situation jag är idag. Så jag tar träning där det ges möjlighet. Den effektivaste träningen är den som blir av. Då spelar det ingen roll om det är skidåkning eller promenad eller "Combat Max Box Body Pump Action Plus". Jag bar pelletssäckar 45 minuter och var jättenöjd för det träningspasset. Svettig och fick träningsvärk. Jag simmar 45 minuter 2 grr/v när lilla K är på¨simskola. Slalom. Dammsuga o skura kan få mig anfådd och helt slut också... faktiskt. Och så kör jag lite sängkammarövningar var och varannan kväll. Inte helt fel det heller 
Nämen Gud, jag menade absolut inte heller att nedvärdera någon diet eller träningsmetod. Nej, nej, jag bara hänvisade till mig själv, vad som funkar och inte funkar på mig.
Jag vet att både GI och LCHF har hjälpt många, men när vi provade jag o maken så funkade det inte på oss. För min del var det nog för att jag har så svårt med fettet (även om jag vet att det är mättande och att man minskar sötsuget) och för maken var det mer att han kan proppa i sig hur mycket fett som helst och ändå är han hungrig.
Han blev dessutom helt orkeslös på sitt fysiskt mycket tunga jobb. Och jag blev helt slut i huvet när jag skulle få ihop debet o kredit...
Jag är medveten om det där med snabba kolhydrater och försöker minska ner på det.
Nej, var och en gör det som passar en bäst rent fysiskt men också, nog så viktigt, som passar in i det liv man lever och den situation man är i.
Ingis o Blomman, ni gör ett jättejobb båda två
Blomman, hoppas det blir ett bra möte.
